Darin bäst för Melodifestivalen

Se där. Darin i Melodifestivalen. Men han är inte en joker - han är ju kungen. Det här blir nästa års vinnare. Allt är spikat.
Jag diggar den unge Darin stort. Han är en idol av rang. Den bästa av idoler före Agnes, Amanda Jenssen och Måns Zelmerlöw.
Han har hittat rätt med sin klubbiga musik och sitt coola rörelsemönster på scenen.
Jag har genom mitt arbete följt honom sedan genombrottet i "Idol 2004". Då var han valpig, blyg, fåordig och fnittrig tonåring som fick stryk av Daniel Lindström i den allra första av den näst största musiktävlingen "Idol" i TV4.
Darin var hopplös att intervjua då. Han sa inte mycket och det som kom ut var inte mycket värt.
Sedan har jag filmat intervjuer med honom genom åren och sett hans mognad till dagens stora entertainer. Jag tro att året i Berlin dit han flyttade fick honom att växa som person. Han var ute i klubbvimlet, festade och fick kanske ligga en massa.
För i dag är han en mer verbal ungkarl med stjärnkarisma och coolt självförtroende samt lättare att ha i en intervjusituation.
Hans senaste platta "Flashback" går fortfarande varm hemma hos mig. Hans senaste singel, Coldplay-covern "Viva la vida" är lysande.
Melodifestivalen får åter ett lyft tack vare "Idol". Lustig att den näst största tävlingen inte nämns med ett endaste ord i det pressmeddelande SVT skickar ut i dag om att Darin är första jokern i Melodifestivalen 2010. Nä, istället nämner man Darins medverkan i Melodifestivalen 2005 som hans största bedrift, om jag får tolka.
"Darin har stått på min önskelista sedan 2005, då han knockade hela den svenska artisteliten under Melodifestivalens 50-årsjubileum genom att framföra sin egen tolkning av ”Det gör ont”. I år föll bitarna på plats, både låtmässigt och tidsmässigt, säger Christer Björkman, tävlingsproducent för Melodifestivalen
2010.Här är ett tv-klipp från dagens tillkännagivande, signerat TT hos Expressen.

En schlagerjoker värd namnet

I dag klockan tolv presenterar SVT sin första joker i nästa års Melodifestival. Jag skulle ha jobbat med bevakning av presentationen om jag inte varit sjuk.
Nu sitter jag hemma och hoppas på att jokern kan vara en indiepopkille som Markus Krunegård, en idol som Darin eller ett popband som Sugarplum Fairy. Alltså något nytt och fräsch. Och bra.
Men det slutar väl med att det är Lena Philipsson som står där i dag i en glittrig rosa boa...

Nobody puts Baby in the corner

Ida illustrerar det klassiska filmcitatet från "Dirty dancing" från 1987 med en glimt från vardagen i köket. Hon har alltid full fart framåt, svårare att backa, och fastnar därmed ofta i ett hörn.

För sjuk för ett arbete

Jag är sjuk. Alla är sjuka. Det blev ingen vardag man varit med om förut i alla fall.
Kanske att arbetsvardagen infinner sig i morgon.

Rädd för vardagen

Jag är nervös. Snudd på livrädd. För vardagen.
I morgon börjar jag jobba igen efter ett halvår hemma med tvillingarna och min fru. Hur sjutton ska det gå att arbeta? Uppladdningen är inte den bästa med en seg förkylning om halsen. Och tankarna om vardagslunken har ältats i veckor nu.
Hur ska det gå att hasta sig till jobbet, kanske innan barnen ens vaknat? Allt för att komma hem tidigare för att kunna vara med dem och hjälpa till inför middagen. Stressigt blir det. Ovant också till en början.
Och hur ska jag kunna koncentrera mig på arbetet när jag vet hur kämpigt det är att ta hand om två små bebisar och till viss del en fyraåring. Kämpigt på två men nu är det en som ska göra det. Hämta och lämna. Klä av och klä på. Duka fram, mata och duka av. Underhålla och söva.
Men frugan, om hon bara blev kvitt den där hostan, tänker nog blixtsnabbt, i morgon och i fortsättningen, klä om till den där supervardagshjältinnedräkten som hon har och sköta allt galant. Så blir det.
Medans jag är kontorsnörden Kent åtta timmar om dagen...