Schlagerskrällen ger hopp

Vilken schlagerbomb vi bjöds på i dag. Loreen tillbaka i Melodifestivalen. Stort.

Det hade jag aldrig trott. Hon har ju gjort hela resan en gång.

Nåja, något att rapportera hem om.

Själv körde vi live från dagens pressträff i tv-huset vilket gav sändningen och inslaget efteråt lite extra tyngd.

Reportrarna hölls kvar. Så vi fotografer fick följa med artisterna till en intilliggande studio. Väl där körde vi på med livesändningen och vi lade ut en intervju direkt med Loreen. Här ser du bitar ur den. Snyggt klippt av mina videovänner på redaktionen.



Att släpa dit en ålderman som Owe Thörnqvist känns extra skoj. Inte på grund av åldersrekordet, Owe är 87 år, utan att det alltid finns en sådan som piggar upp. Och Owe är så cool. Kolla här.

Jag gick till presentationen i dag med loj inställning. Lämnade den hoppfull. En schlagerfest ser ut att kunna pigga upp svensken i vintermörkret igen. Det är ett statement som gäller.

Youtubers - Den nya rutan

Jag känner mig aldrig så gammal som när jag ska försöka förstå youtubers.
Fenomenet. Youtubestjärnorna som ersätter tv-rutan.
Det nya. Det unga. Det min dotter ägnar timmar åt.
Jag har försökt, särskilt nu när vi på TT träffade en av de största i Sverige, Therése Lindgren. Supertrevligt vettig tjej med egen Youtubekanal med en halv miljon prenumeranter.
Hon värnar om djurrätt, veggomat och pratar om psykiska besvär.
Men mer youtubetraditionellt så testar, utmanar, lagar hon mat och filmar sig själv - som hon är, som en öppen bok. Och det här tittar unga på mellan 18-30 år, majoriteten tjejer.
Jag förstår inte tjusningen. Att titta på någon på detta sättet. Selfie-tv. Men så är det.
Tids nog byggs det upp ett förtroende, ett underhållningsvärde, som kanske kanske skulle få även mig att gilla Therése Lindgrens värld.
Det jag inte fattar utifrån youtubers perspektiv är den ohämmade reklamen de gör. Företagen samarbetar och ger dem "presenter" som de snyggt skyltar med i kanalerna. Jag skulle känna mig köpt. Förslavad.
Det är lätt att ryckas med och bli manipulerad av kommersen.
Det ligger ju ändå ett utgivningsansvar på youtubers. Som idoler och förebilder som skickar signaler till unga om vad som är rätt eller fel, coolt eller ute.
Men det är klart alla måste ju leva. Pengarna måste in. Men det kan nog vara lätt att bli fartblind i den här branschen.
Men vilken publik de når. Jag har i dagarna uppmärksammats av flera mammor som berättat för mig att deras döttrar sett mig på Therése Lindgrens kanal.
Händer mig aldrig annars.


Här är inslaget vi gjorde.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Magnus Carlson hetast

Coola Magnus Carlson gjorde det magiskt. Det brann mest och bäst när han tolkade Danny Saucedo i kvällens "Så mycket bättre".
"Det brinner i bröstet" är en fantastisk låt som han stuvade om snyggt i ny kostym så att skjortan sprack.
Men det var jämnt. Lisa Ekdahl låg närmast till segern.

Ställning: Tommy Nilsson 2, Little Jinder 2, Danny Saucedo 1, Magnus Carlson.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Så mycket väsen

Det svänger om Danny Saucedo. Skönt att han fick till det med Lisa Ekdahl.
För i kvällens "Så mycket bättre" bjöd han på en småsvängig Bruno Mars doftande "Öppna upp ditt fönster" utan att fastna i något sensuellt Ekdahlskt.
Utöver tolkningarna var det fantastiskt att se de andras, och min, nyfiken på vem Lisa Ekdahl egentligen är för en person.
Vem vet, lite klokare blev vi men fortfarande är hon ett spännande väsen.

Ställning: Little Jinder 2, Tommy Nilsson 2, Danny Saucedo 1.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Skidbra november

I morgon regnar. Töar rejält. Snön smälter och skidspåren med dem.
Men har under tre dagar fått ihop mer än ett halvt Vasalopp (fem mil i Ågesta) och det är gott nog i november i Stockholm.
Rullskidor är inte att tänka på nu. Blir det barmark hamnar man åter i ett desperat mellanläge.
Blir stakträning på gymmet i värsta fall. Men vintern har onekligen börjat i rätt spår inför mitt sjätte Vasalopp.




- Posted using BlogPress from my iPhone

Så mycket tvivel

Svårt att bli riktigt berörd av årets tolkningar i "Så mycket bättre". Få låtar som greppar mig.
När "Sommarnatt" av Tommy Nilsson känns bäst får jag mig en allvarlig funderare. Är jag helt ute och simmar i Östersjön? Har jag alla raukar hemma?
Har byggt en så sjuk hög stenhög av förväntningar att den börjar gunga av tvivlet. Blev det inte bättre än så här?
En sommarnatt blir bäst i november.

