Årets album 2016

Allt svårare ta till mig album. Men lyssnar jag så är jag väldigt kräsen. Svaga albumspår hoppas snabbt över. Här är de åtta skivor jag lyssnat mest på under 2016 (här en Spotify-länk):

1) Kristaller - Laleh
Att lyssna på album blir aldrig tråkigt med Laleh. Den glimrande variationen glänser dessutom av några av årets starkaste låtar som "Bara få va mig själv" och "Aldrig bli som förr". Svenska låtarna blir något personligare och varmare än de engelska som mest påvisar en briljant låtverkstad av internationellt snitt.

2) Då som nu för alltid - Kent
Vilket avskedsalbum. Varenda låt är ett farväl. Snyggt och tungt värdigt Sveriges största rockband. Efter 26 år vet legendarerna hur refrängerna ska sitta. Skönt att de inte behöver fräsa till om utanförskap utan nyktert och moget ser tillbaka på det med självdistans.
En avslutning på topp.

3) Starboy - The Weeknd
Daft Punk drar sin trollstav över produktionen och förvandlar den till ett magiskt vackert ljudlandskap. Michael Jackson-vibbar med modern pop för massorna med en förförisk röst som slickar örongodis.

4) ANTI - Rihanna
Popdrottningen går sin egen väg. Uppenbarligen hittar hon rätt i musikvärlden. Spretigt men som helhet ändå homogen platta. Långsamt ruff, generande sex- och drogalster, varvas med plötsligt vackra ballader. Mästerligt.

5) WALLS - Kings of Leon
Sågad platta av musikkritiker för att de blivit för sliskigt kommersiella. Men hey, vad är fel med det. Här får du medryckande melodier med tydliga riff. Säljande bra javisst men är det inte det det går ut på?

6) Hardwired... to self-destruct - Metallica
Bandet har hittat tillbaka. Bästa plattan sedan svarta plattan i början av 90-talet. Klart att här finns dalar och toppar på ett långt album men starka höjdare som "Halo on fire" och "Lords of summer" som gör att syret räcker på toppen av metallberget.

7) Docks - Amanda Bergman
Dalarnas vackraste röst att sätta på i bilen på vägarna hem mot friden. Synd att jag som förare i vår fiktiva Amason inte får blunda men jag gläds med mina passagerare i varm Fleetwood Mac-anda.

8) Lady Wood - Tove Lo
Tove värnar om albumkonceptet och gör temaplattor i en tidsera av snabba hits och korta karriärer. Hon gör popmusik med stor personlighet som håller längre än alla dagsländor tillsammans.

Bubblare: Du gamla du fria - Håkan Hellström,
Kvinnor och barn - Frida Hyvönen, A seat at the table - Solange


- Posted using BlogPress from my iPhone

Backen där det hände

Tog en tur i barndomsbacken i Risingsbo.
Minnena växer men backen minskar.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Bossen växer med bristerna

Bossens bok finns bland många bokkritikers årslistor. Kan förstå det.
Det är verkligen bra skrivet. Han talar till oss som han ofta tuggar i mellansnack. Ömsom predikande, ömsom hjärtligt ärligt.
Jag hade nog ändå bilden av Bruce Springsteen som den bredbent stabila rockstjärnan. I stället avslöjas en stundom trevande och sökande rockstjärna. Osäker på sig själv, sin musik och sin plats i världen. Mest överraskar de numera kända depressionerna och psykologbesöken. Att han vacklat så psykiskt. Att han brottas med demoner. Och knaprar antidepressiva piller.
En ny boss träder fram. En mer mänsklig.
Bäst kommer hans poesi fram i epilogen. Han beskriver en tur med hojen. Friheten men också vilsenheten. Att vara "Born to run". Men sista meningen säger allt "Jag svänger av motorvägen och in på en mörk landsväg. Jag slår på helljuset, spanar efter hjortar på de platta åkrarna. Kusten är klar, jag vrider på gasen och hemmet rusar in i min famn".
Nästa år Nobelpris i litteratur kan gå till Bruce Springsteen. För vem trodde det om Bob Dylan.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Det hände 2016

Så här minns vi på TT Nyhetsbyrån inrikes- och utrikesåret 2016.
Och det kungliga händelseåret var extra kungligt med 70 årsfirandet.
Att göra krönikan är något vi suckar och stönar över varje år. Visst är det kul men så svårt med urvalet och hitta en röd tråd. Blir lätt översållat med "negativa" nyheter. Blir också väldigt mycket material att gå igenom. I år extra svårt tekniskt med ett undermåligt arkiv.
Men vi landar alltid. Och bra.




