Har haft tre roliga dagar i Falun med Elsas fotbollslag.
Vi har gått igenom allt. Mest roligt. Så klart sportsligt en jättefin insats i Falucupen.
Där vi anammat en ny laguppställning med entusiasm och bravur mitt under turneringen.
Vi förlorade två och vann tre matcher varav den sista mot Sollentuna (2-0) var lagets klart bästa insats i Dalarna. Elsa satte sista målet snyggt frispelad och med ett iskallt avslut. Stolt pappa då.
Notera dock att båda nederlagen var morgonmatcher och vi var inte riktigt på tårna då. För vi har sovit på luftmadrasser i ett klassrum på Britsarvsskolan. Bara en sådan sak. Men en kul upplevelse för tretton trettonåriga tjejer.
Vi har skarpa tjejer som sätter oss ledare på prov. Man måste vara förberedd på hundra ifrågasättande motfrågor. Vilket triggar oss. De är på hugget.
Jag bara hoppas vi kan bidra med det vi kan så mycket vi kan.
Det är väldigt givande att få vara med om detta. Vi har haft så roligt.
Vid sidan av planen har vi besökt gruvan, badat, femkampat och köpt snacks. Jag har pratat varmt om Dalarna. Lagom mycket dalapropaganda.
Vi har skrattat, diskuterat, bråkat, ifrågasatts, busat, vårdat, kramats och rappat stenhårda rhymes i bilen. De har vrålat raptexter som får en att bli generad men roligt se engagemanget. Jag som har svårt för hiphop och RnB har fått min beskärda del.
Men hallå. Vad det hallåas mellan tjejerna. Jag blir tokig på det. Varenda utrop börjar med ”men hallå... vad ska vi göra nu/när ska vi åka/har någon sett min mobil”. Hallå tjejer tänk på detta språkliga missbruk.
Vi har för övrigt fantastiska tjejer - hela gänget. De gör oss ledare och pappor stolta och vid gott mod om att framtiden är ljus med deras humor, framåtanda, klokhet och skinn på näsan.
De är ena riktigt tuffa och älskvärda brudar från Stuvsta. Det kommer att gå bra för dem i livet.
Jag diggar dem som bara den. Trots hallå.