Ställning: Tommy Nilsson 2, Little Jinder 2.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Snöpropaganda i huvudstaden

Äntligen. Så tidigt. Har i två dagar skidat i spåren vid Ågesta friluftsområde i södra Stockholm. Här är man alltid tidiga på spår både vid ett elljusspår och ute på golfbanan.
Fina spår lagda på en bred pistad bädd. Med små trugor sjunker man tyvärr igenom och det hugger till när man fastnar.
Temperaturer runt nollan inte heller helt optimalt.
Men hey, vem klagar när man redan den 10 november kunde göra längdpremiär i Stockholm!




Lyckan är stor. Allt är bättre med snö. Depressioner i gråtung höst får en att hoppas på en lång vit vinter.
Tyvärr ska det töa rejält redan på tisdag med åtta plusgrader. Så lev ut i snön medans den gör uppehåll.




På sina håll skräpar kvistar, löv och även något nedfallet träd i Ågesta. Vissa partier har också genomslag men som går att parera med finskidorna. Jag har inledningsvis åkt med "Stockholmsskidorna" eller fulskidorna som är de paren man inte är så noggrann med.




Snön är ett lyft för barnen också. Man får knappt in dem på kvällen vilket bara är underbart uppfriskande.
Några som dock slokar är mina snöbollspyramider. Sakta töar de men är extremt sega. En del på sociala medier tror att det här lutande överhänget är fejkade med ståltråd men jag försäkrar att de är genomgående gjorda bara av snö. Har aldrig sett någon liknade motståndskraft i naturen. Nu har de dock fallit.
Inget varar för evigt.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Snön fastnar trumpet i halsen

Tjoho snön vräker ner över Stockholm. Vanligtvis skulle jag jubla.
Men allt fastnar i halsen efter en natt med Trump. Hur i helskotta kan amerikaner vara så urbota dumma att rösta fram honom som USA:s president? Hela landet verkar ha tappat det.
Skämmigt för amerikaner. Skam för världen.
Däremot var hans segertal återhållsamt. Nästan presidentlikt. Hoppas han kan agera därefter.
Hoppas nästan på någon konstitutionell skandal så han blir avsatt.
Hur ska nu världens toppledare som kritiserat honom hantera relationen. Ingen angenäm uppgift mer än för Putin. Ska de dela upp världen mellan sig?


- Posted using BlogPress from my iPhone

Så mycket feltolkat

Hade besök över i lördagskväll. Missade Så mycket bättre i TV4.
Men min relation är sämst med Freddie Wadling. All respekt dock. Men hans musik har aldrig riktigt nått mig.
Nu har jag sett programmet i efterhand. Blev minnen och gråt. Fin hyllning. Intressant. Men lite tråkig. Tolkningarna föll platt. Låtarna trista.
Bäst lyckades Little Jinder i Cortex "The freaks". Visar sig att hon även gaddat sig med deras bandlogga. Den dedikationen visar att hon gick in med lite mer själ än övriga. Belönas med kvällens pris även om en avsnoppad "Nu lyfter vi från marken" - som för övrigt är i mitt tycke hans absolut starkaste och vackraste låt - med alla på sång inte får ljuda i sin helhet.

Ställningen: Little Jinder 2, Tommy Nilsson 1.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Poptvillingar

Tvillingar i media: Klippte dubbelt i dag. De syns överallt just. De norska poptvillingarna Marcus & Martinus. Konstigt med fascination i popvärlden för tvillingar. Läste att brittiska 80-talstvillingarna Bros ska återförenas. Irländska Jedward slipper vi gärna. Men lyssnar gärna mer på svenskaussietvillingsystrarna Sau Lou Lou.
Problemet med tvillingar för oss journalister är alltid vem är vem. Ser ni skillnad på Marcus och Martinus?
Så här blev inslaget.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Finska ränderna

Närmaste jag kommer krig. Någonsin. Hoppas jag.
Farsan visar mig farfars (Johan Antero Säävälä) dokument från Vinterkriget och Fortsättningskriget i Finland. Han deltog i några slag främst under Vinterkriget. På bilden ovanför hittar vi en notering om slagen i Uhtua och Tervajoki.
Konstigt med krig. Att man kan känna viss stolthet över det fruktansvärda. Men om inte Finland och dess män stod upp mot ryssen vem vet om man ens funnits då?
Kuslig svindlande tanke.
Vi tittar på gamla papper och ett släktträd som farbror Veikko i Helsingfors forskat tillbaka till slutet av 1600-talet.
På fars sida till en Michel och Anna Hildunen som levde i Finland då.
De finska rötterna går djupt in i Finland men icke att förglömma då en del av Sverige.




- Posted using BlogPress from my iPhone