Glad midsommar

- Posted using BlogPress from my iPhone

First dopp is the hardest

- Posted using BlogPress from my iPhone

Presidentkontakt av tredje graden

Hon är inte så bra på svenska. Jag inte så bra på finska.
Någonstans där möttes vi.
Klart att en finsk expresident måste fotas när Finland firar 100 år.
Frågade Tarja Halonen på finska på dagens pressträff för årets sommarvärdar om det var okej.
Hon såg min namnbricka och frågade på finska hur mitt efternamn uttalas i Sverige. Stort. Sade att jag hade rekord i ä:n. Sedan pratade vi om uttalet av efternamnet i utlandet utan prickar.
Allt på finska. Stort. Ja!
Värd hundra hyllningar och ett foto. Samt en radiolyssning i sommar (6 augusti).


- Posted using BlogPress from my iPhone

Elsa tolv den trettonde

Min dotter är redan tonåring känns det som. Men Elsa fyller tolv i dag. Om fem år har jag tre tonårstjejer samtidigt.
Men det är inga problem med mina fina flickor. Bara jag som målar upp värsta tonårsscenariet som den finniga 45-åriga tonåring jag är.
Grattis Elsa, min förstfödda som jag så ofta påpekar. En tapper, glad, snäll, ödmjuk och musikalisk tjej som gör oss så stolta.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Toivonen och jag

Jag och Toivonen sitter i samma båt. Igår kväll avgjorde jag vår korpmatch med mål i sista minuten (3-2-seger till oss).
Den känslan, alltså känslan.
Även om det var en liten sketen korpmatch i Farsta så var det stort. Förlösande.
Första målet på säkert fyra säsonger. Vrålade "äntligen!" och spände musklerna. Lite pinigt i efterhand. Men så mycket som behövdes ventileras.
Jag var där och högg på en målvaktsretur. Inte 30 meter typ Toivonen utan snarare två meter. Jag vågade inte trycka till med vristen utan bredsidade in med full kraft - bolluslingen skulle bara in.
Där satt den!



- Posted using BlogPress from my iPhone

Terrorn i London

Det värsta har hänt. Ett förmodat terrordåd i London.
Medans vi är här.
Vi är skärrade men säkra. Barnen sover i lägenheten ovetandes.
Utanför hörs sirener och helikopter i luften.
Vi var vid London Bridge tunnelbanestation bara en kvart före incidenten. Såg först hemma att något hänt på bron.
Jag klädde på mig och gick till London Bridge. Kom fram till skrapan The Shard. Här möttes jag av skärrade människor. Vittnen som berättade om skottlossning. Vittnen som letade efter sina vänner och undrade förvirrat var de skulle.

Poliser som bad oss lämna området. Tungt beväpnade poliser som letade i kvarteren. På smågator mötte jag polisbilar.
Det fick mig att återgå till min kära familj. Inget är viktigare.
Men man blir skärrad.
Terrorns råa ansikte örfilar en skakandes.
Vad som händer i morgon vet vi inte. Vi har ett flyg hem på kvällen. Får se hur det går.

- Posted using BlogPress from my iPhone