Fick massage på arbetstid. Första gången på tre år visade det sig i hans journaler.
Jan-Axel, lämpligt namn, gick hårt åt ryggmuskulaturen som var stel och spänd efter återupptagen styrketräning i höst.
Han kan trycker på hårt vår massör.
Han tar tag i huvudet. Ber mig slappna av. Jag vet vad som kommer. Kan inte slappna av, och så knycker han till. Vrider huvudet snabbt så att det ska knäppa till.
Men det gör det aldrig på mig. Jag tycker det momentet är så läskigt. Tror alltid att han ska knäcka nacken på och att jag rullar ut från behandlingen förlamad och i rullstol.
Nåja.
Jag känner mig helt slutkörd. Trots ingen träning i dag. Trött och hängig i kroppen.
Ett konstigt pass det där. Man bara ligger där. Och det känns som om man sprungit en mil eller lyft hundra kilo i bänkpress.
Nu somnar jag snart i tv-soffan, i ryggläge.
- bloggar med min supersmarta iPhone
- nyhetstips eller kommentarer mejlas till marko.saavala@tt.se
Tvillingpappa och videoredaktör på TT Nyhetsbyrån. Det beskriver mixen här på bloggen. Här varvas privata tankar och händelser (har tre barn inklusive tvillingar) med upplevelser genom jobbet.
onsdag 31 oktober 2012
tisdag 30 oktober 2012
Släpp hjältarna loss
För gammal för Batman. Nu för gammal för Bond.
Såg "Skyfall" på bio igår. Alldeles för länge. Smittat av mitt pojkaktig förtjusta pirriga äventyrslusta. Som på gamla dar.
Men allt är inte som förr.
Nya Bondrullen är alldeles för lång. Klockan in på över två och en halvtimme. Precis som Batman.
En trasig agent visar sig vara mänsklig. Super och deppar. Reser sig på nio. Precis som Batman.
Actionscenerna är häftiga och coola men över alla gränser för att ändå bibehålla en känsla av hyfsad realism. För mycket. Precis som Batman.
"Skyfall" är bra. För att vara en Bondrulle. Men annars? Skulle någon bry sig koskit?
Jag ger den 003 på en 007-gradig skala.
Först Batman. Nu James Bond. Nu lägger jag allt mitt hopp till Spiderman (dvd-släpp i november). Och att jag hittar tillbaka till mitt pojkaktiga förflutna.
Såg "Skyfall" på bio igår. Alldeles för länge. Smittat av mitt pojkaktig förtjusta pirriga äventyrslusta. Som på gamla dar.
Men allt är inte som förr.
Nya Bondrullen är alldeles för lång. Klockan in på över två och en halvtimme. Precis som Batman.
En trasig agent visar sig vara mänsklig. Super och deppar. Reser sig på nio. Precis som Batman.
Actionscenerna är häftiga och coola men över alla gränser för att ändå bibehålla en känsla av hyfsad realism. För mycket. Precis som Batman.
"Skyfall" är bra. För att vara en Bondrulle. Men annars? Skulle någon bry sig koskit?
Jag ger den 003 på en 007-gradig skala.
Först Batman. Nu James Bond. Nu lägger jag allt mitt hopp till Spiderman (dvd-släpp i november). Och att jag hittar tillbaka till mitt pojkaktiga förflutna.
måndag 29 oktober 2012
Jag är med i stor fotobok
Nu är det officiellt. Jag har haft munkavle i flera månader.
Jag är en av tusen utvalda fotografier i fotoboken A Day. 100 000 foton skickade folk från 165 länder in. Temat var att man skulle skildra sin dag med bilder.
Min sämsta bild kom med.
Den där jag knäpper ett kort på mig själv i cykelhjälm. Tog den med systemkameran vänd mot mig på raka men skakiga armar.
Nu är det bara en pytteliten miniatyrbild i boken men ändock.
Ser ni mig? Bilden är dessutom beskuren, nu vet jag hur dagstidningsfotografer känner sig dagligen när de muttrar åt redigerare med stora saxar.
Men mitt foto är inget mot det uppslag min kollega och vän på Scanpix har fått. Jessica Gow har fotat en fantastisk och lite kuslig bild från källaren på Naturhistoriska museet i Stockholm.
Hennes bild blev också en del av en digital utställning som visats världen över.
Boken A Day är fin. Väl värd ett köp. Finns här.
Jag kommer inte sitta på Åhlens. Men kom till mig så får ni den signerad...
Det närmsta jag kommer min första bok.
- bloggar med min supersmarta iPhone
- nyhetstips eller kommentarer mejlas till marko.saavala@tt.se
söndag 28 oktober 2012
Jag är en dinosaurie
I dag är jag en dinosaurie. Besökte några jämnåriga åldringar i Globen i dag.
Såg Walking With Dinosaurs, ett turnerande spektakel med verklighetstrogna urtidsdjur (se Bambuserklippet till höger här på bloggen).
Jag gick med Elsa. Tog ut en presentcheck på Ticnet, tack Maria och John för 40 årspresenten för exakt ett år sedan.
Vi såg dinosaurier bröla, slåss och prutta. En kul fascinerande show. Möjligen lite kort, 1:40h, eller så gick tiden för fort.
Dinosaurierna styrs av en som sitter och "kör" den i ett fult stenblock under djuret. Sedan sitter två personer på läktaren och styr hals och huvud samt svansen. Imponerande miljonbyggen. Trovärdiga trots allt.
Elsa såg begeistrat på. Hon sa att hon gärna lärt sig lite mer om djuren. Det var lite för snuttifierat.
Jag funderade mest hur man skulle hållet sig undan bestarna ifall man åkt på tidsresa till dem. Hade spjut räckt som försvar? Kniv? Stenslunga?
I Globen hade det räckt med att dra ur sladden.
- bloggar med min supersmarta iPhone
- nyhetstips eller kommentarer mejlas till marko.saavala@tt.se
Felsnurriga däck
Apropå däckångest. Visst gick det för lätt.
Kolla bilden ovan. Ser ni något fel?
ROTATION
Jo, det pekar en pil åt vilket håll däcket ska snurra. Mitt däck roterar åt fel håll. Kan påverka både väggrepp och hur vattnet slås undan.
Har aldrig haft sådana däck med rotationspilar, eller har jag?
Nåja, farsan påpekade per telefon efter att jag bytt: har du kollat pilarna?
Nä.
Nu sitter två av fyra däck fel. Ombyte väntar. Om jag inte ska backa mig framåt på vägarna i Stockholm?
Helsnurrigt!
- bloggar med min supersmarta iPhone
- nyhetstips eller kommentarer mejlas till marko.saavala@tt.se
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)