söndag 23 juli 2017

Berusande läsning





Petteri Nouttimäkis andra roman är rakare och inte lika rörig som föregångaren.
Därför blir "En berusad björn i Bergslagen" mer konkret och underhållande. Man verkligen känner stressen krypa på kommunalrådet Per Danielsson som tror sig ha vänt läget i sin utflyttningskommun med en youtubefilm om något mystiskt i kommunen. Filmen blir en viral succé och folk vallfärdar till kommunen. En kommers byggs upp kring händelsen. Men när spricker bubblan?
För bakom mystiken ligger en enkel förklaring med kopplingar till kommunhuset.
Skandalresan är riktigt rolig. Berättarglädjen smittar av sig. Jag har skrattat igenkännande åt landsbygdsproblematiken, politiken, journalistiken och sociala medier påverkan på oss.



- Posted using BlogPress from my iPhone

lördag 22 juli 2017

Värmande utan hetta

Tack Norrland. Fin vecka - sämre väder. Men ändå så bra.
Vi har träffat släkt och vänner. Gjort utflykter och till och med badat.
Men mest skrapat och målat på stugan i Pengsjö som nu glänser i rött med vita knutar.



Några motionsrundor. Med naturstopp runt sjön. I hagen låg en morgon två hästar och sov medans den tredje stod upp och såg mig. Snart stod de alla tre och glodde på mig. Tjena!


Vid lunch blev jag påmind om att släkten byggde skraporna i New York. Eller nja. Jag ville göra en hyllning till det klassiska fotot på byggjobbare som sitter på en balk långt upp i skyn och äter sin matlåda. Så här blev ett av fotona som Elsa tog.


Ett löp runt Pengsjön. Ett semestermåste. Minst en gång. Drygt 13 kilometer naturskön vända på ensamma Norrlandsvägar.


Största överraskningen kom sista morgonen. Vid klockan sju stod Elsa och Jonas redo för en joggingtur. Så imponerande eftersom veckan präglats av sovmorgnar.


Ett annat måste. Glassbonden. Kunde varit kraftfullare smaker sades runt bordet. Vaniljglassen var dessutom slut. Så det blev västerbottenostglass för mig. Jo, ostglass. Och gott.
På bilden Elsas rabarberdröm.


Alla har målat. Kul sysselsättning.


Som sagt. Hissnande högt.


Vi har även paddlat kanot. Obligatoriskt numera.


- Posted using BlogPress from my iPhone

söndag 9 juli 2017

Det var värst vad bra





Här bjuds man på en skrattfest liknande Arto Paasilina. Inte konstigt att man gillar det.
Petteri Nouttimäki uppväxt i Bergslagen men född i Finland berättar en underhållande skröna om immigrantfamiljen Alto.
Han skriver lite friare än Paasilina med passningar till sig själv som författare och med förklarande fotnotiser som är ett knasigt grepp som fungerar även om det kan bli lite hoppigt.
Om du gillar stor berättarglädje och igenkännande finskt kan "Förvänta dig det värsta" förväntas bli det bästa i min hammock i sommar. Nu ska jag ge mig på hans uppföljare "En berusad björn i Bergslagen". Jag förväntar mig det bästa.

- Posted using BlogPress from my iPhone

lördag 8 juli 2017

Dalarna levererar känslor

Då är en vecka med nostalgi och minnen över. Som vanligt med stort vemod.
Extra mycket då jag ser hur mina barn älskar att vara här. I friska luften, i naturen. Särskilt älskar de att umgås med sina dalakusiner.


Säger adjö till SMEDjebacken!


Upptäckte denna sommar Stollbergs gruva. Väl värt ett spännande besök. Önskar jag hade en drönare över det spektakulära området.


Som vanligt blev det fina motionspass runt Smedjebacken där folk hejade.


Många svettiga minnen är kopplade till elljusspåret. Här har man tagit sig fram på många sätt. Synd att spåren är lite slitna. Passa på att använda dem!


