söndag 24 september 2017

Se det rullar


YouTube Video

Förkylningen har nästan släppt. Lät det rulla lite i dag. En mil bara för att hitta känslan.
Nästa helg måste det gå. Inte orolig. Bara lite småstressad. Kunde ju har varit en bättre uppladdning än sänkt av förkylning i en vecka.
Nio mil på rullskidor. Kanske är jag lite för naiv. Även utan förkylning har jag kanske tagit lite för lätt på det.
Men det går. Lite pannben. Och rull så.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Dubbel fotbollssuccé




Första matchen. Fanny belönad med gröna kortet och Ida målskytt. Vilka debutanter!
Faktiskt på årsdagen när storesyrran Elsa gjorde gotbollscomeback efter tennisåren och fick ett grönt kort.
Kortet tilldelas inte nödvändigtvis den som är bäst utan den som kör juste, stöttar och är en bra lagkamrat.
Matchen slutade oavgjort. Mötet med Hammarby var spännande in till slutet. Riktigt kul att se.
Stolta föräldrar och storasyster bidrog till fin stämning.


- Posted using BlogPress from my iPhone

tisdag 19 september 2017

En tyrann i klassen




En bild säger mer än tusen ord. Ett klassfoto som en gammal klasskamrat på Facebook lade ut i somras. Sände genast ut kalla kårar.
Min barndom. Min skolångest. Förstörd av en tyrann i klassen.
Jag står längst ner till höger. Liten, ängslig och blyg. Måste vara en bild från förstaklass i Munkboskolan i Smedjebacken.

Observera den lilla killen längst upp i mitten. Hoppas bilden håller i kvalité att dra upp. Annars lyssna till min berättelse. Det är Lill-Peter. Klassens envåldshärskare.
Han visar finger snett bakom Annas rygg. Den gick igenom den tidens klassfotocensur. Dock signifikativt för den lille diktatorn.
Bredvid honom till höger står Teuvo och tittar på fingret. Vad gör han, undrar han.

Lill-Peter var en liten tuff kille som höll en klass i sitt grepp. Det genom hot, manipulering och mobbning. Han körde ett maktspel och visste vilka strängar man skulle spela på. Särskilt om man var en liten osäker pojke. Men han hade också stora killar, som Keimo som står till vänster, som jämbördig och respektingivande kompis.

Knappt någon vågade säga emot Lill-Peter. Jag var skör. Det räckte med att han klappade mig hårt på ryggen för att jag skulle börja gråta. Jag var rädd för honom. Även vi andra pojkar i klassen. Tjejerna kunde säkert säga ifrån.
Fröken samlade föräldrar till flera möten och samtal enkom om problemet Lill-Peter. Det blev kanske lugnare för stunden men det fortsatte upp till mellanstadiet. Inte mycket hjälpte.

Minns en gång i lågstadiet hur Lill-Peter tvingat mig att leka med honom efter skolan. Motvilligt ställde följde jag med honom. Han lyckades alltid spela på ens samvete. Få en att känna sig skyldig och taskig.
Nåja. Vi lekte på våra cyklar. Han ville skjutsa mig nedför en brant backe. Jag var livrädd men satte mig bakom på hans limpsadel (sånt som fanns på 80-talet - en lång cykelsadel - ascoolt). Vi började rulla nedför. Jag höll krampaktigt fast runt hans midja. Hårt och framåtlutande eftersom backen var brant. Det fick Lill-Peter att tappa balansen och vingla. Vi föll i backen. Jag ramlade över hans rygg och låg på honom medans han gled och skrapade upp mage och haka mot asfalten. Blodigt slutade vår lek. Men jag hade inte en skråma.
Dagen efter var det skoldag. Han kom till plugget omplåstrad. Ett stort plåster över hakan. Han drog upp tröjan och visade skrapsåren på magen. Jag kände lite revansch. Där fick han.
Men jag lät honom hållas när han berättade för killarna. Någonstans var det ju lite coolt också att dela denna händelse med klassens tuffaste kille även om jag hatade honom.

Ett annat minne är från mellanstadiet. Vi sitter i omklädningsrummet. Dags för gympa. Lill-Peter har glömt sina gympaskor i klassrummet. Han spänner ögonen i mig och säger åt mig att hämta dem.
Vet inte om det är på grund av lathet eller för att jag en gångs skull bestämmer mig för att säga ifrån som jag svarar nej. Genast börjar han med samvetsspelet. Poängterar gång på gång vilken taskig kompis man är. Att man är ojuste. Trackar en ner i dojorna.
Men jag står på mig. Ser ledsen ut men bestämd. "Du får hämta dem själv".
Revansch igen. Fasiken vad jag växte. Den lilla pojken kunde stå upp.

