torsdag 31 december 2020

Personbästa motionsåret



Gott nytt 300! Personbästa satt med en tvåmilare på nyårsafton. Med gång, löpning, inlines, cykel, skidor och rullskidor har jag samlat ihop 300 mil under året.

Visserligen mycket cykelpendling. Men bra ändå.

Nu hoppas vi på snö. Vill gärna lägga några mil på laggen.

Got nytt år!

tisdag 29 december 2020

Cyklade in i bildörr - slog i backen

Har cykelpendlat till jobbet stora delar av året under 20 års tid. Råkat ut för mängder av incidenter, varje vecka. Det har handlat om hastiga undanmanövrar, tvärnitar, halka, punkteringar, kedjehaveri och förare som inte sett en.

Men den 15 december råkade jag ut för en "trafikolycka". Körde rätt in i en hastigt öppnad bildörr på Ringvägen vid Zinkensdamm. Dörren träffade mig över halsen, axeln och magen. Jag studsade tillbaka på gatan. Vred mig i plågor.

Skåpbilskillen var ångerfull. Hjälpte mig av gatan efter en god stund då jag fattade att jag låg på en bilväg. Kunde inte bli arg på honom. Tjänade väl inget till.

Det gick så otroligt fort. Hann inte reagera förrän jag låg i backen. 

Hade tur i oturen. Kollisionen med bildörren kunde ju ha träffat mot ansiktet, spetsat mig eller resulterat i benbrott. Nu blev jag öm i nacke och axel. Mörbultat och överkörd. En kyss på halsen där mina hörlurar kom i kläm och gick sönder. Cykeln fick sig en smäll över styret med böjda handtag men de gick att bända tillbaka.

Jag är fortfarande stel i nacken, lite öm i axeln. Har börjat träna igen. Dock fick rullskidandet stå över i några veckor. Testade två mil igår, blev lite styv i nacken (som man säger i Finland), men det rullar.

Numera passerar jag bilar i innerstan på behörigt avstånd. Med nya lurar.





söndag 27 december 2020

Årets bästa låtar 2020

Under skitåret går det att hitta en del örongodis. En trend hos mig åtminstone är att gubbarna hittat tillbaka, tyvärr måste jag säga. Annars brukar tjejerna dominera mina årslistor.

Här är enligt mitt tycke årets bästa låtar:

1) Tillsammans i mörker - Håkan Hellström
Det mörka årets ljusaste stund. Vem vill inte ha sällskap av Håkan Hellström. Tyvärr från ett inte lika lysande album.
 
2) Blinding lights - The Weeknd
Som att åka Tillbaka till framtiden-Deloreanbilen till 80-talet och träffa A-ha. Årets lyckligaste retrostund.
 
3) So we won’t forget - Khruangbin
Den smög sig på en som en långsam vårsol. Sedan värmde den resten av året.
 
4) Bulletproof - Dotter
Årets bästa mellolåt. Rätt i hjärtat, who-who! Tvåan skulle blivit ettan.
 
5) Dubbla fantasier - Jonas Lundqvist
Vackra svenska toner som sprungen ur en väldoftande korvkiosk.
 
6) Hand out the drugs - Kite
Är en sucker för tunga synthmattor inrullade i vemod som får väggarna att vibrera. Fungerar lika bra utan droger antar jag.
 
7) Den sommaren - Jireel & Miriam Bryant
Har svårt för svensk nutida r’n’b men den här duetten är ett sprakande undantag.
 
8) När jag går in nånstans och känner mig utanför - Jakob Hellman
Hög igenkänningsfaktor på Jakob. Som om tiden stått still.
 
9) Texas sun - Khruangbin & Leon Bridges
Vackert malande billåt som klassikern ”Hotel California”.
 
10) Midnight sky - Miley Cyrus
Miley tar oss med på klubb. Bara att följa med när tillfälle ges. Även om du måste stanna uppe efter midnatt.
 
11) Ghosts - Bruce Springsteen
Som ett spöke från The E Street bands mest energiska tid tillsammans.
 
12) Vi som finns & de som försvann - Stiko Per Larsson & Peter LeMarc
Två manliga röster i harmoni som borde resulterat i en landsplåga.
 
13) Impatient - Duvchi
Börjar trevande men växer till en tålmodig hit.
 
14) Dance of the clairvoyants - Pearl Jam
Som en gammal Talking Head-låt.
 
15) Hell yes, I’m betting on you - Grant
Cool säregen låt.
 