- Posted using BlogPress from my iPhone

Action! Det rullar

Mellandagsrean gav mig en Gopro. En leksak.
I dag gick jag loss på den i skidbacken. Satte fast kameran på hjälmen. Klippte snabbt i medföljande appen Splice.
Så här blev det:

- Posted using BlogPress from my iPhone

Konstsnö räddar vinterkul

God skidjul!
Får hela familjen ut på konstspåren i Högbo. Vad gör man inte under en snöfattig vinter eller ett vasaloppsår.
Lite väl isiga spår. Men det glider fint. Fyra kilometer preparerade spår.
Pistmaskinen var trasig så en inlånad plöjde nytt mellan åkarna på förmiddagen. Gick bra det också.




- Posted using BlogPress from my iPhone

Årets bästa låtar 2016

Tiden på året då jag leker nöjesreporter är här. Älskar göra listor. Så här är Årets bästa låtar 2016 (Spotify-länk):

1) Can't stop this feeling - Justin Timberlake
Han kommer med solsken i fickan på årets trallvänligaste, gladaste, svängigaste och medryckande låt. Glimrande.

2) Bara få va mig själv - Laleh
I marchtakt har den vandrat in i döttrarnas och min värld. Ta aldrig skit. Sjung ut bara. Var dig själv. Tidlösa budskap att dö för.

3) Ain't my fault - Zara Larsson
Låten där hon defilerar i mål som superstjärna. Zara Larsson har det. Låten är tung, egen och en världshit. Och så har hon så mycket mer. En tjej med skinn på näsan. Förebild för mina döttrar som kom med i bilden igen (vi lyssnar ju mycket tillsammans).

4) Lazarus - David Bowie
Gripande dödslåt. Som bara Bowie kan göra den. Farväl geniet.

5) Sound of silence - Dami Im
I mina öron årets Eurovisionvinnare. Det strålar så mycket kraft ur den lilla kroppen att man tappar andan. Powerballaden är hårresande bra.

6) Don't worry - Ace Wilder
I mina öron årets Melodifestivalvinnare. Briljant låt som blandar charleston med Michael Jackson.

7) One dance - Drake
Bara gunget värd en nykter dans. Tung i sin enkelhet.

8) Egoist - Kent
Årets stadiumlåt. När Kent vågar låta melodierna vara enkla blir de förödande effektfulla. Vi ska leva livet vidare utan er. Hej då Kent.

9) Starboy - Weeknd
Som men metropolsk färd genom elektriska tunnlar och broar i en vibrerande storstad tar Daft Punk med den snygga produktion denna låten till stjärnorna.

10) Fredag morgon - Frida Hyvönen
En plåga. En obekväm historia. Skulle egentligen inte platsa på denna lista om den inte framkallade så märkligt vidriga känslor. En reaktion som jag sällan eller aldrig fått på samma berörande sätt. Ta in texten, blunda och du börjar skruva på dig som vid ett alltför öppet familjetal. Håll ut i sju minuter.

11) Work - Rihanna
Jobbig jobbig jobbig tyckte jag först. Men jäsiken vad den arbetat sig in som ett av årets bästa prestationer.

12) Mitt team - Frej Larsson & Joy
Att Zlatan skulle ha sån input i musikvärlden. Bad Max Martin om en låt. Kom fram till denna tunga, grymma dänga rätt upp i krysset.

13) Suburbia - Kilian & Jo
Vill höra mer av Erik Rapp. Här sätter han tonerna till en killerlåt med en fanfar charmigt likt Guidettilåten.

14) Heathens - Twenty one pilots
Galen låt om galningar. Blir inte galet bättre än så här. Ett galet amerikanskt framtidshopp.

15) Black Car - Miriam Bryant
Som gjord för vår svarta bil. Oj vad den sjungits på vägarna.

16) Halo on fire - Metallica
Äntligen har de hittat tillbaka till elden. Rockbandet brinner numera även i balladerna.

17) Daddy lessons - Beyoncé & Dixie Chicks
Popdrottningen välte countrygalan. Nu introducerar hon countryn även för förtjusta döttrarna mina.

18) Louder - Katéa
Finsk artist som det borde höras högre om. Finsksvenskt samarbete. Bara en sådan sak.

19) My church - Maren Morris
Jorå, vi har mer countryådror i familjen. Här framtiden hopp åtminstone i min kyrka. Halleluja!

20) Ibland gråter jag bara för att tiden går - Marit Bergman
Sätter ord på småbarnstiden. Dalkullan får gärna fortsätta gråta ut på svenska.