Med Lill-Peter kunde det smälla på ska ni veta. På en friidrottsdag på Hagvallen där vi tävlade mot andra skolor i Smedjebacken small det till. Vi brukade avrunda dagen med att klasserna sprang runt på löparbanorna med banderoller och hejarramsor. Folkligt och festligt.
Men Lill-Peter konfronterar en främling från en annan skola och sopar på killen en käftsmäll så att en tand ryker. Alla var i chock inför den blödande pojken.
Och så pinsamt för vår fröken som ilsket drar iväg med vår våldsmakare hårt i armen. Han måste ha gett även henne många sömnlösa nätter.

I mellanstadiet fick några av oss killar en dag nog av honom. Vi skulle tillsammans "spöa honom" på rasten. Men ryktet nådde Lill-Peter på något sätt. Han hade på rasten mobiliserat hans äldre kusin som livvakt. Slagsmålet ställdes in.

Lösningen blev till slut att han fick byta klass. På vems initiativ vet jag inte. Läraren, föräldrar eller rektor? Efter det blev vår klass hel igen. För i övrigt var skolan bra. Vi var en bra klass med god sammanhållning trots allt. Kanske en grund till av vi överlevde en tyrann.
Den bästa klass vår fröken någonsin haft så hon med tårar i ögonen när vi slutade sexan. Men så säger väl alla lärare.

Dessa minnen väckte skolfotot i somras. Ville skriva ner känslorna som jag minns dem. Jag hyser inget agg mot honom i dag. Vill bara berätta hur jag upplevde det.
Jag hoppas det gått bra för honom i livet. Att han funnit ro i sig själv. Snacket genom åren skvallrar om ett kriminellt leverne, sjömansliv och numera en stadgad tillvaro. Sägs det. Hoppas det som sagt för hans skull.

Mina skolerfarenheter berättar jag för mina barn. De är väldigt nyfikna på den där elaka pojken. Jag försöker berätta så att de kan relatera det till dem själva. Att tänka på hur de och andra beter sig. Se om någon far illa. Våga säga emot. Och hjälpa till när de ser någon utsatt på skolgården. Mycket sånt missar man som barn. Om man nu inte sår ett frö till eftertanke. Hoppas det.
Kunde stora starka pappa råka ut för det så kan vem som helst. Öppna ögonen.

Lill-Peters mobbning har fått mig att alltid stå upp för de utsatta, yngre och svaga. Att reagera starkt på orättvisor. Tackar för det.

Jag kommenterade fotot på Facebook i somras. Skrev "Ser ni Lill-Petters finger?". Skrev felaktigt "Petter". Snart kom ett svar: "Lill-Peter om jag får be" följt av en smiley.
En liten rysning när jag såg att avsändaren var Lill-Peter. Men den lilla passningen tar jag med ett stort självsäkert leende i dag. En freudiansk revansch.
För 39 år sedan hade jag darrat och börjat gråta.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Rullstopp





Inte optimalt. En och en halv vecka kvar till Klarälvsloppet. Och jag är sänkt av en förkylningspropp.
Inte bra.
Stressande.
Men jag slår av allt. Vilar mig i form och hoppas driva ut det onda till helgen. Då ska det gå ändå.
Rullar gör det ju alltid. Så även i nio mil.




- Posted using BlogPress from my iPhone

måndag 18 september 2017

Ålderdomsskräck




Medans "Färjan" var intensiv, skräckinjagande, blodig och splattermaxad så är Mats Strandbergs senaste skräckroman "Hemmet" en stillsam roddtur.
Här byggs långsamt skräcken upp. Inledningsvis mest som en dokumentär skildring av ålderdom och att vårdas på servicehem för dementa. Skrämmande bara det.
Vi får följa Joel som lämnar sin mamma Monika på hemmet. Med alla samvetskval. Utöver det börjar oförklarliga händelser genast på serviceinrättningen. Som drunknar i den vardagliga knasiga tillvaron med dementa. Långsamt kryper skräcken fram - en mental främling ser allt och hör allt.
Mer säger jag inte.
Läs om du törs.



- Posted using BlogPress from my iPhone

onsdag 13 september 2017

Bromsa på rullskidor

På rullskidor får jag ofta nyfikna frågor. Den vanligaste är hur jag bromsar.
Finns inga. Bara att slänga sig i ett dike eller alltid planera alternativa flyktvägar inför kollision.
Eller söka upp proffsen på Youtube och lära sig av dem. Det här är den roligaste jag sett.


