Roade mig att räkna ut antalet kilometer på längdskidor i vinter. Stockholmsområdet har ju trots rekordvinster i övrigt mest handlat om att köra på konstsnö. Tyvärr.
Men jag fick ihop 312 kilometer. På en säsong utan vasaloppsdeltagande.
Nu laddar jag redan om inför Vasaloppet 2019. Rullskidorna är på.
Målet sex timmar i sikte.
Nu sopas det för fullt. Men i Huddinge kommun är man sena. Samma visa varje vår.
Tråkigt då det dammar och man får dra i sig allt i redan klena luftrör. För att inte tala om rullgruset som är livsfarligt för cyklandet.
Men jag vill ju också åka rullskidor. Svårt med lagret av sand på väg- och gångbanor. Klart det går. Men inte så uppmuntrande.
I Huddinge får man vänta på sopandet. Det är sedan gammalt. Varför vet jag inte. För så fort jag passerar kommungränsen är det rent på gångbanan. Här är man snabbare.
I dag skjutsar jag Elsa till World Children Prize på Gripsholms slott. Får vänta några timmar medans hon blir underhållen och äter kungligt. Tar med rullskidorna.
Är det sopat i Mariefred? Och var åker man bäst i så fall?
Bilder från helgens fotbollscup i Källbrink. Ida och Fanny spelade tre matcher för Stuvsta 09 på konstgräset med snödrivor och is som fond.
Ida är på en bild i duell med en AIK-spelare. Visade sig vara min presskollega Charlie Åbergs dotter Bianca. Så kul!
Träffade även denna hyvens kille med rötterna i Huddinge. Han tränar dotterns lag trots att han håller på Bajen. Roligt dilemma. Men fotbollen är bredare än så.
Hur det gick? Nej, flickorna kör inte resultat. Viktigast är den individuella utveckling. Och Ida och Fanny växer varje vecka. De har så roligt och inga problem att ta dem till träning. Säger aldrig nej. Så motiverade.
Liksom storesyrran Elsa.
Vi är en fotbollsfamilj just nu. Snart börjar Korpen för mig. Men min utveckling går bara utför.
