Det vimlar av folk som är ute och joggar. Eller är det bara jag som trånar efter lite rörelse och bara råkar notera varenda en som är ute och luftar sig.
Förkylning är en förbannelse. Jag tröstar mig med att ta det extra lugnt och äta extra mycket gott. Det är skönt en stund. Men efter en veckas uppehåll och en hals som fortfarande retas då kommer ångesten. Träningsångesten.
Jag måste ut. Hosta vad det hosta vill...