- Posted using BlogPress from my iPhone

söndag 10 september 2017

Nyfunnen rullglädje

Därför rullar jag snabbare, stabilare och säkrare.


YouTube Video

- Posted using BlogPress from my iPhone

tisdag 5 september 2017

Borg ett serveess på duken







Se filmen om Björn Borg. Jag ger den fem matchbollar.
Så snyggt gjort. Internationellt gångbar. Och spännande.
Trots att man vet utgången av Borgs femte Wimbledonfinal biter man på naglarna av spänning.
Filmen fokuserar inte bara på finalen och tennisen. Utan också vad som formade "iskalle" Borg och "superbraten" John McEnroe. Porträttlikt gestaltade av Sverrir Gudnadson och Shia LeBeouf.
Björn Borg som dök upp på gårdagens galapremiär av filmen sa att Sverrir är "skrämmande lik honom".
Han var även imponerad över tennisspelandet i filmen. Och då syftar han inte bara på sonen Leo som spelar honom som ung och som får vifta med gammalt träracket mot garageporten i Södertälje.
Sverrir sa till mig att han blivit "500 procent" bättre tennisspelare då han inte spelat tidigare. Sportsligt starkt jobbat.
Filmen är ett mästerverk. Som jag rekommenderar och tänker visa dottern i utbildningssyfte.


- Posted using BlogPress from my iPhone

söndag 3 september 2017

Första cykelloppet




Genomförde i dag mitt första cykellopp någonsin. Cyklade klockan sex i morse till loppet inne i stan.
Stockholm Bike är ett prestigelöst lopp utan tidtagning. Här samsas tanter med damsnurror, mountainbikeåkare och racercyklister i skön harmoni utan stress genom avstängda Stockholmgator. Fem sköna mil.
Efteråt serveras rejäl frukost vid Kungsträdgården.
Jag var inbjuden av kompisen Mattias. Vi snackade genom hela loppet oftast sida vid sida i behagligt tempo. Tog oss två timmar utan större ansträngning.
Det blev dock en episk start. Fem minuter före startskottet ropade speakern ut mitt namn. Tänkte först att nu har Mattias hittat på något bus eller så har arrangören lottat ut en elcykel till mig. Nej, någon hade hittat mitt körkort i startfållan. Fint så.
Men sammantaget ett anspråkslöst men ytterst trevligt lopp som rekommenderas.

YouTube Video

- Posted using BlogPress from my iPhone

fredag 1 september 2017

Irriterande gymkultur




Jag gillar att gå på gym. Missförstå mig inte. Men det finns saker jag stör mig på:

Det här med att folk tränar i trådsmala linnen på gym. Inte riktigt vän med din bröstvårta.

Det här med att folk rakar sig på gym. Inte riktigt vän med skäggstråna på toaletten.

Det här med menlös dunkadunka gymmusik. Inte riktigt vän med Scooter.

Det här med att man inte får kasta vatten i bastun. Inte riktigt vän med ljumma kommunala bastun.

Det här med att gym har kassavalvstunga dörrar. Inte riktigt vän med det efter träning.

Det här att man i gymet stönar högt likt en utlösning. Inte riktigt vän med det.

Det här med att man i offentliga duschar bredvid mig drar av en rejäl snytfräsare. Inte riktigt vän med det.

Annars bra.

Trevlig helg.


- Posted using BlogPress from my iPhone

torsdag 31 augusti 2017

Ny rullglädje





Snabbare, stabilare, säkrare och mjukare. Nya rullskidor gav ett lyft i rullskidåkningen som jag borde ha haft för flera år sedan.
Nu lämnar jag mina vingliga, smala och korta italienska Skiskett för gott. In kommer nordiska Swenor. Sådan skillnad.
En mjukare och renare åkning. Skidglädjen är tillbaka.
Nu ska det rullas mot Klarälvsloppet i slutet av september. Nio sköna mil på rullskidor efter Klarälven väntar.
Nu stakas det.


- Posted using BlogPress from my iPhone

måndag 21 augusti 2017

Löpfest i fel färg

Midnattsloppet. Detta otroligt roliga jippolopp på Söder i Stockholm.
Sprang i helgen milloppet för jag vet inte vilken gång, 5-6 lopp skulle jag gissa. Går säkert att googla.
Sprang helt utan prestationskrav. Okej då, komma under 50 minuter fanns kanske där.
Det gick ju.
Men fyra sekunder - underbart är kort - så hade jag kommit under 48. Kan ju gräma en lite men vafalls. Kul var det.





Målgångsfoto. Lätt kvav men bekvämt klimat att springa i. Svettig blir man.