Bubblare: Keep it simple - Tove Lo, Karma - Alma, Stayin' alive - Say Lou Lou, Alive - The Tremper Trap, Dancing on my own - Calum Scott, Åh Nej - Sara Yasmine, Final song - Mø, Ain't no saint - Peg Parnevik, Higher love - State of sound, Flickering lights - Amanda Bergman


- Posted using BlogPress from my iPhone

Borsta rent med svart

Det här med svart tandkräm alltså. Roligt.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Klurigt snöläge

Hopplöst skidläge i Stockholm. Men konstsnön i Rudan i Haninge räddade åtminstone gårdagen.
Ren räls i snabba isiga spår visserligen. Bra kilometertider. Bra för självförtroendet. Mycket, eller bara, stakåkning på den kilometerlånga banan på ängen. Men det passar bra för Vasaloppet.
Nu väntas bara blidväder. Så dilemmat återstår. Jaga sopade banor närmare staden. Eller hoppas att konstsnön håller långt ut i förorten.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Julens godaste

En jultradition. Julens godaste julöl.
Måste köpas redan nu. Annars tar Oppigårds Winter Ale slut på bolaget.
Kanske att den också måste provsmakas innan jul.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Dystert men leende avslut med Kent

Visst känns det som kärleken består. Kent lämnar oss med ett kärleksfullt svårmod.
Såg avskedsturnén i går. Tog farväl. Av ett liv. Av en era. Av betydelsefulla rader. Av ett band. Till och med en bröllopslåt ("Kärleken väntar" sjöngs på min och frugans vigsel).
Kents avslut är storslagen. Visuellt i världsklass. Projiceringarna på de enorma backdropskärmarna är hjärtskärande vackra, otroligt snygga. Bandet måste ha plöjt halva plånboken i förproduktionen. Här rullar hästar, barn och tigrar och naturscenerier i harmoni till musiken. Om det inte vore för de obegripliga zombiegestalterna som envist stirrar oss i ögonen. En varm klassiker som "Musik non stop" förtas av de kalla smittade förpestade brudarna.
Klart att det klassiska Kentska svårmodet sväller över och mättar en efter ett tag.
Desto roligare är den överraskning bandet bjuder på mitt i konserten. En ny låt "bara repad fyra gånger" är i Kent sammanhang en riktigt catchy medryckande uptempopoplåt som Jocke Berg verkar gladeligen trivas i.
Han kärlekstal till var och en på scenen är rörande. Avskedet till bandet är så intimt så man undrar om det är mer än bandet det hålls dödsmässa för. Jocke Berg är väl inte dödssjuk?
Kanske är det bara ännu ett tilltag av Jockes brutala känslouttryck.
Hem går publiken, jag och min fru hand i hand i mörka vinterlandskap leende, nostalgiska med något tomma blickar. Man skulle kunna vädra zombies men det är bara ett band som dött - men musiken är evigt levande som ett soundtrack från ens liv.
Tack och farväl Kent.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Midnattsspurten

Det svajade lite efter ett starkt intro. Sedan spurtade den enormt.
Hyllade svensk-franska tv-serien "Midnattssol" är en rejäl åktur över toppar och dalar.
Botten är några störande detaljer, overkliga handlingar och vändningar, skruvade karaktärer och dramatik. Och tempot som gick ner rejält efter första avsnittet och som hämtade sig först till det näst sista.
För toppen var spurten. Här satt man som på nålar de två sista avsnitten medan snaran drogs åt kring hela storyn.
Fascinerade något så övernaturligt är scenerna över fjällen, gruvan och Kiruna. Om Något är så magiskt och överväldigande för mig som svensk så vad är den inte för en fransman.
"Midnattssol" är årets svenska tv-serie. Se den.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Så mycket lagom kärlek

Blaha blaha. Utfyllnad. Kräma ur det sista.

Mina känslor inför årets sista tolkningsavsnitt av "Så mycket bättre" där Ted Gärdestad hyllades. Men så kärleksfullt det blev. Skildringen av den unika relationen mellan bröderna Kenneth och Ted som gjorde all musik tillsammans var fin. Vilken karriär, vilket liv.

Så gulligt se farbrorn ryckas med i tolkningarna med en tår i ögonen.

Kärleken är finast av allt.

Mycket ballader blev det. Vackraste kärlekshyllningen gjorde Little Jinder i en änglalik "Helt nära dig".

För att summera årets säsong så blev det tyvärr den sämsta säsongen hittills. Få brottarhits. Få som glänste över det normala. Inget chockerande. Få andlösa tolkningar. Det var Så mycket lagom. Fin mellanmjölkssäsong.

Ungdomen segrade i ett jämnt coverfält.

Slutställningen i "Så mycket bättre": Little Jinder 3, Magnus Carlson 2, Tommy Nilsson 2, Danny Saucedo 1.

