Medans "Färjan" var intensiv, skräckinjagande, blodig och splattermaxad så är Mats Strandbergs senaste skräckroman "Hemmet" en stillsam roddtur.
Här byggs långsamt skräcken upp. Inledningsvis mest som en dokumentär skildring av ålderdom och att vårdas på servicehem för dementa. Skrämmande bara det.
Vi får följa Joel som lämnar sin mamma Monika på hemmet. Med alla samvetskval. Utöver det börjar oförklarliga händelser genast på serviceinrättningen. Som drunknar i den vardagliga knasiga tillvaron med dementa. Långsamt kryper skräcken fram - en mental främling ser allt och hör allt.
Mer säger jag inte.
Läs om du törs.
- Posted using BlogPress from my iPhone
