Det verkar som det existerar "galna" journalister även i andra läger än Eurovision. Jag har som bekant som vana att varje gång i maj beklaga mig över journalisterna, eller egentligen renodlade fans, som ansiktmålar sig, bär flaggor och nationströjor samt jublar och skränar under sändningen, omröstningen och presskonferenserna.
Vi seriösa journalister önskar att dessa fans som i högsta grad representerar en obskyr schlagersajt i Hannover inte skulle få pressackreditering. För vi har tagit för givet att seriösa reportrar inte agerar som beskrivet ovanför.
Men när jag läser Sportbladets VM-bilaga om spanska fotbollsjournalister visar det sig att existera även där. Medgångsjournalistik i form av reportrar som applåderar när förbundskaptenen äntrar presskonferenser efter viktigt vunna kvalmatcher. Reportrar som bär tröjor med landets färger och förbundets symboler under arbetstid.
Vi svenskar har en oskriven lag om att hålla oss neutrala och objektiva. Tråkigt kan tyckas. Men mer korrekt. Även om krönikörer kan spinna loss och elda på med nationalistisk medgångsyra.
I dag var det nationaldagen. Jag firade varken med ansiktsmålningar, flaggviftande eller fylla. Jag höll mig neutral.
I fotbolls-VM håller jag på Nigeria.