Mamma och jag med alla flickorna i Disponentparken i Grängesberg. Också ett fint minne av ett ställe som skulle kunna vara så mycket finare med lite mer omvårdnad istället för sakta förfall.



Stordåd väntar mina fina brorsbarn. Otroligt livliga och kärleksfulla barn. Som att mötas av sina egna varje gång.


Köper hem lite lokalbryggt att minnas till i storstaden. IPA från Bergslagens Brygghus.


Hela sällskapet med farmor vid Halvars med utsikt över sjön Väsman vid Ludvika.


Barnbarnen installerar en porträttsamling hos farmor.



Ha en bra sommar Dalarna och alla som bor i detta vackra landskap.


- Posted using BlogPress from my iPhone

onsdag 5 juli 2017

Så blev vi youtubers




Barnens kusiner och kompisar larmar om att jag och Elsa är med på en Youtubers senaste video.
Någon som heter Ben Mitkus och är populär.
Vad som hänt med upphovsrätten vet jag inte men han har ett Youtube-klipp från oss med i ett humorinslag om vädret. 25 sekunder in i klippet dyker vi upp med en snutt som säkert är över fem år gammalt. Det regnar skyfall i Huddinge och gör ett klipp om det. Frågar Elsa vad hon tycker om vädret. "Jättetråkigt" säger hon trumpet.
Desto gladare i dag. Nu är hon plötsligt Youtube-kändis.
Jag däremot skickar faktura. Leendes.


- Posted using BlogPress from my iPhone

lördag 1 juli 2017

Bloggstiltje

Länge sedan nu bloggen. Svårt med inspirationen. Låt oss säga jag har semester. Ja.


- Posted using BlogPress from my iPhone

fredag 23 juni 2017

onsdag 14 juni 2017

Presidentkontakt av tredje graden





Hon är inte så bra på svenska. Jag inte så bra på finska.
Någonstans där möttes vi.
Klart att en finsk expresident måste fotas när Finland firar 100 år.
Frågade Tarja Halonen på finska på dagens pressträff för årets sommarvärdar om det var okej.
Hon såg min namnbricka och frågade på finska hur mitt efternamn uttalas i Sverige. Stort. Sade att jag hade rekord i ä:n. Sedan pratade vi om uttalet av efternamnet i utlandet utan prickar.
Allt på finska. Stort. Ja!
Värd hundra hyllningar och ett foto. Samt en radiolyssning i sommar (6 augusti).


- Posted using BlogPress from my iPhone

tisdag 13 juni 2017

Elsa tolv den trettonde





Min dotter är redan tonåring känns det som. Men Elsa fyller tolv i dag. Om fem år har jag tre tonårstjejer samtidigt.
Men det är inga problem med mina fina flickor. Bara jag som målar upp värsta tonårsscenariet som den finniga 45-åriga tonåring jag är.
Grattis Elsa, min förstfödda som jag så ofta påpekar. En tapper, glad, snäll, ödmjuk och musikalisk tjej som gör oss så stolta.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Toivonen och jag

Jag och Toivonen sitter i samma båt. Igår kväll avgjorde jag vår korpmatch med mål i sista minuten (3-2-seger till oss).
Den känslan, alltså känslan.
Även om det var en liten sketen korpmatch i Farsta så var det stort. Förlösande.
Första målet på säkert fyra säsonger. Vrålade "äntligen!" och spände musklerna. Lite pinigt i efterhand. Men så mycket som behövdes ventileras.
Jag var där och högg på en målvaktsretur. Inte 30 meter typ Toivonen utan snarare två meter. Jag vågade inte trycka till med vristen utan bredsidade in med full kraft - bolluslingen skulle bara in.
Där satt den!



- Posted using BlogPress from my iPhone

söndag 4 juni 2017

Terrorn i London




Det värsta har hänt. Ett förmodat terrordåd i London.
Medans vi är här.
Vi är skärrade men säkra. Barnen sover i lägenheten ovetandes.
Utanför hörs sirener och helikopter i luften.
Vi var vid London Bridge tunnelbanestation bara en kvart före incidenten. Såg först hemma att något hänt på bron.
Jag klädde på mig och gick till London Bridge. Kom fram till skrapan The Shard. Här möttes jag av skärrade människor. Vittnen som berättade om skottlossning. Vittnen som letade efter sina vänner och undrade förvirrat var de skulle.