Plattor mot strömmen

Gillar Lady Gagas senaste. Liksom Kings of Leons nya.
Hopplöst ute.
Enligt musikkritiker som sågat båda plattorna i höst.
Men jag gillar Lady Gagas countryinfluenser på "Joanne". Helt rätt riktning att våga styra om. Förnya. Trotsa. Respekt för det.
Kings of Leon gör tvärtom. De förenklar, kör rakare på mot de kommersiella med tydliga melodier och skönt sväng på albumet "WALLS".
Men jag är inte ute efter att vara "rätt" eller "inne". Bara synd att plattorna missats av de som sägs kunna detta här.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Sviker papperstidningen

Jag är en kålsupare. En svikare.
När jag klagar på nya generationer som inte läser tidningar och beklagar mig över tidningsdöden då borde jag tvätta min egen smutsiga buk.
Jag tänker inte längre ha DN som pappersprenumeration. En jobbförmån som försvinner snart. Har fått erbjudanden om att behålla den i olika varianter men den ska nu betalas ur egen ficka. Men jag tycker det är för dyrt. Flera tusen kronor för en årsprenumeration. Jag nobbar DN.
Snacka om lika god kålsupare. Ska aldrig mer klaga på tidningsdöden och de som inte har tidning.
Jag kommer dock fortsätta läsa Metro i pappersformatet på tunnelbanan. Köpa mer lösnummer än tidigare.
Men mycket går förlorat. Särskilt inledningen på dagen.
Jag som haft morgontidning till frukost sedan barnsben. Älskar bläddrandet, prasslet, doften och trycksvärtan till frukostmackan. Nu är den till ända.
Jag är en hycklare.
Men jag får istället en digital prenumeration på DN genom jobbet. Paddan till frukostbordet och stinkande kålsoppa.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Hon gör mig så mycket bättre

Det här får mig att må bra. När Elsa sjunger "Feeling good" av Nina Simone inför en fullsatt salong i Huddinge.
Fattar inte var hon fått modet ifrån. Eller rösten.
Den är så mycket bättre.
Och jag är bara omåttligt stolt.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Så mycket Magnus Carlson

Det var som om han dånade från himlen om evig kärlek. Magnus Carlson vann Jill Johnsons dag med sin tolkning av "Kärleken är".
Överlägset bäst. Nu spurtar han. Vem avgör årets säsong när Ted Gärdestad tolkas i sista avsnittet? Vad tror ni?

Ställningen i "Så mycket bättre": Magnus Carlson 2, Little Jinder 2, Tommy Nilsson 2, Danny Saucedo 1.




- Posted using BlogPress from my iPhone

Schlagerskrällen ger hopp

Vilken schlagerbomb vi bjöds på i dag. Loreen tillbaka i Melodifestivalen. Stort.

Det hade jag aldrig trott. Hon har ju gjort hela resan en gång.

Nåja, något att rapportera hem om.

Själv körde vi live från dagens pressträff i tv-huset vilket gav sändningen och inslaget efteråt lite extra tyngd.

Reportrarna hölls kvar. Så vi fotografer fick följa med artisterna till en intilliggande studio. Väl där körde vi på med livesändningen och vi lade ut en intervju direkt med Loreen. Här ser du bitar ur den. Snyggt klippt av mina videovänner på redaktionen.



Att släpa dit en ålderman som Owe Thörnqvist känns extra skoj. Inte på grund av åldersrekordet, Owe är 87 år, utan att det alltid finns en sådan som piggar upp. Och Owe är så cool. Kolla här.

Jag gick till presentationen i dag med loj inställning. Lämnade den hoppfull. En schlagerfest ser ut att kunna pigga upp svensken i vintermörkret igen. Det är ett statement som gäller.

Youtubers - Den nya rutan

Jag känner mig aldrig så gammal som när jag ska försöka förstå youtubers.
Fenomenet. Youtubestjärnorna som ersätter tv-rutan.
Det nya. Det unga. Det min dotter ägnar timmar åt.
Jag har försökt, särskilt nu när vi på TT träffade en av de största i Sverige, Therése Lindgren. Supertrevligt vettig tjej med egen Youtubekanal med en halv miljon prenumeranter.
Hon värnar om djurrätt, veggomat och pratar om psykiska besvär.
Men mer youtubetraditionellt så testar, utmanar, lagar hon mat och filmar sig själv - som hon är, som en öppen bok. Och det här tittar unga på mellan 18-30 år, majoriteten tjejer.
Jag förstår inte tjusningen. Att titta på någon på detta sättet. Selfie-tv. Men så är det.
Tids nog byggs det upp ett förtroende, ett underhållningsvärde, som kanske kanske skulle få även mig att gilla Therése Lindgrens värld.
Det jag inte fattar utifrån youtubers perspektiv är den ohämmade reklamen de gör. Företagen samarbetar och ger dem "presenter" som de snyggt skyltar med i kanalerna. Jag skulle känna mig köpt. Förslavad.
Det är lätt att ryckas med och bli manipulerad av kommersen.
Det ligger ju ändå ett utgivningsansvar på youtubers. Som idoler och förebilder som skickar signaler till unga om vad som är rätt eller fel, coolt eller ute.
Men det är klart alla måste ju leva. Pengarna måste in. Men det kan nog vara lätt att bli fartblind i den här branschen.
Men vilken publik de når. Jag har i dagarna uppmärksammats av flera mammor som berättat för mig att deras döttrar sett mig på Therése Lindgrens kanal.
Händer mig aldrig annars.