Klart det blir effektfullt när 37 000 löpare i samma tröjfärger drar i väg på gatorna. Men årets val av klädkod var bedrövlig. Inte min färg alls. Någon som vill ha den? Obs, är tvättad sedan i lördags.


- Posted using BlogPress from my iPhone

torsdag 17 augusti 2017

Några ser rött på gröna veckan




"Vi vill ha KÖTT!"
Snart sker en köttrevolt i vårt hem. Åttaåringarna gillar inte det gröna alternativet.
Elsa har mycket ambitiöst och på eget initiativ infört en vegovecka. Till och med lagt upp ett veckoschema med dagens alla tre mål. För oss övriga går det okej men småttingarna svälter hellre än klämmer en böna.
Nu har vi gett dem lite dispens med bacon vid sidan av vissa rätter eller korv och hamburgare. Annars petar de inte i sig något alls.
Elsa är väldigt principfast och jag och frugan får inte röra Ida och Fannys köttransoner. Inte det minsta.
Vi har inte särskilt många vegetariska alternativ i vårt dagliga utbud. Kanske en handfull aptitliga recept.
Har du några?
Vi älskar halloumiost. Men inte varje dag. Men det är den absoluta favoriten som köttsubstitut i hamburgare som gratänger.
Tror tyvärr flickorna tappar i vikt denna vecka något de verkligen inte är i behov av.
Elsa frågade igår om vi kände oss piggare av maten. Men svårt att säga. Särskilt då man inledde jobbcomebacken efter semestern med tre morgonpass.
Men kul idé. Imponeras av Elsas drivkraft. Ja i allt hon bestämmer sig för.
Men att gå hela vägen till en fulländad vegetarian på heltid bävar jag inför. Det klarar jag inte. Då ställer även jag upp mig vid småttingarnas köttbarrikader.


- Posted using BlogPress from my iPhone

söndag 13 augusti 2017

Visst badade vi




Har du badat något i sommar?
Jag börjar jobba igen i morgon. Vår besatthet av bad kommer säkert att beröras vid fikabordet. Särskilt med den svala sommar vi haft. Eller svala? Jag menar att vi inte haft den där veckan med 25-30 gradig tropisk värme som vi alltid får. Det var tråkigt.
Men annars en bra svensk sommar för oss då vi gjort vår Norrlands-dala-turné samt Gotland och ändå klämt in lite badstunder. För mest har det handlat om dopp än bad.
Ett dopp i havet efter löppass gör ju det enklare. Men vi har kämpat oss i på Gotland även utan svett.
Och ibland tvingat oss i norrländska sjöar bara för att vi svenskar måste bada. Det är ju sommar.
Så därför tog jag barnen till Eriksdalsbadets utomhusdel på Söder för att bada i bassänger tills vi såg ut som blekta russin.
Som ett avslut på semestern. Och kunna säga "ja, vi badade i mycket somras".


- Posted using BlogPress from my iPhone

onsdag 9 augusti 2017

Dimmig bok med effektiv klarhet





"Kvinnan på tåget" har blivit min bok i hammocken. En riktigt bra sommardeckare av Paula Hawkins. En sidvändare.
Enda invändningen kan vara skildringen av den alkoholiserade Rachels dimmiga minnen som rör om, skakar om och kastar en hit och dit. Men det är kanske det som samtidigt bär storyn genom hela boken.
"En bagatell" kallade en vän boken för och bad mig slänga den i sjön. Nej, jag ville läsa klart den först och är nu glad för det. Visst, en enkel story, men nervkittlande effektiv.


- Posted using BlogPress from my iPhone

måndag 7 augusti 2017

Tack öjn

Hade hoppats på lite mer värme. Lite besvikna. Men vi har ändå haft det jättebra på Gotland.







Ett måste. Semesterns första och sista saffranspannkaka.



Havet piggar upp.





Jag körde löppass ända in i kalket.





Sol visst. Solnedgångar i synnerhet.






Lokalt öl smakar bäst.





Solnedgång över Sysne.





Morgondopp i havet efter löpning stärker en.





Första gången på Fårö. Fantastiskt skiftande.





Fika av rang. Med gott från Sylvis döttrar på Fårö.






Ett måste. Dopp i kalkstensbadet Blå lagunen.





Mer sandbyggen än bad. Nöjd med bågen.





Alla måste vara med.





Fanny och utsikt över Visby.





Pöss.






Love Gotland.






Fanny och vi tackar för oss. Tack till vännen Lisa Wallström som bjöd in familjecirkusen Säävälä på fika på sitt fina lantställe i Östergarn.