YouTube Video

Poliser som bad oss lämna området. Tungt beväpnade poliser som letade i kvarteren. På smågator mötte jag polisbilar.
Det fick mig att återgå till min kära familj. Inget är viktigare.
Men man blir skärrad.
Terrorns råa ansikte örfilar en skakandes.
Vad som händer i morgon vet vi inte. Vi har ett flyg hem på kvällen. Får se hur det går.


YouTube Video

- Posted using BlogPress from my iPhone

måndag 29 maj 2017

Turistparadiset kallade




I natt ringde det från Seychellerna. Bluffsamtalen sprider sig.
Surt att bli väckt. Lätt att svara. Ännu surare om de lyckas.
Men jag måste ju kolla ifall jag får ett larmande jobbsamtal på natten. Somnade dock snabbt om.
Vad händer den dagen bluffmakarna hittar ett land som det är rimligt att få ett samtal från? Då åker jag dit.
Bladet skriver om de nya samtalen från turistparadiset och du kanske också har fått dem?


- Posted using BlogPress from my iPhone

söndag 28 maj 2017

Personbästa på cykel




Wow! Personbästa med råge. Sänkte den med en halvminut. Med min gravel bike.
Nu gäller 23:56 som rekordnotering till jobbet. Snittade för första gången under två minuter i kilometertid och i övrigt en fart på 30 km/h.
Men okej. På Söder cyklade jag mot rött. Trafikljusen byter inte till grönt för cyklister, bara för bilar, så där känner jag mig nödgad ta lagen i egna händer.
Min rutt innehåller i övrigt villagator, industriområden, motorväg, gångbanor och hipsters. Så även där är man allmänbildad.




- Posted using BlogPress from my iPhone

torsdag 25 maj 2017

Friends vibrerade


YouTube Video

Vilket drag på Friends Arena i går kväll. Äntligen.
Det krävdes två utländska klackar för att inramningen skulle ge mig gåshud.
Helt magisk stämning under Europa League-finalen mellan Ajax och Manchester United. Nederlänningarna hördes högre och bäst men engelsmännen fick fira.

YouTube Video

Och vad rörande det var att se Zlatan stöttning vid sidan av planen. Och hans lycka efter slutsignalen. Han log med hela ansiktet och slängde kryckorna för att vara med.
Enligt uppgift bad han de svenska bollkallarna att ta det lugnt på slutet för att få tiden att gå. Snacka om engagemang.

YouTube Video


Vad de här killarna drar för hejaramsa vet jag inte. Men de supportar Ajax helt klart.
Städat och värdigt runt arenan. Tyvärr fanns där fulla gubbar som antastade en kvinnlig journalist mitt under sändning. Svin som gick fram för att pussa henne. Nötter!



- Posted using BlogPress from my iPhone

tisdag 23 maj 2017

Ryggpaj inte skoj

Över en vecka utan träning nu. Känns mest mentalt. Tråkigt att inte kunna röra på sig.
Har sträckt en ryggmuskel som ömmar och "låser sig" vid olika tillfällen.
Tror att det skett efter en styrkepass som förstärktes efter en tackling i korpfotboll. Nu måste jag hålla i mig själv vid hosta. Värst är nysningar. Vid två tillfällen känns det som något knäppt sönder då. Då har jag hukat och inte kunna resa mig av smärtan.
Så en annalkande nysning är som att vänta på ett knivhugg.
Vila är väl enda receptet. Men inte i soffan för då blir jag ännu stelare.
Bara att stånka vidare.


- Posted using BlogPress from my iPhone

söndag 21 maj 2017

Elsa äger scenen

Hon överraskar gång på gång. Nu rappar hon en RnB-låt med Black Eyed Peas. "En modern låt" sade jag till släkten. "Men pappa den är gammal - 13 år", säger dottern.
Jag har närt en RnB-stjärna. Med skinn på näsan.