Här är inslaget vi gjorde.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Magnus Carlson hetast

Coola Magnus Carlson gjorde det magiskt. Det brann mest och bäst när han tolkade Danny Saucedo i kvällens "Så mycket bättre".
"Det brinner i bröstet" är en fantastisk låt som han stuvade om snyggt i ny kostym så att skjortan sprack.
Men det var jämnt. Lisa Ekdahl låg närmast till segern.

Ställning: Tommy Nilsson 2, Little Jinder 2, Danny Saucedo 1, Magnus Carlson.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Så mycket väsen

Det svänger om Danny Saucedo. Skönt att han fick till det med Lisa Ekdahl.
För i kvällens "Så mycket bättre" bjöd han på en småsvängig Bruno Mars doftande "Öppna upp ditt fönster" utan att fastna i något sensuellt Ekdahlskt.
Utöver tolkningarna var det fantastiskt att se de andras, och min, nyfiken på vem Lisa Ekdahl egentligen är för en person.
Vem vet, lite klokare blev vi men fortfarande är hon ett spännande väsen.

Ställning: Little Jinder 2, Tommy Nilsson 2, Danny Saucedo 1.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Skidbra november

I morgon regnar. Töar rejält. Snön smälter och skidspåren med dem.
Men har under tre dagar fått ihop mer än ett halvt Vasalopp (fem mil i Ågesta) och det är gott nog i november i Stockholm.
Rullskidor är inte att tänka på nu. Blir det barmark hamnar man åter i ett desperat mellanläge.
Blir stakträning på gymmet i värsta fall. Men vintern har onekligen börjat i rätt spår inför mitt sjätte Vasalopp.




- Posted using BlogPress from my iPhone

Så mycket tvivel

Svårt att bli riktigt berörd av årets tolkningar i "Så mycket bättre". Få låtar som greppar mig.
När "Sommarnatt" av Tommy Nilsson känns bäst får jag mig en allvarlig funderare. Är jag helt ute och simmar i Östersjön? Har jag alla raukar hemma?
Har byggt en så sjuk hög stenhög av förväntningar att den börjar gunga av tvivlet. Blev det inte bättre än så här?
En sommarnatt blir bäst i november.

Ställning: Tommy Nilsson 2, Little Jinder 2.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Snöpropaganda i huvudstaden

Äntligen. Så tidigt. Har i två dagar skidat i spåren vid Ågesta friluftsområde i södra Stockholm. Här är man alltid tidiga på spår både vid ett elljusspår och ute på golfbanan.
Fina spår lagda på en bred pistad bädd. Med små trugor sjunker man tyvärr igenom och det hugger till när man fastnar.
Temperaturer runt nollan inte heller helt optimalt.
Men hey, vem klagar när man redan den 10 november kunde göra längdpremiär i Stockholm!




Lyckan är stor. Allt är bättre med snö. Depressioner i gråtung höst får en att hoppas på en lång vit vinter.
Tyvärr ska det töa rejält redan på tisdag med åtta plusgrader. Så lev ut i snön medans den gör uppehåll.




På sina håll skräpar kvistar, löv och även något nedfallet träd i Ågesta. Vissa partier har också genomslag men som går att parera med finskidorna. Jag har inledningsvis åkt med "Stockholmsskidorna" eller fulskidorna som är de paren man inte är så noggrann med.




Snön är ett lyft för barnen också. Man får knappt in dem på kvällen vilket bara är underbart uppfriskande.
Några som dock slokar är mina snöbollspyramider. Sakta töar de men är extremt sega. En del på sociala medier tror att det här lutande överhänget är fejkade med ståltråd men jag försäkrar att de är genomgående gjorda bara av snö. Har aldrig sett någon liknade motståndskraft i naturen. Nu har de dock fallit.
Inget varar för evigt.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Snön fastnar trumpet i halsen

Tjoho snön vräker ner över Stockholm. Vanligtvis skulle jag jubla.
Men allt fastnar i halsen efter en natt med Trump. Hur i helskotta kan amerikaner vara så urbota dumma att rösta fram honom som USA:s president? Hela landet verkar ha tappat det.
Skämmigt för amerikaner. Skam för världen.
Däremot var hans segertal återhållsamt. Nästan presidentlikt. Hoppas han kan agera därefter.
Hoppas nästan på någon konstitutionell skandal så han blir avsatt.
Hur ska nu världens toppledare som kritiserat honom hantera relationen. Ingen angenäm uppgift mer än för Putin. Ska de dela upp världen mellan sig?


