Min förstfödda gjorde lite ”research” på nätet inför farsdag och ramlade in på min blogg. Hon letade främst efter en bild men fastnade i bloggen.
Hon berättar berörd för mig hur hon läste om att jag vid tre årsåldern försökt göra ett slag för jämställdhet och målat naglarna rosa tillsammans med henne. Men att jag stannat vid att inte låna min frus kläder.
Gulligt så.
Nu undrar hon varför jag inte bloggar längre. Jag svarar att det är inne längre. ”Men det är ju som att läsa en dagbok - jag skulle läsa” säger hon uppmanande.
Hon är så smart, omtänksam, kärleksfull, ambitiös och har alltid rätt min Elsa. Hon ligger så mycket före mig i utvecklingen när jag var i samma ålder och en så mycket bättre människa. Fantastisk är hon min femtonåring.
Jag kan bara vara stolt och tacksam och skriva ett inlägg om det.
