Jag och Toivonen sitter i samma båt. Igår kväll avgjorde jag vår korpmatch med mål i sista minuten (3-2-seger till oss).
Den känslan, alltså känslan.
Även om det var en liten sketen korpmatch i Farsta så var det stort. Förlösande.
Första målet på säkert fyra säsonger. Vrålade "äntligen!" och spände musklerna. Lite pinigt i efterhand. Men så mycket som behövdes ventileras.
Jag var där och högg på en målvaktsretur. Inte 30 meter typ Toivonen utan snarare två meter. Jag vågade inte trycka till med vristen utan bredsidade in med full kraft - bolluslingen skulle bara in.
Där satt den!
- Posted using BlogPress from my iPhone