16) Rise again - Gustaf & Viktor Norén
Bröderna blöder ihop.
 
17) Living in a ghost town- The Rolling Stones
Gubbarna sätter ord på pandemiläget i stan.
 
18) Miles of blue - Jill Johnson & Robin Stjernberg
Som en mashup mellan Nashville och svensk låtskatt.
 
19) Säg mig var du står - Carola & Zara Larsson
Carolas kultklassiker dammas av i en gnistrande duett.
 
20) Stone me - Margo Price
För mig ny bekantskap. Stena mig för detta. 

Här följer hela listan med bubblarna utanför topp 20 inkluderade:

lördag 26 december 2020

Årets tio album 2020

Veteranbanden regerar coronaåret 2020. Är det för att isoleringen ökat på kreativiteten? Borde ju vara lika för alla. Men kanske bäst för gubbar som Bruce Springsteen och Ozzy Osbourne. Nåja det var men min gubbiga trendspaning. 

Här är mina tio bästa album från skitåret som ändå bjöd på smittande leenden från ett helt okej musikår. Tycker jag. 

Årets album 2020:  

 1) After hours – The Weeknd 

Allt en Grammynominerad platta behöver. Nu blev det obegripligt inte så. Men här är årets album. Skönt sammanhållen retrosynth-rnb från kanadensaren Abel Tesfaye. Bäst är uptempopoplåtarna, jättehitten ”Blinding lights”, däremot blir balladerna lätt lite för såsiga och lökiga. Ämnet på plattan är som vanligt party, droger och kärlek. Som livet i sig kanske i den åldern eller fasen i livet, vad vet jag som gubbe. Här får man också autotune lika mättande som ett julbord.

 2) Apart – Leon 

Rösten. Djupet i det vackra. Den lite mer nedtonade låtskatten passar svenska Leon som handsken. Allt får en tyngre betydelse. Hon andas trygghet trots vilsna känslouttryck. Rösten välter berg.  

 3) Reunions – Jason Isbell and 400 unit 

Skön lugnande americana som håller anno 2020. Låtar för mörka vägar genom ett pandemimärkt Sverige. Det är vackert och rogivande. Säg att han blir en Sverigevän likt Bossen.  

 4) Ordinary man – Ozzy Osbourne 

Rockgubben kan än. Oväntat fräscht. Tänk att han är 71 bast. Här slås man av tunga och drivande riff, några ballader och hans riviga unik stämma, har han anabolat stämbanden, här till och med fy sjutton autotunad.  

5) That´s how rumors get started – Margo Price 

Poppigare och rakare melodier passar amerikanskans countryrock. Som gjord för skön radiolyssning eller långa färder på E4 norrut.  

6) Gigaton – Pearl Jam 

Rockfarbröderna levererar ännu. Här får man alla uttryck på en och samma gång. Fett skulle man kunna säga. Gigatonfett. 

 7) Gaslighter – The Chicks 

Countryns hårdaste brudar bränner på. De till och med marcherar in i ett countrytechnoliknande tillstånd i häftiga ”March march”. Elda på tjejer för ni är behövda.  

8) Letter to you – Bruce Springsteen 

Gubben samlar gubbarna i bandet och ger oss legendens homogenaste album på år och dar. Ännu en 71-åring på årslistan. Var det bättre förr att titta tillbaka nu. Låter som det.  

9) CYR – The Smashing Pumpkins 

Aldrig fel med feta tunga synthmattor. Ännu ett amerikanskt veteranband som kan. Kanske det efterlängtade rakare popsoundet faller på sin plats år 2020.  

10) This kind of ocean – Duvchi 

Duvchi vågar. Därför blir det så spännande. Svensken blandar och ger medans han guppar fram på ett behagligt gungande hav.  

Bubblare: "Mer än någonsin" - Evelyne, "Imploding the mirage" - The Killers, "Disco" - Kylie Minogue, Plastic Heart - Miley Cyrus 

 

onsdag 16 december 2020

Rullar in på nytt fotbollsspår

Jag har slutat som tränare. Istället är jag nu sociala medier/livesändningsansvarig för Stuvsta IF DamU. Följ oss gärna på Instagram: https://www.instagram.com/stuvsta.if.f17damu/ Vi ska ha ett variationsrikt, levande och seriöst konto med min ambition att bli bästa lagkontot i Stockholm. Kul ju! Kan se ut som nedan. Allt klippt i mobilen med Adobe Rush.

fredag 27 november 2020

Ufo-expert förklarar det oförklarliga

Jag har en podd. En mediepodd. Med namnet MurvelMarko. Här är mitt senaste avsnitt. Lyssna om ni gillar det.

lördag 14 november 2020

Gillar läget med hemjobb

 

Hemarbete i köket. De dagar det går under coronakrisen. Mitt jobb som videoredaktör på TT Nyhetsbyrån innebär att jag rent fysiskt måste åka in till stan för att direktsända presskonferenser.