- Posted using BlogPress from my iPhone

Så mycket feltolkat

Hade besök över i lördagskväll. Missade Så mycket bättre i TV4.
Men min relation är sämst med Freddie Wadling. All respekt dock. Men hans musik har aldrig riktigt nått mig.
Nu har jag sett programmet i efterhand. Blev minnen och gråt. Fin hyllning. Intressant. Men lite tråkig. Tolkningarna föll platt. Låtarna trista.
Bäst lyckades Little Jinder i Cortex "The freaks". Visar sig att hon även gaddat sig med deras bandlogga. Den dedikationen visar att hon gick in med lite mer själ än övriga. Belönas med kvällens pris även om en avsnoppad "Nu lyfter vi från marken" - som för övrigt är i mitt tycke hans absolut starkaste och vackraste låt - med alla på sång inte får ljuda i sin helhet.

Ställningen: Little Jinder 2, Tommy Nilsson 1.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Poptvillingar

Tvillingar i media: Klippte dubbelt i dag. De syns överallt just. De norska poptvillingarna Marcus & Martinus. Konstigt med fascination i popvärlden för tvillingar. Läste att brittiska 80-talstvillingarna Bros ska återförenas. Irländska Jedward slipper vi gärna. Men lyssnar gärna mer på svenskaussietvillingsystrarna Sau Lou Lou.
Problemet med tvillingar för oss journalister är alltid vem är vem. Ser ni skillnad på Marcus och Martinus?
Så här blev inslaget.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Finska ränderna

Närmaste jag kommer krig. Någonsin. Hoppas jag.
Farsan visar mig farfars (Johan Antero Säävälä) dokument från Vinterkriget och Fortsättningskriget i Finland. Han deltog i några slag främst under Vinterkriget. På bilden ovanför hittar vi en notering om slagen i Uhtua och Tervajoki.
Konstigt med krig. Att man kan känna viss stolthet över det fruktansvärda. Men om inte Finland och dess män stod upp mot ryssen vem vet om man ens funnits då?
Kuslig svindlande tanke.
Vi tittar på gamla papper och ett släktträd som farbror Veikko i Helsingfors forskat tillbaka till slutet av 1600-talet.
På fars sida till en Michel och Anna Hildunen som levde i Finland då.
De finska rötterna går djupt in i Finland men icke att förglömma då en del av Sverige.




- Posted using BlogPress from my iPhone

Boss över mitt liv

Hemmavid. Alltid med en eftertänksam känslostämning. Minnena och arvet.
Påtagligare sedan man blev trebarnspappa. Extra kännbart när jag läser Bruce Springsteens självbiografi "Born to run". Bossen minns så mycket i detalj. Han analyserar så grundligt hur det format honom. Samtidigt väcker det mina barndomsminnen till liv.
Hur hade jag det? Hur ska ge det till mina barn? Men framförallt vad ska jag inte ge dem?
Just nu med kärvt arbetsklimat i tidningsvärlden och stora funderingar på att flytta hem igen.
Därför är känsloläget dessa dagar i Dalarna alltid nostalgiskt rannsakande och med nutida föreställningar om hur det skulle kunna vara att bo här med familjen.
Ett annat liv. Ett mer naturnära leverne. Samtidigt som bilen blir mer central.
Ett billigare liv. Samtidigt som lönen går ner men huset och tomten blir större.
Men också ett liv ständigt påmind om varför jag sprang härifrån i tjugoårsåldern.
Nu är nu - då är då. Men någonstans består de eviga grubblerierna och en märklig rotlöshet. Kanske jag också är Born to run?



- Posted using BlogPress from my iPhone

Så mycket bättre med rock

En rockräv körde över Magnus Carlson. Skönt med lite bredbent rockmusik av Black, förlåt Tommy Nilsson.
Att gnagaren fick sista ordet i det fina Bajenavsnittet var överraskande. Mest kul därför.
För det var jämna tolkningar överlag.
Men Tommy var snäpet bättre än övriga.

