En titt i finska folksjälen

Jesus Perkele! Vilken krigsskildring.
I senaste filmatiseringen av finska klassikern ”Okänd soldat” känner du varje skottsalva i kroppen och kanske mest anspänningen över skottet som till slut kanske tar ditt liv.
Ett hjälteepos över det vanliga, men med extremt kärva finska män som satte landsplikten framför allt.
Men här finns också oviljan att infinna sig ledet för att överheten vill det. I synnerhet då Rokka spelad ypperligt av Eero Aho. Han låter sig inte ta en order hur som helst eller göra skillnad mellan herrar. Samtidigt är han Finlands spjutspets i fronten. Orädd, klipsk och rejäl. En finsk karlakarl, en urtyp.

Här finns också det då splittrade Finland som fick storhetsvansinne i fortsättningskriget. Infekterade läget som sitter rotat sedan inbördeskriget mellan vita och röda.

Även naturen får plats. Likt skotten känns varenda mygga, snöflinga och dyngan i skyttegravarna. Kryper in i en.

Liksom närvaron. Känns som man är med dem i varenda strid. Nära. Bakom ryggen försiktig kikandes över deras ryggar.
Riktigt intim film. Ett mästerverk.
Här finns mycket som river upp igenkännande finska rötter. Så visst är jag starkt färgad. Blir finskt berörd. Ärr som inte jag har men känner medlidande med. En finsk stolthet.

I Sverige har den kortare drygt två timmar långa internationella version premiär på bio 6 december.
Allt snyggt skildrat i regi av Aku Louhimies och baserad på Väinö Linnas roman från 1954.
Boken har filmatiserats två gånger tidigare. Den första från 1955 är för finnarna lite som Kalle Anka på julafton. Sedan 17 år tillbaka visas filmen på finsk tv varje 6 december (Finlands självständighets dag).
Kanske den nya filmen kan ersätta och bli en ny tradition. Det är den värd.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Vän av Bieber

Skäms inte för vad jag gillar. Men det är lite märkligt det här med Bieber.
Barnen mina säger att jag borde tagga ner. Till och med sänka ljudet.
Men jag är barnsligt förtjust i Justin Biebers ”Friends”. Älskar den. Inte tröttnat än.
Låten är enkel men effektiv slimmad elektro. Notera den snygga produktionen av BloodPop med extra trycket av basen i refrängen.
Nu har vi på TT till en kommande vinterfest möjlighet att lägga till favoritlåtar på Spotify. Det skulle kunna vara något på minnenas kavalkad med Prodigy, E-type eller Depeche Mode. Det blev en låt av Bieber. Vänner ni vet nu vilken.




- Posted using BlogPress from my iPhone

Rullar ner i sjön

Som sagt. Inga bromsar på rullskidor. Den här backen ner mot Albysjön vid Masmo ser inte vidare läskig ut på film. Men i verkligheten så är benen skakiga och du står som en fågelskrämma på rullisarna.
Däremot är benen skakiga på riktigt när du stakat uppför den. En riktig utmaning.




- Posted using BlogPress from my iPhone

Anders säger Sabina

Att göra om en låt helt. Till oigenkännlig. Det måste kreddas.
Anders Wendins toktolkning av ”Kingdome come” var helfestlig. Som när Orup en säsong stuvade om Carolas ”Främling” till något helt nytt fantastiskt.
”Sabina säger” uppbackad av coola Viktor Brobacke tog oss till en intim rockklubb där alla plötsligt hejdlöst vill dansa loss. Helst med Sabina då.


Bäst hittills i ”Så mycket bättre”: Anders Wendin 1, Icona Pop 1, Tomas Andersson Wij 1.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Här var det hockeyfest

Skrikigt. Fula ord. Fulla gubbar.
Inget nytt under Scaniarinkens tak.
Elsas första hockeymatch var också spänning, stämning och böljande spel.
Riktigt tät stämning i fullsatta Axa Sport Center som ladan i Södertälje numera heter.
Fick nog henne att gilla hockey till slut. Och Leksand så klart.
Om inte mammans Brynästycke får fäste.
Leksand vann för övrigt en match på straffar efter förlängning mellan två formstarka lag. Någon vidare hockeyunderhållning var det inte. Men atmosfären smittade.
Och de fulla skrikiga gubbarna lugnade sig till slut. Pratade till och med nyanserat med mig och visade dottern att det finns lite vett där bakom också.

- Posted using BlogPress from my iPhone