Kan inte påminna mig om en galnare läsning. Du kastas ut i rymden, omkullkastas all verklighetsuppfattning och allt med en tvist av tornedalska självklarheter.
Det är en galet rolig läsning. Min respekt för Mikael Niemis djupa fantasikälla oändligt som universum.
För en som är allmänt intresserad av livets mening, rymden och ens existens är "Svålhålet" kittlande och fascinerande. Man får trots den uppenbart knasigt underhållande berättelsen en hel del djupa underliggande funderingar.
Boken innehåller också den tokigaste och vidrigaste sexskildring jag någonsin läst (och boken lånade jag av svärmor) som jag bara måste citera.
Det handlar om oväntade sexdrömmar. De uppstår i det komatillstånd rymdresenörer försätts i för att kunna göra årslånga resor i galaxen.
"Det går så långsamt att man undrar om det alls händer något, och hela tiden pruttar tanten. En osande dimma omger oss, och det läcker någonting över mina lår. Nu ställer sig en fluktare i dörren, en flintskallig, naken gubbe som sneglar medan han låtsas läsa Teknikens Värld och sakta, sakta runkar med ett gashandtag. Och mitt i detta kommer en bög inkörande på en skoter. Han är same och börjar jojka om hur kåt han är efter fem dygn i renvaktarstugan. Bögen kliver ur sin skitiga skoteroverall och försöker sätta på den fete gubben, men snoppen är så slak att han inte kommer igenom fisringen. Och då kommer en tjock badhuskärring och skriker att maten är klar, maten är klar, och alla börjar käka surnad svinlever, och jag försöker desperat springa men allt är som i sirap, och mitt i alltsammans står en bakfull regissör och gör en porrfilm av eländet som han ska sälja till intet ont anande postorderköpare i norra Finland."
Den du. Var får Niemi allt ifrån? Jag har omvärderat honom rejält till det bättre sedan jag först läste "Populärmusik från Vittula".
- Posted using BlogPress from my iPhone