YouTube Video

- Posted using BlogPress from my iPhone

lördag 13 maj 2017

Eurovision från soffan

Då går Eurovision i mål i natt. Känns konstigt se på det från håll. Men ändå närvarande från hemmaplan. Det genom all rapportering. Dygnet runt skvaller med Tobbe Ek på Aftonbladet, DN:s snygga statistik om kompisröstande (fantastisk analys av Kristoffer Örstadius) och Hanna Fahls träffsäkra låtanalyser, Schlagerprofilernas Barbiedockor, samt TT:s seriösa nöjesjournalistik.
För att inte tala om Edward af Silléns och Måns Zelmerlöws pricksäkra humor, fakta och tyckande i kommentatorsbåset under direktsändning.
Jag är där. Med dem i Kiev. Enda skillnaden att jag i kväll kan rösta. Italien får både resmåls- och låtröst. Belgien för bästa låt.



- Posted using BlogPress from my iPhone

torsdag 11 maj 2017

Sjua utan Norge

Bommade Norge. Borde tagit med. Ursäkta.
Men sju rätt på en svårtippad semifinal är okej.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Joddlar in mina tio

Här är mina tio för semi två. Vad tror ni? Åtta rätt på första - kan jag hålla upp facit?




- Posted using BlogPress from my iPhone

tisdag 9 maj 2017

En åtta - Robin vidare

Åtta rätt. Nåja. Borde haft Azerbajdzjan med.
Men Robin Bengtsson till final. Viktigt.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Robin till final med en hårtofs

Mina tio. Från semi ett.


Skrivna på ett finchokladpaket. Vilket balladträsk i år. Bara något poppar är man i final. Slänger därför in Grekland. Bara något sticker ut - Moldavien. Bara något hänger ut - Montenegros hårtofs.
Robin Bengtsson stegar givet till final.

Bästa låten också den räddaste. Oj, vad vettskrämd 17-åriga Blanche från Belgien var. Synd på låten att inte en starkare scenkarisma fick lysa upp "City lights".

Solsken över Måns Zelmerlöw och Edward af Sillén som snackade bort all konkurrens med humor, poänger och kul fakta. Tolv poäng!




- Posted using BlogPress from my iPhone

Det kommer gå apbra i Eurovision

Okej, måste ge er lite Eurovision här. Jag tror att Robin Bengtsson är given i final. En italiensk dansande apa vinner dock. Och joddelrap är årets kalkon.
Här i ljud och bild.

måndag 8 maj 2017

Fel i rätten

Lite abstinens nu. På Eurovision.
För jag åker inte i år. Inget Ukraina då familjen inte ville det. Respekt.
Lite dags för andra att ta över också.
Istället sitter jag och gäspar mig igenom första dagen av det så kallade Sommarstugemordet i Arboga.
Åklagaren har i timmar lagt fram transaktioner och kontoutdrag som påvisar att den misstänkte 42-åringen haft ekonomiska motiv till att döda sin make.
Bra så. Men sättet det framställs på av åklagaren är sövande retorik, sävligt och ostrukturerad. Så långt ifrån att brandtal eller amerikansk rättegångsserie man kan komma. Verklighet är så trist - åtminstone det svenska rättsväsendet.
Eurovision verkar ha drabbats av balladträsket. Och därmed segt.
Därför kanske det går bra för Robin Bengtsson. Om han brandsjunger och inte fastnar i svennetråk.
Jag gör gärna comeback i Eurovision nästa år.
Då i Italien. En dansande apa vinner.



- Posted using BlogPress from my iPhone

onsdag 3 maj 2017

Ygeman pekade på min pin




"Vad är det där för märke du har där?".
Inrikesminister Anders Ygeman har blick för detaljer. Han har tidigare noterat min Gopro vid intervjuer.
Senast såg han min pin på min kavaj.
"Det är Tottenham" sade jag.
Då kontrade vår riksdagsreporter och pekade på ministerns röda pin.
"Och det där är Arsenal?" och så skrattade vi åt Ygemans socialdemokratiska pin på kostymfickan.


