Det växer så det knakar

Jag är inte bara imponerad av Elsas framfart. Trädgårdens humle startade från ground zero i våras och nu känns den som den glupska jätteväxten i Rocky Horror Show som äter sig in i vårt hus.

Jag har då aldrig sett en växt växa så. Man har bokstavligen sett den krälandes växa en decimeter om dygnet. Men den ger en häftig grön vägg på altanen.

Elsa är hennes namn

Fantastiskt. Här är Elsas första namnteckning. Bokstäverna är inte i rätt ordning men kolla precisionerna och utförandet av de snygga bokstäverna av den stolta treåringen vid griffeltavlan.
För att inte nämna stoltheten hos föräldrarna. Det här är ett sånt stort ögonblick som hamnar bland födseln, första stegen och orden.

Svartbröd I'm in love

Glöm åländsk pannkaka. Sluka svartbröd.
Jag köpte hem en limpa åländskt svartbröd och det är så gott. Ett saftigt, tungt och mörkt bröd helt i min smak. Gjord på surmjölk, farinsocker, sirap, malt, graham- och rågmjöl.

Sommaren enligt oss

Tror det här är familjen Sääväläs vanligaste sommarbild i år. Elsa bland torn i ett sandslott som pappa byggt. Här på fantastiska Degersands strand på Åland i fredags. Här finns den bästa byggsanden jag skådat.

Lyckades stolt bygga ett smalt torn på en halvmeter. Samt ett kupoltak av ren sand. Stolt påpekade det jag för frugan och sa lika begeistrat som Elsa - "kolla mamma".

Hon nickade och sa "bravo pojken".

Hemlig orm på hotellet

Tillbaka efter två fina dagar på Åland. Trots boendet på ett sunkhotell på Eckerö var vistelsen på ön en stor upplevelse.
En skräckupplevelse var det på fredag morgon när jag yrvaken spatserade genom hotellkorridoren för att värma på vällingvatten till Elsa. På golvet låg ett gummiband, som jag skulle kliva över, som plötsligt rörde på sig. Jag hoppade till, barfota som jag var, och spillde ut halva flaskan. Med hjärtat i halsgropen konstaterade jag att gummibandet var en livslevande liten snok som lika förskräckt som jag ringlade in i ett hål i dörrkarmen.
Jag berättade inget för frugan eller mamma som också var med på resan förrän i morse då vi checkade ut. Ville inte oroa deras vistelse på Åland med ormskräck.
"Det var tur det", sade frugan. Tänk att man känner sin livspartner så väl.