Stötte på en rot redan i första hålet. Nu ska det jävlas med rookien.
Jag har tänkt bygga oss en pergola på baksidan av vårt hus sedan grannen fick vår lekstuga. Den har vi med stor arbetsinsats flyttat tio meter med halva grannens släkt och lika många förslag på vägen hur det ska gå till. Hade blivit rolig tv om någon filmat.
Nåja. Pergolan. Tänkte mig fyra rejäla stolpar och ett regeltak som man kan sätta upp hängstol eller matta i. I botten ett trädäck.
Ett stort projekt för lilla mig. Och en rot har redan första dagen sått ett tvivel i en redan klen hantverkare. Men nåja.
Jag har aldrig varit intresserad av motorer eller hantverk. Har svårt att sätta upp en tavla. Ryser vid tanken att tapetsera. Helt nollställd. Jag vill lära mig men lider av ett uselt självförtroende. Men jag försöker.
Jag har sagt till mig själv, som gärna vill avsluta ett projekt samma stund som jag påbörjat det, präglad förmodligen av alla år i nyhetsfabriken där allt ska ut direkt och snabbast möjligt, att jag nu ska det lugnare. För stressen spiller över på mitt privatliv.
Men pergolan ska få ta sin tid. Ska stålsätta mig. En rot ska till exempel inte få stjälpa mina planer. Tvärtom. Jag växer av det. Den tar vi nästa dag.
Och sedan sätter vi en deadline på pergolan som sträcker sig över hela sommaren och hösten. I bästa fall.
Heja mig!
