En vecka efter terrordådet på Drottninggatan. Vi tog med barnen dit. De såg förundrat på.
Blomhavet bara växer. Vi lämnade en nalle i kärleksberget.
Fint så.
Tänkte jag måste blogga något också. Bloggen är ju en slags dagbok och tidsdokument. Vore konstigt om terrordådet som krävde fyra människors liv och satte hela Stockholm i skräck inte finns med i flödet.
Själv var jag i Uppsala på Grävseminariet. Efter klockan tre på fredagen tappade seminariet fokus. Några journalister drog mot huvudstaden. Andra, som jag, surfade mellan nyhetsrapporteringarna.
Pia jobbade hemifrån och hade hämtat hem barnen.
Jag messade närmaste och sa att vi var okej.
Men någonstans blev vi alla djupt berörda. Av händelsen. Av alla offer. Alla hjälteinsatser. Av polisen. Av räddningstjänsten. Av oss - svenska folket. Hur vi vänt det hemska till en kärleksboost.
- Posted using BlogPress from my iPhone