Ställning hittills: Little Jinder 1, Tommy Nilsson 1

- Posted using BlogPress from my iPhone

Regnklen cyklist

Jag är så fisig vid regn. Hatar att cykla då.
I morse var ett högst tveksamt läge. Jag var till och med ombytt för att cykla till jobbet.
Men dropparna fick mig att tappa lusten. Inte särskilt mycket nederbörd men tillräckligt för att ge mig kårar och ångest. Hatar vätan som sakta kryper på en eller rinner innanför tröjan eller över ögonbrynen.
Det är ingen cykellust för mig.
Jag blir arg på vädret och mig själv. Tänker på kompisen Mattias som cyklar i ur och skur året om. Vad är jag för en klenis. Å andra sidan finns det de som aldrig cyklar.
Nu sitter jag på en varm buss. Tänker att i morgon då jävlar. Då ska det rullas...


- Posted using BlogPress from my iPhone

Inget dåligt fotbollsväder

Fotbollspappa i oktober. Puh. Tufft på alla plan.
Vilken hösthelg. Grått, regnigt och blåsigt. Som gjort att bli fotbollspappa igen.
Men tre vinster, en oavgjord och två förluster senare är det roligt att småle åt helgen. Älskar att se min Elsa spela fotboll. Även i regn.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Så mycket sex

Puh. Riktigt jobbigt. Generande i tv-soffan.
Chocksexet ger Little Jinder första vinsten i årets "Så mycket bättre".
Jobbigt var det - att se tolkningen med sin dotter. Men magiskt ögonblick redan i öppningen av årets säsong.
Jill Johnson tätt därefter. Hon är stark den kvinnan i den stunden med tanke på allt hon gick igenom.
Bra start. Bra tolkat. Så mycket bättre höst med "Så mycket bättre".


- Posted using BlogPress from my iPhone

Kepsfokus

Om jag vore artist skulle jag posera med min nya favoritkeps. Jag gillar den. Inte frugan.



Fick många uppskattningar på jobbet för kepsen. "Passar dig", "street", "ser smalare ut".


Så vid den så kallade "Loreenväggen" i trappuppgången till Warner Music på Rehnsgatan bad jag om en fotosession när vi ändå var där för att intervju med Sabina Ddumba.


Fotograf Henrik Montgomery fick ut det bästa av en ovan modell.


Sedan tog jag ut svängarna.



Skulle kunna bilda gubbandet - Keps Boys - med frivilliga. Hör av er Warner Music.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Humorlitteraturens mästare

Är ingen snabbläsare. Men jag slukar snabb berättarglädje.
Jonas Jonasson har ett drivet tempo med fantastiska karaktärer och humor. Jag älskar den Arto Paasilinna-liknande stilen.
Med "Analfabeten som kunde räkna" finns de roliga banden till historiska händelser och i "Mördar-Anders" en morbid våldshumor som inte går att ducka för mer än med ett stort leende.
Nobels pris till humorlitteratur av rang går till Jonas Jonasson och hans vänner (samt en och annan ovän).



- Posted using BlogPress from my iPhone

Jättekatamaranen i Slagsta del 2

Disneymagi i Paris

Vi har världens bästa mormor. Barnen mina alltså. Sitt 70-årsfirande ville hon ha med sina närmaste och bjöd oss med på en resa till Disneyland Paris.
Vi har haft såna otroliga upplevelser med oss från helgen. Vi är helt utpumpade av intryck.

På söndagen hann vi med en hastig tur in till Paris med hyrbil och till toppen av Eiffeltornet. Ett måste. En upplevelse åtminstone på min bucketlist.
Det var häpnadsväckande!

Disney vet hur man spinner vidare på drömmar. Vet hur man rider på alla känslor. Och det gör det så snyggt. Ren magi.
Alla events inne i parken görs med stor proffsighet. Det känns lyxigt och påkostat.


Inga värstingbanor men stora upplevelser för stora som små. Men visst fanns där åkattraktioner som sög i magen och gav en nackont. Som bergochdalbanorna Space Mountain, en hårresande tur i mörker, och Rock n' rollercoaster, ett fartmonster som var parkens bästa åktur enligt mitt tycke.


Kusinerna Disney med mormor.



Showerna var rejäla. Seriösa och påkostade.

Trafikkaos i Paris när Sääväläs rattade.


Mycket är så klart fasader. Men så snyggt gjort. Som Disneyslottet. På kvällen körde man en avancerad ljus- och fyrverkerishow på den. Läckert vackert!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Reportrar på rad

Talande bild från i dag. Journalister som intervjuar journalister inför pressträff med fotbollslandslagets förbundskapten Janne Andersson.
TV4, Expressen och SVT. Ändå saknas Aftonbladet i startelvan. Vi på TT gör ju inga inför- eller ståuppor.
Frågan är vad denna murvelsåpa ger. Vem är intresserad? Vem lyssnar?
Jag bad när Janne Andersson kom till lokalen att stanna upp och tjuvlyssna till sorlet. Han log, tog sin kaffe och satte sig vid podiet och då bröt murvelgropen snabbt upp.
Notera trendklädsel på reportrarna. Som en Star Trek-kavaj. Och hårtofs.
Vem intervjuar mig nästa gång?




