Bloggtrött

Den här bloggen blir tyvärr inte lika uppdaterad och fyllig som tidigare. Blogger går inte att logga in på mer än i webbläsaren Firefox. Dessutom kan man i mobilappen varken ladda upp bild eller film, bara text.
Därför dör motivationen och lusten.
Bara så att ni vet. Jag vet. Trist.

Åldersnaiva jag

Jag är lite åldersnaiv. Tycker det är helt okej att bli äldre. Jag växer med åldern.
Men i bland dippar man givetvis. Tycker det är pest att bli äldre.
Särskilt fysiskt. När krämporna kommer och man inte kan göra saker som man lätt kunde för tjugo år sedan. När man får en gubbvad. Eller hälsenan säger ifrån.
Jag har varit befriad länge och väl från skador. Men nu kommer de krypande allt närmare. Krampar i ben gör jag jämt och ständigt. Det är vardag.
Slutar med korpfotboll i år. Huvudet är med men inte fötter och ben.
Det är tråkigt.
Men mentalt är jag 25. Kanske 20. Alltid varit. Lite barnslig, äventyrlig och busig. Barnen tycker jag är pinsam. Jag och deras kompisar tycker det är kul. Allt är väl som det ska vara.
Man blir bara äldre.
Utseendet är inget jag bryr mig. Tycker alla andra åldras. Men pang så ser man en "dålig" bild av sig själv med gubbvarning och inser att det gäller även mig. Lite dipp då. Men åldrandet och döden är inget man kan göra något åt så varför älta det? Bara lev. Naivt.

JUST NU: Vi är live men inte där

Senaste åren har åtminstone vi på TT Nyhetsbyrån haft en sådan otrolig livehysteri. Allting ska direktsändas.

Från utdelning av någon suspekt utredning eller någon företagsstämma. Allt är efterfrågat förstår jag. Tidningarna vill ha dem.

Vi gör minst en till två direktsändningar om dagen.

Men det är ju så förbannat tråkig tv. En fast bild på en gubbe, oftast män ja, som ofiltrerat mässar sina budskap.

När det gäller politik så kommer bara ena sidan till tals. Jag har varit på presskonferenser där journalister ropat ”men kom till saken” efter att predikanten läst upp hela partiets valplattform och annan propaganda oemotsagd i en halvtimme. Allt vi ville veta var hur partiet ställer sig i en specifik fråga.

För här är faran.

Andra sidan kommer inte till tals förrän någon timme senare kanske i en egen livesädning. Den direktsändning som var först blir ensidig. Och den presskonferens som oppositionen startar upp senare kanske ses bara av deras anhängare. Och så står de där i varsin skyttegrav och skjuter på varann. Lever i varsin bubbla.

Visst kan vi journalister ställa kritiska frågor på plats under tiden då det är öppet för frågor eller på den efterföljande stunden med enskilda intervjuer.

Men i livesändningen ska vi helst inte gå andra sidans ärenden med frågor som ”oppositionen lär ju tycka att det här är åt skogen” eller ”det finns de som säger att…”

Hur löser man problemet med ensidiga livesändningar? Kanske arrangören kan släppa in motståndarna i ringen? Som får svara direkt efter anförandet. Eller lägga pressträffen på en helt oberoende organisatör? 

Skulle bli bäst för alla parter.

Gudskelov så har det ännu inte skett något vitt omtalat kuppförsök under dessa direktsändningar. Tänk vilket ypperligt tillfälle att få ut sitt budskap innan någon hinner strypa sändningen eller bli nedbrottad av vakter. Vill verkligen inte uppmuntra till det men att det inte sker oftare är ett mirakel. När såg vi en naken rumpa senast? Eller tårta?

Låt oss slippa.

Rent hantverksmässigt blir jag som videofotograf helt bakbunden av direktsändningar. Åtminstone så länge jag har en kamera. För den direktsändande kameran ska ju ligga fast mot podiet med ett fast utsnitt a lá Roy Andersson.

Så det är svårt att få med sig klippbilder från livesändningar för det redigerade inslag man tänkt göra. 

Visst kan vi släpa med oss två kamerautrustningar. En separat kamera för klippbilder. Men det blir slit och släp. Tungt. Särskilt om vi ska göra det dagligen.

Det är inte heller säkert att du kan lämna den direktsändande kameran för att det är olidligt trångt i lokalen. Eller så bevakar man kanske en osedvanligt livaktig presskonferens med flera personer och skärmar som kräver åkningar, inzoomningar och panoreringar.

Jag löser det ibland med att ta actionkameran Gopro med mig. Den är liten och lätt. Det finns en gyrohållare som heter Karma Grip som ger en snygga åkningar. Nackdelen är att det inte går att zooma med Gopro.

Som nyhetsjunkie gillar jag generellt att titta på direktsändningar. När det handlar om breaking news eller blåljussändningar.

Men det värsta är när jag får en notis i mobilen med livesändning från till exempel en storbrand i Södertälje. Jag klickar för att se bilder från platsen.

I stället får jag se en nyhetsuppläsare i en studio i Stockholm som läser på en laptop vad som sägs i sociala medier eller vad andra journalister skriver om branden.

Va? Jag vill ju se bilder från branden. Det var ju därför jag klickade från början.

Likadant på de andra notiserna för andra mediabolag. Ingen är där.

Nyhetsuppläsaren läser från sin skärm det jag redan ser på Twitter.

Alla gör också en Google Earth-åksjuk åkning från rymden ner mot Södertälje. Jo tack, jag vet var staden ligger.

Går till nästa livesändning. Där säger man att ”de har ett kamerateam på väg till platsen”. MEN jag vill ju fortfarande se bilder på fucking branden! Varför drog ni i gång en livesändning om ni inte ens är där?

Klickar vidare.

Där säger man ”att vi är på väg till platsen för branden men våra utsända sitter just nu fast i trafiken i Skanstull”.

MEN jag klickade inte på er livesändning för att se hur ni tar er till platsen och allt vad det innebär! GE MIG LIVEBILDER FRÅN BRANDEN!

Nu är jag skogstokig. En syn värdig en underhållande livesändning bara den.

Men ni fattar. Snälla sänd live när ni är på plats. Eller kalla era direktsända resor till platsen för… ”uppsnack”.

Bästa Vasaloppet hittills

Om nu årets vasalopp var en plåga tidsmässigt. I synnerhet då jag under ett års tid tränat för att klara av nio mil under sex timmar. Så blev det inget personbästa. Långt ifrån. 

Men 7:52 i svåra förhållanden gav mig min bästa placering hittills under mina sju Vasaloppet. Placerade mig som 3986. Mitt personbästa på 6:29 från 2017 gav mig faktiskt en sämre placering, 4150.

Så det jublar vi åt i dag. Och många förståsigpåare säger ju att man inte ska stirra sig blind på tidsmål. Men min dröm kvarstår. Under sex timmar bör vara möjligt. Kanske jag ruckar på mitt egensinniga koncept att köra Vasaloppet vartannat år och revanscherar mig 2020?

Dubbla twins

Dubblade mina tvillingar Ida och Fanny med ett litet filmspex. Vi skrattade gott åt resultatet efteråt. Med enkla medel i redigeringsprogrammet Adobe Premiere gjorde vi magi.
Titta här.