- Posted using BlogPress from my iPhone

onsdag 26 april 2017

Ikaros ger mig övermod


YouTube Video

Åkte en skräckfärd med ansiktet nedåt. Och i livesändning i TT Nyhetsbyrån.
- Shit! Aaahhhhhhhhhhhhhhhhh! Skrek jag i fallet. Visst var den vidrigt spännande.
Men jag tyckte att Gröna Lunds nya attraktion Ikaros slarvade bort några små skrämselfaktorer. Att tilta på 75 meters höjd ska ge en dödsångest med en långsam och gnisslig rörelse. Här sa det bara tjoff så var det gjort.
Och efter två sekunder kommer fallet. Dra på det i alla fall fem sekunder.
Sedan är det tilten i fallet som sker i slutet när man närmar sig marken. Då rätar gondolen upp sig och gungar till. Varför inte 90 kilometer i timmen rätt ner med nästippen i betongplattformen? Det hade ju varit något.
Ja, jag vet. Lite stursk nu. Kanske övermod. Men små grejer som skulle göra Ikaros ännu bättre.

Här är dagens knäck med utdrag ur livesändningen.


- Posted using BlogPress from my iPhone

måndag 24 april 2017

Jag - Voldemort





"Som att bli väckt av Voldemort". Chockrakade mig. Dottern Elsa livrädd vid väckning. Skägget borta. Visst ser jag hemsk ut? Inte bara vanan som spökar utan jag ser verkligen för taskig ut utan skägg. Ge mig en vecka och skägg och självförtroendet är tillbaka som efter en Potter-förtrollning.
Allt sitter i skägget!




- Posted using BlogPress from my iPhone

söndag 23 april 2017

Lottlös löpt




Skäggrunners, jag och Jakob Edling, sprang i helgen Kvantumloppet i Huddinge. Folkligt och festligt med Stockholm maffigaste prisbord som lottas ut på startnumret.
Det handlar om takboxar, skidor, grillar och matkassar.
Jag har sprungit flera gånger men aldrig vunnit. Nu trodde jag på vinst. Men tji fick jag igen.
Däremot vann min kompis. Tandborstar och tandkräm för barn. Snyggt! Jag blev glad för Jakobs skull.

Sportsligt gick det okej. Milen på drygt 47 minuter. Får glädjas åt det.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Ticket from Gatwick to space

Stavade fel på en bokstav i min mejladress. Ett "con" i stället för "com".
Det ser ut att kosta mig tusen spänn.
För Gatwick Express, tågföretag som kör mellan flygplatsen och London, kan inte skicka mig mina köpta biljetter efter att jag korrigerat min mejladress. I stället vill de att jag gör en "refund" och fyller i ett formulär för att få tillbaka pengar. Men den går inte att fylla i. För den är inte anpassad för utlandet när det gäller adresser. Sedan vill de ha kvitton på biljetterna bifogade. Men vi har inga biljetter.
Och det här försöker vi förklara i en rad mejl mellan oss. Det är värsta byråkratin. De förstår inte. Och vi fattar inte varför de inte kan skicka oss biljetterna till rätt adress efter att jag ändrat kontot hos dem. För biljetterna till fel adress borde ju studsa tillbaka till dem. Men de glider nu runt förtretligt i cyberrymden.
Vad ska vi göra?

Känns som allt jag gör just nu går åt fanders.




- Posted using BlogPress from my iPhone

fredag 14 april 2017

Kärleksgatan




En vecka efter terrordådet på Drottninggatan. Vi tog med barnen dit. De såg förundrat på.
Blomhavet bara växer. Vi lämnade en nalle i kärleksberget.
Fint så.


