Inte den där man jagar puls och går över trösklar. Visst har jag rört mig, även skidat lite, men mest lallat runt. Skönt så. Men drivet finns inte där.
Kom också på att jag inte summerat Vasaloppet 2023 i bloggen. Kanske kan fungera som terapi så här en månad senare.
Jag är supernöjd med min tid på Vasaloppet. 5:08! Alltså personbästa med dryga halvtimmen. Att jag dessutom nosade på under 5 timmar är helt overkligt.
Jag kunde inte gjort någonting annorlunda. Möjligen att jag kunde kapat några minuter i starten. Stod i startled två och trodde jag därifrån skulle slippa köandet i första backen. Fick tipset om att hålla till vänster. Ett tips som jag också spred i min podd "Liverapportören". Det visade sig att alla nog lyssnade på mitt tips, haha.
Det stockade sig till vänster i första backen. Det syns tydligt på bilder från livesändningen i tv. Någonting gjorde att det blev ett felval. Någon kan ha kraschat och stoppat upp vänsterflanken.
Min kompis Oskar Larsson som stod bredvid mig tog tidigt spårbyten åt höger vilket jag aldrig såg. Jag höll mig konsekvent till vänster.
Där blev det långsamt. Och jag tyckte mig se startnummer 3 000 överallt (alltså de som startat i led 3 och kommit ikapp oss i led 2). Backen blev en traditionsenlig långsam historia.
Oskar nådde högsta punkten efter tre kilometer flera minuter före mig visar tiderna. Här tappar jag tid.
Men resten av loppet förutom sista milen tar jag placeringar och klättrar uppåt. Föret är konstigt men jag tycker att mina skidor glider bra. Jag är stundom väldigt starkt och stakar på utan stress.
Men när jag får rapporter efter Mångsbodarna per telefon av Robert Göransson i Smedjebacken ökar jag takten. Pressar mig lite till. För han säger att vasaloppsappen spår att jag med min öppningsfart kan sluta på en tid under fem timmar. Helt galet!
Det sporrar mig enormt. Kanske lite väl mycket.
För efter Evertsberg får jag försöka hushålla lite med krafterna. Dra ner på tempot. Visar sig att jag har en takt som landar runt och över fem timmar så jag nöjer mig med det. Pinnar på så gott jag kan.
Börjar känna efter om jag ska få "hugg" i magen av kramp som jag haft det senaste åren då jag gått över till att enbart staka och åka på blanka skidor. Men koncentrationen av hårdare gymträning av magmuskulaturen samt noggrannare energitillskottintag med till exempel vätskebälte med slang gör att krampen aldrig kommer. Trots att jag likt en hypokondriker tycker mig ana det komma. Det sker dock aldrig och det är jag sjukt nöjd över.
Jag får åka "ostört" med min ändå slitna kropp som håller ihop det in till målet i Mora trots att jag tappar några placeringar på slutet.
Tar mig i mål på 05.07.37. Sjukt nöjd!
Jag får en medalj som jag tror att alla som går i mål får. Först senare på kvällen inser jag att jag fått den eftertraktade prestationsmedaljen (vinnartiden plus halva tiden). Något jag trånat efter de senaste åren men aldrig känt mig nära. Nu fick jag utöver personbästa även kröna mig själv med den medaljen runt halsen.
Dessutom var detta mitt tionde vasalopp vilket belönades med ytterligare en medaljong och en sång av personalen vid utlämningen!
Efteråt blev det hotellmys i Mora. Bastu, pool och flera välsmakande öl tillsammans med trevligt sällskap. Så gott, så värdigt!
Klart att det blir tomt efter en sådan urladdning.
