söndag 25 september 2016

Skäll inte på mig!




Utskälld igen. Jag har skrivit om det förr. Men nu är det snäppet värre.
Rullskidåkare verkar inte vara hundens bästa vän. Satan i gatan vad jag blir utskälld. Det är en sak. Jag kan förstå att de känner sig hotade av en fågelskrämma.
Men när hundägaren inte gör något åt det utan bara låter djuret hållas. Värst är de som ler brett och lyckligt åt mig och ber om en stolt förlåtelse "men så så duktigt Fido är som skäller så högt och skarpt - visst är han duktig".
Nej, det är han inte. Du borde tvärtom lugna honom och säga att det är fel.
Ännu värre är när matte har en schäfer av samma kroppsvikt som hon själv och som hon ståndaktigt med alla sina krafter försöker hålla i kopplet medans jag livrädd ska ta emot hans skall och hennes smajl - "visst är han härlig?".
Inte ett dugg.
Lär era hundar vett. Så slipper vi rullskidåkare utskällningarna. Det är nog av ett hundjobb ändå att stå på ett par rullskidor.


- Posted using BlogPress from my iPhone

lördag 24 september 2016

Fotobollspappan

Fotbollspappans första matchbilder på dottern. Så här ser det ut när Elsa är i farten varje helg.
Tennisracket har hon lagt på hyllan, tyvärr, men vilken klippa hon är på fotboll också. Kvick, pigg, passningssäker och bra rörelse.

















- Posted using BlogPress from my iPhone

tisdag 20 september 2016

Livsöden i bastuns hetta




Jag älskar gubbarnas historier i bastun på kommunala anläggningar.
Ibland hinner jag gå på gymmet före ett kvällspass och då finns de där. Gubbarna med häpnadsväckande livshistorier. I dag överhörde, jo jag tjuvlyssnar mest i bastun, en äldre herre som berättade om sitt liv som pojk. Hur han mist sin far tidigt i livet. Mamman gifte om sig med en sträng fripastor. En dag tvingades han ut i skogen och arbeta medans hans plastsyskon fick åka iväg och spela ishockey. Han var så förbannad i skogen att han i frustration högg med yxan mot en kvist och missade. Yxan satte han istället djupt i knät. Han höll på att mista både ben och liv.
Såna berättelser. Såna livsöden.
Nästa gång smyger jag med en bandare i handduken. Och gör en smygpodd av det.



- Posted using BlogPress from my iPhone

måndag 19 september 2016

Rötter i Rootvälta

17 år sedan. I helgen knöt jag ihop säcken. Ser ni mig i rootvältan?
Dalarnas bästa, och enda?, reggaeband går i graven.
Såg Rootvälta på klassiska Göta källare i Stockholm i helgen.
Hög nostalgi. De spelade på min avslutningsfest på Dala-Demokraten 1999.
Kul.
Då fick jag lira maracas med dem på scenen. Taktfast i baktakt.
Nu slänger jag med maracasen i säcken. Knyter igen. Farväl rötter!

YouTube Video

- Posted using BlogPress from my iPhone