Vinylen och kärleken

Nålen på skivan. En underbar hyllning till vinylen och kärleken. Min sommarläsning har gett mig musikupplevelser av rang.
Detta tack vare ”Frank, kärleken och skivbutiken” av Rachel Joyce (som också skrivit den fina ”Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd”).
Det är fantastisk svängig kärlekshistoria mellan Frank och Ilse, om hur musik förenar och berör. Musiken som det berättas om går att lyssna på med en tillhörande Spotifylista vilket tar läsningen till en ny nivå. Jag kan tänka mig romanen som en perfekt ljudbok om bara musiken fick läggas till. Eller som ett klockrent sommarprat i radion.
Boken får en att vilja damma av sin vinyl och plocka fram skivspelaren igen. Att spela upp sina gamla godingar för barnen och berätta en anekdot om hur musiken berörde mig som ung. Kanske om ett flammande kärleksrus. Den effekten har den.

Knock på säcken

Min förstfödda har fått boxningssäck. Pappan får slå av sig. 

Är fotbollen för alla?

Är fotbollen fortfarande homofobisk och ojämställd? Under Hudik Cup i helgen överhörde jag unga pojkar vid några tillfällen säga "är du bög eller?" "du är väl ingen bög?" och så vidare. En väldigt grabbig jargong där förmodligen ingen vågade vara gay eller ta ställning för det.
En av våra flickor missade tacka en motståndarspelare efter match och blir kallad "horunge".
På anslagstavlan i gymnasieskolan där flera lag var förlagda under turneringen har någon lagt om plastbokstäverna med texten "gay porn masters". Med de få bokstäver som fanns tyder på viss intelligens ändå. Men ingen närmare eftertanke. Roligt och häftigt tyckte man uppenbarligen och det bästa man kunde komma på.
Jag har hört ledare i min klubb säga till sina flicklag "har ni syjunta där borta?" när det pratats för mycket. Vilken generationen tilltalar de egentligen och vilken tidsanda lever de i eftersom dagens tjejer knappt vet hur man syr.
Har också hört någon ledare ropa "släpp handväskan" åt tjejer som enligt tränaren spelat för slött. Var är genustänket?
Flera tråkiga sidor av fotbollen som vi måste jobba bort.
Sedan finns den andra sidan där jag och tjejerna i dotterns lag har en fantastisk sammanhållning och laganda utan trakasserier eller homofobiska uttryck. Men man blir ledsen när det poppar upp så chockerande tydligt. Har vi inte kommit längre trots allt?

Tillägg: Vi ledare i Stuvsta agerade i fallet "horunge". Detta var oacceptabelt. Vi tog genast kontakt med motståndartränaren. "Suck" sade han. Det hade tydligen varit incidenter med spelaren förut. Han tackade oss. Viktig att vi alla reagerar. Annars blir det här normalitet och problemet än större. 

Bloggtrött

Den här bloggen blir tyvärr inte lika uppdaterad och fyllig som tidigare. Blogger går inte att logga in på mer än i webbläsaren Firefox. Dessutom kan man i mobilappen varken ladda upp bild eller film, bara text.
Därför dör motivationen och lusten.
Bara så att ni vet. Jag vet. Trist.

Åldersnaiva jag

Jag är lite åldersnaiv. Tycker det är helt okej att bli äldre. Jag växer med åldern.
Men i bland dippar man givetvis. Tycker det är pest att bli äldre.
Särskilt fysiskt. När krämporna kommer och man inte kan göra saker som man lätt kunde för tjugo år sedan. När man får en gubbvad. Eller hälsenan säger ifrån.
Jag har varit befriad länge och väl från skador. Men nu kommer de krypande allt närmare. Krampar i ben gör jag jämt och ständigt. Det är vardag.
Slutar med korpfotboll i år. Huvudet är med men inte fötter och ben.
Det är tråkigt.
Men mentalt är jag 25. Kanske 20. Alltid varit. Lite barnslig, äventyrlig och busig. Barnen tycker jag är pinsam. Jag och deras kompisar tycker det är kul. Allt är väl som det ska vara.
Man blir bara äldre.
Utseendet är inget jag bryr mig. Tycker alla andra åldras. Men pang så ser man en "dålig" bild av sig själv med gubbvarning och inser att det gäller även mig. Lite dipp då. Men åldrandet och döden är inget man kan göra något åt så varför älta det? Bara lev. Naivt.