Hans lya på 50 kvadrat ser säkerligen ut som min hade gjort om jag fastnat i ungkarlslivet.
Prylarna framme som man trivs bäst med. Saker som håller en uppe sent om nätterna.
Datorn, instrument och tv.
En chin up-stång vid dörren. Se fit ut för dejten.
I hallen står en bräda till kitesurfing. I vardagsrummet en skateboard.
Eric Amarillo, känd för sommarplågan "ligga-låten" eller "Om sanningen ska fram", bjöd hem oss till hans lägenhet på Södermalm i veckan.
Här skildrar jag mötet.
På den självbetitlade debutskivan är han som en öppen bok med känslorna och tankarna. Han sjunger ut om singellivet. Det är en mörk platta som går i moll. Om olycklig kärlek, ensamhet, brustna relationer och längtan efter någon. Eller som i låten "50 kvm" där han sjunger "bor på 50 kvadrat, singel, utan barn".
Eric Amarillo säger sig stå ensam i en egen genré - socialrealistisk pop.Han är smärtsamt personlig. Samtidigt är låtarna naivt catchiga och omedelbara. De klockar oftast in på under tre minuter.
En svår balansgång med stora känslor som kanske gjort sig bättre med svårare arrangemang.Men samtidigt ska han ha ett stort eloge för sin modiga ärlighet.
Frågar om han är avundsjuk på mig - han fyllde 40 i somras, jag om en vecka, eftersom jag lever Svenssonliv med fru och barn. Han skrattar och säger att han är avundsjuk. Att han aldrig är nöjd och vill något annat även om han trivs med det liv han har i dag.
Alla har vi en svärta i oss tror han. Eric Amarillo är bra att sätta ord på det i kombination med musik. Han skriver på något hemligt projekt som bara innehåller ord. Jag gissar bok men han vill inget avslöja nu.
Hans liv verkar kanon ändå. Jag kan känna avundsjuka. På egentiden. Han har sig själv och ett kul spännande jobb.
Om vi skulle byta liv för en stund skulle vi nog båda krokna rätt snabbt. Han av utmattning av stressigt familjeliv. Jag av för mycket ensamhet och allvarligt uttråkad av mig själv.