Tänkte jag måste blogga något också. Bloggen är ju en slags dagbok och tidsdokument. Vore konstigt om terrordådet som krävde fyra människors liv och satte hela Stockholm i skräck inte finns med i flödet.
Själv var jag i Uppsala på Grävseminariet. Efter klockan tre på fredagen tappade seminariet fokus. Några journalister drog mot huvudstaden. Andra, som jag, surfade mellan nyhetsrapporteringarna.
Pia jobbade hemifrån och hade hämtat hem barnen.
Jag messade närmaste och sa att vi var okej.
Men någonstans blev vi alla djupt berörda. Av händelsen. Av alla offer. Alla hjälteinsatser. Av polisen. Av räddningstjänsten. Av oss - svenska folket. Hur vi vänt det hemska till en kärleksboost.



- Posted using BlogPress from my iPhone

tisdag 4 april 2017

Rymden är galen




Kan inte påminna mig om en galnare läsning. Du kastas ut i rymden, omkullkastas all verklighetsuppfattning och allt med en tvist av tornedalska självklarheter.
Det är en galet rolig läsning. Min respekt för Mikael Niemis djupa fantasikälla oändligt som universum.
För en som är allmänt intresserad av livets mening, rymden och ens existens är "Svålhålet" kittlande och fascinerande. Man får trots den uppenbart knasigt underhållande berättelsen en hel del djupa underliggande funderingar.
Boken innehåller också den tokigaste och vidrigaste sexskildring jag någonsin läst (och boken lånade jag av svärmor) som jag bara måste citera.
Det handlar om oväntade sexdrömmar. De uppstår i det komatillstånd rymdresenörer försätts i för att kunna göra årslånga resor i galaxen.
"Det går så långsamt att man undrar om det alls händer något, och hela tiden pruttar tanten. En osande dimma omger oss, och det läcker någonting över mina lår. Nu ställer sig en fluktare i dörren, en flintskallig, naken gubbe som sneglar medan han låtsas läsa Teknikens Värld och sakta, sakta runkar med ett gashandtag. Och mitt i detta kommer en bög inkörande på en skoter. Han är same och börjar jojka om hur kåt han är efter fem dygn i renvaktarstugan. Bögen kliver ur sin skitiga skoteroverall och försöker sätta på den fete gubben, men snoppen är så slak att han inte kommer igenom fisringen. Och då kommer en tjock badhuskärring och skriker att maten är klar, maten är klar, och alla börjar käka surnad svinlever, och jag försöker desperat springa men allt är som i sirap, och mitt i alltsammans står en bakfull regissör och gör en porrfilm av eländet som han ska sälja till intet ont anande postorderköpare i norra Finland."

Den du. Var får Niemi allt ifrån? Jag har omvärderat honom rejält till det bättre sedan jag först läste "Populärmusik från Vittula".


- Posted using BlogPress from my iPhone

måndag 3 april 2017

Gubben steget efter

Flickvilan hann före gubbvilan när hammocken togs fram.
Ähum.



- Posted using BlogPress from my iPhone

onsdag 29 mars 2017

Klok nog för det förflutna?

Har konstiga dagdrömmar i mitt morgonpasstöcken. Funderar på en tidsresa och hur jag skulle kunna vara den civilisation jag besöker till gagn. Säg att jag for tillbaka med en tidskapsel till 1750-talet. Skulle jag tomhänt (utan iphone) kunna föra utvecklingen vidare med mina kunskaper från framtiden?
Alltså bistå med idéer och innovationer för dåtiden som för oss i dag är självklara. Som en osthyvel? Eller ett armbandsur?
Skulle jag kunna förklara ström, bygga cyklar, maskiner bara på det jag vet nu som modern människa?
Funderar åt en kompis förmodar jag. En kompis som är osäker på sin egen händighet och därför dagdrömmer.
Vad tror ni? Skulle man kunna bli 1700-talets Einstein? Hyllad för mina uppfinningar och visioner? Eller kommer jag ses som en galenpanna då jag bevisligen inte kan förverkliga något av det man påstås ha i framtiden? Snacka går ju...
Någon som har en biljett till år 1715? Hur skulle det gå tror ni?


- Posted using BlogPress from my iPhone

söndag 26 mars 2017

Pappalyftet





Ens främsta tillgång.