- Posted using BlogPress from my iPhone

Idol Annorlunda

Jobbig ljussättning. Blandljus av rang. Här försöker jag bedöma läget inför presentationen av årets finalister i Idol.
Stjärnljus på mig dock.


Här presenterar programledaren Pär Lernström årets startfält.


En som dissar Idol som "ett skitprogram" och väljer låtar i blindo. En som vill bli folkkär och hellre delta i Diggiloo.
En som kom ut som transa.
Här är dagens klipp som skildrar de udda sångfåglarna i Idol.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Skäll inte på mig!

Utskälld igen. Jag har skrivit om det förr. Men nu är det snäppet värre.
Rullskidåkare verkar inte vara hundens bästa vän. Satan i gatan vad jag blir utskälld. Det är en sak. Jag kan förstå att de känner sig hotade av en fågelskrämma.
Men när hundägaren inte gör något åt det utan bara låter djuret hållas. Värst är de som ler brett och lyckligt åt mig och ber om en stolt förlåtelse "men så så duktigt Fido är som skäller så högt och skarpt - visst är han duktig".
Nej, det är han inte. Du borde tvärtom lugna honom och säga att det är fel.
Ännu värre är när matte har en schäfer av samma kroppsvikt som hon själv och som hon ståndaktigt med alla sina krafter försöker hålla i kopplet medans jag livrädd ska ta emot hans skall och hennes smajl - "visst är han härlig?".
Inte ett dugg.
Lär era hundar vett. Så slipper vi rullskidåkare utskällningarna. Det är nog av ett hundjobb ändå att stå på ett par rullskidor.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Fotobollspappan

Fotbollspappans första matchbilder på dottern. Så här ser det ut när Elsa är i farten varje helg.
Tennisracket har hon lagt på hyllan, tyvärr, men vilken klippa hon är på fotboll också. Kvick, pigg, passningssäker och bra rörelse.

















- Posted using BlogPress from my iPhone

Livsöden i bastuns hetta

Jag älskar gubbarnas historier i bastun på kommunala anläggningar.
Ibland hinner jag gå på gymmet före ett kvällspass och då finns de där. Gubbarna med häpnadsväckande livshistorier. I dag överhörde, jo jag tjuvlyssnar mest i bastun, en äldre herre som berättade om sitt liv som pojk. Hur han mist sin far tidigt i livet. Mamman gifte om sig med en sträng fripastor. En dag tvingades han ut i skogen och arbeta medans hans plastsyskon fick åka iväg och spela ishockey. Han var så förbannad i skogen att han i frustration högg med yxan mot en kvist och missade. Yxan satte han istället djupt i knät. Han höll på att mista både ben och liv.
Såna berättelser. Såna livsöden.
Nästa gång smyger jag med en bandare i handduken. Och gör en smygpodd av det.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Rötter i Rootvälta

17 år sedan. I helgen knöt jag ihop säcken. Ser ni mig i rootvältan?
Dalarnas bästa, och enda?, reggaeband går i graven.
Såg Rootvälta på klassiska Göta källare i Stockholm i helgen.
Hög nostalgi. De spelade på min avslutningsfest på Dala-Demokraten 1999.
Kul.
Då fick jag lira maracas med dem på scenen. Taktfast i baktakt.
Nu slänger jag med maracasen i säcken. Knyter igen. Farväl rötter!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Fotboll Elsa - det bästa

Viktiga tvillingminuter

Tvillingar i media: 40 långa minuter. Haha, Fanny brukar ha sina 9 minuter som trumf mot Ida. Det är en öm tå i tvillingrelationen. Verkar gälla även Lundqvists.

Klockskandalen i Rio

Förlåt Brasilien. Ber om ursäkt Rio.
Jag är inte Ryan Lochte dock. Däremot har jag sedan jag kom hem sagt att jag förmodligen blivit bestulen min klocka under OS. Eller kanske att den "fastnat" i någon av alla säkerhetskontroller.
Fel av mig.
I går hittade jag den. I en gömd glömd ficka på stillbildskameraväskan. Där låg den. Glad blev jag. Skämdes också lite.
Jag är nog inte välkommen till Rio igen. Gör inget. Får se om jobbet stänger av mig i tio månader på grund av denna incident. Innebär då att jag missar Eurovision nästa år. Tufft.



- Posted using BlogPress from my iPhone