Men snötäcket är för tunt för skidspår i Stockholmsområdet.
Skatespår finns däremot, som till exempel i Ågesta utanför Farsta. Men när spårdragarna igår försökte dra klassiska spår blev det en blandning av grus och gräs i rälsen.
Frustrerande dilemma för oss skidnödiga vasaloppsåkare. Vi vill ju bara få mil i kroppen.
Men skateåkare jublar i olika forum. Verkar finnas en nitisk grupp skatare som ser sig själva som coolare men också mobbade av oss klassiker. Så låt er hållas ett tag då finåkare.
Men i Rudan i Haninge är man alerta och har skatespårat på torsdagar och så fräser man om på fredagmorgon tillbaka till klassisk.
Kilometerslingan här är byggd på konstsnö och håller därmed måttet. I helgen har jag fått någon mil i kroppen här.
Det är en ren stakbana på ängen men en perfekt start på spurten inför Vasaloppet.
Har satt upp en målsättning. En vild sådan. För mig.
Under sju timmar.
Är det möjligt? Jag, tänker för en gångs skull titta över min akilleshäl dieten. Slarvar mellanåt något så hejdlöst. Unnar mig saker. Bara för att jag tränar. Det blir ju liksom ett steg tillbaka.
Samtidigt är det min träningsfilosofi - träna för att äta gott. Lyxa och njuta av livets goda.
Kanske ska jag nalla lite på unnandet. Dra åt lite mer. Två hål i bältet. Inte strikt. Men tänka till.
För sedan efter Vasaloppet. Maxar jag på Max. Häver bärs. Och röker Dominikanska cigarrer (om inte Elsa förbjudit inköpen).
- Posted using BlogPress from my iPhone
- Nyhetstips mejlas mig på marko.saavala@tt.se
