Här är mina högst personliga bästa plattor från 2014. Oj, vilken grym samling måste jag säga. Vad tycker du? Är den folklig nog?
Här är albumen i rangordning. De går också att lyssna på i en
spellista på Spotify.
1) Stay Gold/First Aid KitStämsång av rang. Johanna och Klara Söderberg etablerar sig som världsartister med sitt tredje album.
Man vet vad man får, kanske ett överraskningsmoment krävs i fortsättningen, men än så länge är det är så vackert, aldrig tråkigt, melodierna håller, och då smälter jag om och om igen om det så är live på konsert eller i löpspåret.
2) Must exit/Nicole SabounéÄlskar den här tjejens postpunkiga rättframma stil. Ni som hört hittarna "Conquer or suffer" eller "I surrender" har så mycket mer godis att gräva ur i denna albumskål.
En lysande debut som bara ger mersmak.
3) Tigerdrottningen/KentJag är den som finner Kent i samtiden.
Jag är som tycker Kent fortfarande är relevant.
Jag köper deras skiva fysiskt av gammal hävd.
Jag kan tycka att någon annan än Kent ska regera.
Men jag sväljer ändå allt med Sveriges största band.
4) Thou shall not be a pussy EP/Ida RedigGöteborgsbruden har lämnat den väna singer/songwriterstilen för redig attitydpop av rang. Hon skriker distat ut sin röst som hon hållits tillbaka genom alla tidigare alster. Det här är så jäkla bra. Som ett slags rockigare Icona Pop men med ett tydligare budskap. "Shout" är en killer.
Den här tjejen förtjänar mer uppmärksamhet än hon hittills fått. Får se vad 2015 ämnar ge henne för uppskattning.
5) Goddess/BanksLysande men ett massivt debutalbum av Jillian Banks. Ett mörkt balladlandskap skapad med större finess än Lana Del Reys dekadens.
Det är en tung ljudresa på 76 minuter och 18 låtar men intressant nog att sättas på repeat.
Ett slags elektroniskt r´n´b-popalbum som sätter en tidsmarkör men som också väcker spännande frågor om framtiden.
6) Big Music/Simple MindsStor musik. Som gjord för arenorna. Som förr.
Så imponerad av att skottarna Simple Minds fortfarande håller. "Big Music" är en storslagen comeback. Stort är ordet för dagen.
Det jag främst slås av är den feta ljudbilden med synthar och gitarrer och med Jim Kerrs djupa stämma som ett eko från förr. Det är fläskigt utan att bli flottigt eller mättande.
Samtidigt känns det inte mossigt utan bara retrotungt fräscht.
Simple Minds gör det U2 inte klarade av i år.
7) Queen of the Clouds/Tove LoOm bara rösten håller, stackarn har problem med stämbanden, så är Tove nästa svenska musikexport av rang. Snygg debutplatta inspelad i tre teman (sex, love, pain) men övergångarna märks ej. Det är ett snyggt popsnickeri svarvat med några vassa stickor som sticker ut och ger henne personlighet.
Även av Tove vill man bara hör mer. Please, ge henne rösten tillbaka.
8) Do it again/Röyksopp & RobynFem låtar på 34 minuter. Svårt att kalla det för ett traditionellt album, men nåja. Det skandinaviska samarbetet ger oss klubbmusik tung och svängig som Tors hammare under åskoväder men också tunga ballader.
9) Dom ska få se vem dom roat sig med/Anders WendinDalmasen har hittat till sig själv med texter på svenska. Kanske inte de klockrenaste radiohitsen. Men texterna.
Och relationerna till Dalarna. För som dalmas smällter man för målande beskrivningar av Ludvika och sånger till sin nyfödda son. Går alltid hem.
Men lyssnar jag på vad som blivit ett dalaanthem, "Du måste kunna gå nu", så minns jag sena kvällar i Ludvika, kebabtallrik i natten och blicken över blåa berg och sjöar, och drömmar om något bättre som fanns bakom horisonten.
10) Länge leve vi/Ison och FilleSvensk hiphop deluxe. Jag har svårare och svårare att acceptera rapmusik. Men duon presenterar ännu en gång för mina öron, ursäkta uttrycket "den ljuvaste av hiphop" trots tufft skal och attityd.
Får mig att gunga i förortsidyllens villakvarter, bara ett stenkast från betongen där en annan verklighet finnes.
- Posted using BlogPress from my iPhone
- Nyhetstips mejlas mig på marko.saavala@tt.se