- Posted using BlogPress from my iPhone

söndag 23 juli 2017

Berusande läsning





Petteri Nouttimäkis andra roman är rakare och inte lika rörig som föregångaren.
Därför blir "En berusad björn i Bergslagen" mer konkret och underhållande. Man verkligen känner stressen krypa på kommunalrådet Per Danielsson som tror sig ha vänt läget i sin utflyttningskommun med en youtubefilm om något mystiskt i kommunen. Filmen blir en viral succé och folk vallfärdar till kommunen. En kommers byggs upp kring händelsen. Men när spricker bubblan?
För bakom mystiken ligger en enkel förklaring med kopplingar till kommunhuset.
Skandalresan är riktigt rolig. Berättarglädjen smittar av sig. Jag har skrattat igenkännande åt landsbygdsproblematiken, politiken, journalistiken och sociala medier påverkan på oss.



- Posted using BlogPress from my iPhone

lördag 22 juli 2017

Värmande utan hetta

Tack Norrland. Fin vecka - sämre väder. Men ändå så bra.
Vi har träffat släkt och vänner. Gjort utflykter och till och med badat.
Men mest skrapat och målat på stugan i Pengsjö som nu glänser i rött med vita knutar.



Några motionsrundor. Med naturstopp runt sjön. I hagen låg en morgon två hästar och sov medans den tredje stod upp och såg mig. Snart stod de alla tre och glodde på mig. Tjena!


Vid lunch blev jag påmind om att släkten byggde skraporna i New York. Eller nja. Jag ville göra en hyllning till det klassiska fotot på byggjobbare som sitter på en balk långt upp i skyn och äter sin matlåda. Så här blev ett av fotona som Elsa tog.


Ett löp runt Pengsjön. Ett semestermåste. Minst en gång. Drygt 13 kilometer naturskön vända på ensamma Norrlandsvägar.


Största överraskningen kom sista morgonen. Vid klockan sju stod Elsa och Jonas redo för en joggingtur. Så imponerande eftersom veckan präglats av sovmorgnar.


Ett annat måste. Glassbonden. Kunde varit kraftfullare smaker sades runt bordet. Vaniljglassen var dessutom slut. Så det blev västerbottenostglass för mig. Jo, ostglass. Och gott.
På bilden Elsas rabarberdröm.


Alla har målat. Kul sysselsättning.


Som sagt. Hissnande högt.


Vi har även paddlat kanot. Obligatoriskt numera.


- Posted using BlogPress from my iPhone

söndag 9 juli 2017

Det var värst vad bra





Här bjuds man på en skrattfest liknande Arto Paasilina. Inte konstigt att man gillar det.
Petteri Nouttimäki uppväxt i Bergslagen men född i Finland berättar en underhållande skröna om immigrantfamiljen Alto.
Han skriver lite friare än Paasilina med passningar till sig själv som författare och med förklarande fotnotiser som är ett knasigt grepp som fungerar även om det kan bli lite hoppigt.
Om du gillar stor berättarglädje och igenkännande finskt kan "Förvänta dig det värsta" förväntas bli det bästa i min hammock i sommar. Nu ska jag ge mig på hans uppföljare "En berusad björn i Bergslagen". Jag förväntar mig det bästa.

- Posted using BlogPress from my iPhone

lördag 8 juli 2017

Dalarna levererar känslor

Då är en vecka med nostalgi och minnen över. Som vanligt med stort vemod.
Extra mycket då jag ser hur mina barn älskar att vara här. I friska luften, i naturen. Särskilt älskar de att umgås med sina dalakusiner.


Säger adjö till SMEDjebacken!


Upptäckte denna sommar Stollbergs gruva. Väl värt ett spännande besök. Önskar jag hade en drönare över det spektakulära området.


Som vanligt blev det fina motionspass runt Smedjebacken där folk hejade.


Många svettiga minnen är kopplade till elljusspåret. Här har man tagit sig fram på många sätt. Synd att spåren är lite slitna. Passa på att använda dem!


Mamma och jag med alla flickorna i Disponentparken i Grängesberg. Också ett fint minne av ett ställe som skulle kunna vara så mycket finare med lite mer omvårdnad istället för sakta förfall.



Stordåd väntar mina fina brorsbarn. Otroligt livliga och kärleksfulla barn. Som att mötas av sina egna varje gång.


Köper hem lite lokalbryggt att minnas till i storstaden. IPA från Bergslagens Brygghus.


Hela sällskapet med farmor vid Halvars med utsikt över sjön Väsman vid Ludvika.


Barnbarnen installerar en porträttsamling hos farmor.



Ha en bra sommar Dalarna och alla som bor i detta vackra landskap.


- Posted using BlogPress from my iPhone