- Posted using BlogPress from my iPhone

tisdag 14 mars 2017

När vattnet är som dödligast





När man är sjuk hinner man läsa. Och vad passar en bättre än läsning om hur allt kunde vara värre. En damm skulle kunna brista och svepa bort allt på några sekunder.
Så är scenariot i Mikael Niemis "Fallvatten" från 2012. En katastrofroman som utspelar sig i Norrland. Om hur en damm i Luleälven efter idogt regnande till slut rämnar och en grå vägg av enorma krafter sveper med sig allt i dess väg ner mot Luleå.
Boken går i ett rasande tempo redan från början då inte ens en trimmad Saab kan köra ifrån vattenmassorna.
Vi får möta några norrlänningar och deras traumatiska och desperata möte med älven som växt till proportioner som ingen vågat drömma om.
Katastrofen blir med Niemis penna ömsom poetiskt skriven ömsom kallt, krasst och dödligt konstaterande.
Tankar om hur man själv skulle hantera en monumental katastrof väcks och funderingar hur djurlikt överlevande en människa blir på både gott och ont, tyvärr mest av ondo då den förmodligen lockar fram våra mest elaka och fegaste sidor.
Med en katastrofroman vill nog jag bottna mer i detalj vad faktiskt en rämnande damm i Norrland skulle innebära. Mer fakta. Mer hur media skulle rapportera den.
Nu blir katastrofen mer en fin skildring om hur några människor hanterar den och en annalkande död. Fint så, visst. Men för mig skulle den bli än mer verklig och skräckinjagande med faktum.
Men det räcker långt nu under min hosta och förkylning att tacksamt notera att "allt kunde vara värre".
Det är en fascinerande läsning i actiontempo som borde filmatiseras den dag när katastrofgenren åter faller över oss.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Hockeykultur på djupet




Småstadsskildringar ligger alltid nära mitt hjärta. Förmodligen igenkänningsfaktorn från ens egen uppväxt.
I Fredrik Backmans roman "Björnstad" definitivt. Här finns jantelagen, vi mot dem och framför allt ishockeyn. Sporten som kan förena alla, hela bygden, bakom laget.
I "Björnstad" följer vi några pojkar och flickors drömmar, deras föräldrar och allt som sammanfaller med hjärtat i tillvaron - ishockeyklubben. Men vad händer om någon traumatiskt skakar klubben. Ett brott. Håller man fortfarande ihop?
Backman vässar om pennan till en allvarligare roman, den första delen i en serie, och den är gripande, omtumlande och lämnar eftertanke. Den är bra även utan Backmans karaktäristiska humor.
Ett djup utan roliga toppar som "En man som heter Ove" hade.
Hockeyskildringarna är inget för gamla Buster-läsare. Men känslan för sporten och klubben i ens hjärta går att känna igen.
Och om du inte vet hur en puck låter mot ett plank lär du dig det bokstavligen från sida ett.


- Posted using BlogPress from my iPhone

måndag 13 mars 2017

Fel låt var rätt




Fel låt vann. Säger många. Säger folket.
Men spelreglerna ska följas. Och mycket riktigt blev det den jämna final vi förutspådde och med internationella jurygrupperna som avgörande faktor.
Sedan kan man tycka att det är trist att folkets tredje val vinner Melodifestivalen.
Jag kan tycka att folket borde vara enhällig. Att den borde vara allsmäktig. Men då försvinner lite av tv-dramatiken med juryrösterna. För visst var det spännande i lördags.
Nano var bäst. Men Robin Bengtsson var också bra. Och det var fyra värdiga vinnare till. Så jämn var finalen.
Så fel låt vann inte.

PS: Slopa tolv låtar i finalen. Alldeles för mycket. Bättre med åtta eller tio.
PS2: Slopa Andra chansen. Slopa några deltävlingar. Ha två semifinaler i stället.
PS3: Om Loreen var för "arty" för mello så släpp loss mayhem nästa år. Typ som i Estland 2013. Whoah!


- Posted using BlogPress from my iPhone