Men några dagar i månaden tillåts vi jobba hemifrån. Då primärt med utrikesmaterial från Reuters. Det går att ratta inrikes också från våra utsända fotografer. Ja, det mesta fungerar hemifrån. Hemmanätverket fallerar ibland när både jag och frugan sitter i digitala möten samtidigt, men annars väldigt stabilt.

Jag trodde inte i våras att jag skulle palla med att sitta hemma och jobba. Att jag skulle börja klättra på väggarna. Men jag gillar det.

Det är skönt att slippa pendlingstiden till kontoret (nästan två timmar tur och retur). Det är också skönt att slippa människor, alltså nu under pandemin.

Jag är tacksam för att jag får och kan. Inte alla som har den möjligheten. Men vi som kan bör göra det.

Jag skulle kunna jobba hemma alla dagar i veckan. Men vad vet jag. Möjligen hittar du mig trots allt klättrandes på väggarna på fredagarna.

tisdag 10 november 2020

Motarbetarsjälen

Ibland flyger man inte. Allt är motigt. Hela världen mot en. Minsta lilla anmärkning är ett nederlag.

Ingen hör en, ingen ser en. Slit och släp men ingen avlastning.

Kan det vara det sociala medieknarket? En dålig natt med morgonpass? Det ständiga prestationskravet? Den moderna människan? Eller bara en surgubbes grubblerier?

Ibland finns det bara ingen luft under vingarna. Det är okej. I morgon är det kanske uppåtvindar. Svänger gör det alltid.

måndag 9 november 2020

Varför bloggar du inte längre?

Min förstfödda gjorde lite ”research” på nätet inför farsdag och ramlade in på min blogg. Hon letade främst efter en bild men fastnade i bloggen.

Hon berättar berörd för mig hur hon läste om att jag vid tre årsåldern försökt göra ett slag för jämställdhet och målat naglarna rosa tillsammans med henne. Men att jag stannat vid att inte låna min frus kläder.

Gulligt så.

Nu undrar hon varför jag inte bloggar längre. Jag svarar att det är inne längre. ”Men det är ju som att läsa en dagbok - jag skulle läsa” säger hon uppmanande.

Hon är så smart, omtänksam, kärleksfull, ambitiös och har alltid rätt min Elsa. Hon ligger så mycket före mig i utvecklingen när jag var i samma ålder och en så mycket bättre människa. Fantastisk är hon min femtonåring. 

Jag kan bara vara stolt och tacksam och skriva ett inlägg om det.




måndag 13 juli 2020

Testad antikroppar



Gratistesterna i Stockholm är slut skriver medierna. Tur att jag och frugan hann ta dem i morse då.
Jag var ju definitivt sjuk i corona i april. Borde ha antikroppar.
Men förstår av några kompisar som varit lika säkra på ett positivt svar att det mycket väl kan bli negativt.
Något uppgivet om man var sjuk ”förgäves”. Och lite skrajsen om man kan bli sjuk igen då om det inte var corona. Men vad var det i så fall?
Har förstått att man kan i stället ha utvecklat så kallade t-celler och att de var de som tog kål på coviden.
Oavsett svar på mitt test förändrar det inte mitt leverne. Kommer fortsätta att tvätta händer, hålla avstånd och be om att få jobba hemifrån.
Corona vill jag aldrig mer ha igen.

tisdag 7 juli 2020

Fullt ös på actionbadet

Gopron åkte med till actionbadet Kokpunkten i dag. Vi hade svindlande kul på badet. Syns väl.
Ett besök som ligger på Fannys bucketlist för sommarlovet. Ett sommarlov som hon oroats för skulle bli tråkigt med tanke på coronan.


söndag 5 juli 2020

Kärleken till rullskidor



Rullskidor som substitut för längdskidor? En längtan till vinter och snö?
Näe rullskidor är en rörelse för sig som står sig suveränt utan snö, kyla och is av snor i skägget. Att rulla fram på rullskidor i shorts och linne i tjugogradig sommarvärme är skidpropaganda.
Det metalliska ljudet av stavspetsarna i asfalten, surret från hjulen och framförallt farten på somriga gång- och cykelbanor utan störande halkbekämpning.
Det är rullskidor. Ett fläktande smäktande rull.
Nu går det fort för mig. Hjulen på rullskidor har ett inbyggt motstånd. Tvåor är standard vid rullskidköp. Vill du ha mer snöskidlikt väljer du lite trögare treor. Fyror blir det ännu sämre ”glid” med.
Som du förstår har jag tvåor. För farten, för känslan, för friheten.

Vi rullskidåkare är en sekt. Vi hejar på varandra. Och stannar och pratar gärna om rullet. Ser man en åkare reagerar man direkt även om jag råkar sitta på en cykel eller i bilen. ”Titta rullskidor” säger jag entusiastiskt och med längtan varje gång till familjen som lite avmätt noterar detta - återigen.

Och allt man hinner älta eller fundera på under rundan. Eller leende och igenkännande lyssna på en podd om rullskidor. Introt på Lagom Kondition är ren skidpoesi. Det vackraste som yttrats om rullskidor.

måndag 4 maj 2020

Med valp kommer bajssnacket igen




Nu diskuterar jag och frugan ”kiss och bajs” likt småbarnsföräldrar igen. ”Har hon gjort det? Hur såg det ut?”
I natt blev det en bajsolycka men lyckad kiss ute direkt efter. Klockan var då två. Enter sömnbrist igen.
Sedan pratar vi uppfostran igen. Många åsikter i familjen. Jag och Pia har läst böcker och lyssnat på hubdpoddar. Elsa har umgås med en hundcoach till granne. Så det finns input. Vem har rätt? Många viljor kring hur situationer ska hanteras.
Vi har en ny Messi i familjen. Ginny gillar bollar. Följer gärna med när Ida och Fanny sparkar boll.
När Ginny blir uppspelt blir det mycket nafsande. Bits en del. Och det lär fortsätta.
Men betänk hur man kan älska denna lilla parvel från första stund. Ginny går rätt in i familjens hjärta.

måndag 20 april 2020

Coronan tar fram era bästa sidor

Vill tanka alla mina fina vänner och medmänniskor. Tack för all kärlek från er. Tack för all omtanke.
Har nu upplevt fem feberfria dagar och jag är som en ny människa.
Det går långsamt framåt. Jag är på bättringsvägen. Men fortfarande svag. Tappat fyra kilo och mycket energi.
Nu börjar jag promenera. Leva upp. Sakta sakta. Bara en sådan sak som att suttit vid datorn och förberett ett jobb gjorde min tröja fläckig av svett. Jag jobbar inte. Fortfarande sjukskriven. Men jag förbereder nästa podd. Där ska jag berätta om min coronaupplevelse. Lyssna om ni törs.


onsdag 15 april 2020

Tiodagarsfeber nu



Ser Coronan i vitögat nu. Nu får det räcka. Tio dagar med feber och jag är helt slut.
Så här ser mina dagar ut med coronan. Jag vaknar illamående men ändå hungrig. Stel i ryggen. Sover bra.
Men jag kommer inte ur sängen för att klä på mig eller gå ner och äta. Minsta ansträngning triggar rethostan eller sprängande huvudvärk. Jag ligger oftast kvar. Ber frugan komma upp med frukost. Har aptit.
Tar sedan tempen. Visar som vanligt drygt 38 grader. Stoppar i mig två Alvedon. Väntar på att det ska kika in. Orkar klä på mig. Går ner till soffan. Ligger ner. Det får halsen att vila. Dricker mycket vatten. Kollar på ”Sagan om ringen”- och ”Hobbit”-filmerna.
Kan ibland sitta upp men oftast ligger jag ner. Blir andfådd av toabesök.
Alvedonen gör förmodligen min mage dålig. Så jag får diarre.
Lagom till varje måltid är det som febertoppen och illamåendet kommer igen. Som om kroppen är så försvagad och inte klarar att parera hungern och kapsejsar. Så jag måste försöka förutse mina dippar. Men det är inte lätt när man är så orkeslös och uppgiven.
Mentalt är det ett maratonlopp. Jag har brytit ihop inför barnen. Jag är långt ifrån en stark pappa. Det här viruset tär på en. Jag är så trött.

Saker som fortfarande smakar är gröt och äpplen. Vanlig middagsmat smakar ingenting.
Två Alvedon på eftermiddagen så klarar jag kvällen. Jag kraschar i säng vid niotiden. Med frossa. Men somnar snabbt.
Hoppas varje dag att den ena dagen inte ska bli den andra lik. Men det är som filmen ”Måndag hela veckan”,  jag sitter fast och varje dag är den andra lik.

PS: Det är bara jag som är sjuk. Alla andra i familjen är friska. Glad för deras skull.


fredag 10 april 2020

Jag kan vara coronasjuk

Feber i fem dagar. Huvudvärk. Ont i kroppen. Ingen aptit. Inget smakar. Lös mage. Rethosta från helvetet.
Jag kan bocka av alla symtom för coronasmittan. Men vem vet? Utan test kan man bara gissa.
Vi har satt oss själva i karantän. Träffar ingen. Barnen tränar inte fotboll.
Värsta är ovissheten med sjukdomen. Stundom ser man ljuset sedan faller man tillbaka. Lömsk sjukdom detta. Min fru hade hög feber en dag sedan var det över.
Barnen visar än så länge inga symtom.
I karantän hade vi ju i och för sig suttit ändå i dessa tider. Social distansering. Som att vara fånge i sitt eget hem. Men också skönt då man gärna inte vill ut och träffa andra ändå.
Nu kanske jag blivit smittad ändå via jobbet. Jag har ju en så kallad samhällsviktig funktion och för TT:s räkning tvingats bevaka presskonferenser och åka in till stan.
Jag kämpar på hemma men det är jobbigt. Man kan vara sjuk i corona i två veckor. Smittar gör man i fem dagar. Bara att härda ut.

torsdag 9 april 2020

Leker sportkommentator - igen

Minns hur jag kommenterade bordshockeymatcherna med grannflickan Jessica. Eller hur jag ensam i snön levde med i mina lopp i bobbanor där decimeterlånga egentäljda träekipage med mammas nagellack under gav bästa glidet.
Eller egna skidspår på tomten där Juha Mieto fajtades mot Tomas Wassberg.
Den fantasin. Den inlevelsen.
Lite av det lever vidare som vuxen.
När jag nu kommenterar mina barns fotbollslag i coronasäkrade livesändningar på SolidSport. Jag får vara den där livfulla kommentatorn som jag drömde om som barn. Och vad är större än att göra det åt sina barn.

måndag 23 mars 2020

Bilen är bästa hemmastudion


Bilen är bästa hemmastudion. Den är ljudisolerad och stänger ute ljud så länge den är parkerad.
Så när jag under coronakrisen jobbar hemifrån smiter jag ut i bilen och läser in mina prator. Fungerar finfint. Spelar in dem med min poddutrustning Zoom H6. Suveränt.

lördag 21 mars 2020

Familjen blir fyrbent



Om en månad får vi tillökning. En valp. En labradoodle.
Hela familjen förbereder sig. Det kommer att bli en stor omställning i vårt dagliga liv. Som ett barn till.
Just nu läser vi en del. Tittar på klipp. Lyssnar på kurs.
Det är lärorikt. Mycket att ta in.
Ett hästjobb för en hund.
Vi är inte överens om namnet än. Några förslag bollas. Jag är fast vid ett namn sedan början och har inte vikt mig sedan dess. Vi får se var vi landar. Bara det inte slutar som i våra mallar på jobbet med ”Namn Namnson”.

fredag 17 januari 2020

Vinter rullar snart ut

Usel vinter i Stockholm. Snön lyser med sin frånvaro. Vasaloppsåkare blir allt desperatare i huvudstaden. Det blir till att rulla på grus. Inte fullt lika roligt. Inte roligt alls.


lördag 11 januari 2020

Jag är på g med podd

Nu händer det saker i poddvärlden. Jag är långtifrån ens tvåa på den här bollen utan snarare tolvtusende.
Men jag gick en poddkurs i Kalmar i höstas. Det har gett mig ny kick. En sällan skådad initiativlust. Så nu lanserar jag min egen journalistpodd - MurvelMarko.
Förutom allt jobb med själva tankarna kring podden så innebär det mycket annat administrativt som inte riktigt är klart än. Tänker på webbhotell, distribution, utrustning, spridning, rättigheter, trafik, profilbilder och trixandet av en hemsida.
Den är under konstruktion men här finns det som behövs för att lyssna på MurvelMarko.
Jag är hedrad att kunna erbjuda Aftonbladets nöjesskribent Markus Larsson som premiärgäst. Det ska bli ett mycket intressant samtal med honom. Poddpremiär satt till i början av februari.
En punkt på min bucketlist har jag också nått. Nu finns jag på Spotify.