Kärleken till rullskidor

Rullskidor som substitut för längdskidor? En längtan till vinter och snö?
Näe rullskidor är en rörelse för sig som står sig suveränt utan snö, kyla och is av snor i skägget. Att rulla fram på rullskidor i shorts och linne i tjugogradig sommarvärme är skidpropaganda.
Det metalliska ljudet av stavspetsarna i asfalten, surret från hjulen och framförallt farten på somriga gång- och cykelbanor utan störande halkbekämpning.
Det är rullskidor. Ett fläktande smäktande rull.
Nu går det fort för mig. Hjulen på rullskidor har ett inbyggt motstånd. Tvåor är standard vid rullskidköp. Vill du ha mer snöskidlikt väljer du lite trögare treor. Fyror blir det ännu sämre ”glid” med.
Som du förstår har jag tvåor. För farten, för känslan, för friheten.

Vi rullskidåkare är en sekt. Vi hejar på varandra. Och stannar och pratar gärna om rullet. Ser man en åkare reagerar man direkt även om jag råkar sitta på en cykel eller i bilen. ”Titta rullskidor” säger jag entusiastiskt och med längtan varje gång till familjen som lite avmätt noterar detta - återigen.

Och allt man hinner älta eller fundera på under rundan. Eller leende och igenkännande lyssna på en podd om rullskidor. Introt på Lagom Kondition är ren skidpoesi. Det vackraste som yttrats om rullskidor.

Med valp kommer bajssnacket igen

Nu diskuterar jag och frugan ”kiss och bajs” likt småbarnsföräldrar igen. ”Har hon gjort det? Hur såg det ut?”
I natt blev det en bajsolycka men lyckad kiss ute direkt efter. Klockan var då två. Enter sömnbrist igen.
Sedan pratar vi uppfostran igen. Många åsikter i familjen. Jag och Pia har läst böcker och lyssnat på hubdpoddar. Elsa har umgås med en hundcoach till granne. Så det finns input. Vem har rätt? Många viljor kring hur situationer ska hanteras.
Vi har en ny Messi i familjen. Ginny gillar bollar. Följer gärna med när Ida och Fanny sparkar boll.
När Ginny blir uppspelt blir det mycket nafsande. Bits en del. Och det lär fortsätta.
Men betänk hur man kan älska denna lilla parvel från första stund. Ginny går rätt in i familjens hjärta.

Coronan tar fram era bästa sidor

Vill tanka alla mina fina vänner och medmänniskor. Tack för all kärlek från er. Tack för all omtanke.
Har nu upplevt fem feberfria dagar och jag är som en ny människa.
Det går långsamt framåt. Jag är på bättringsvägen. Men fortfarande svag. Tappat fyra kilo och mycket energi.
Nu börjar jag promenera. Leva upp. Sakta sakta. Bara en sådan sak som att suttit vid datorn och förberett ett jobb gjorde min tröja fläckig av svett. Jag jobbar inte. Fortfarande sjukskriven. Men jag förbereder nästa podd. Där ska jag berätta om min coronaupplevelse. Lyssna om ni törs.

Tiodagarsfeber nu

Ser Coronan i vitögat nu. Nu får det räcka. Tio dagar med feber och jag är helt slut.
Så här ser mina dagar ut med coronan. Jag vaknar illamående men ändå hungrig. Stel i ryggen. Sover bra.
Men jag kommer inte ur sängen för att klä på mig eller gå ner och äta. Minsta ansträngning triggar rethostan eller sprängande huvudvärk. Jag ligger oftast kvar. Ber frugan komma upp med frukost. Har aptit.
Tar sedan tempen. Visar som vanligt drygt 38 grader. Stoppar i mig två Alvedon. Väntar på att det ska kika in. Orkar klä på mig. Går ner till soffan. Ligger ner. Det får halsen att vila. Dricker mycket vatten. Kollar på ”Sagan om ringen”- och ”Hobbit”-filmerna.
Kan ibland sitta upp men oftast ligger jag ner. Blir andfådd av toabesök.
Alvedonen gör förmodligen min mage dålig. Så jag får diarre.
Lagom till varje måltid är det som febertoppen och illamåendet kommer igen. Som om kroppen är så försvagad och inte klarar att parera hungern och kapsejsar. Så jag måste försöka förutse mina dippar. Men det är inte lätt när man är så orkeslös och uppgiven.
Mentalt är det ett maratonlopp. Jag har brytit ihop inför barnen. Jag är långt ifrån en stark pappa. Det här viruset tär på en. Jag är så trött.

Saker som fortfarande smakar är gröt och äpplen. Vanlig middagsmat smakar ingenting.
Två Alvedon på eftermiddagen så klarar jag kvällen. Jag kraschar i säng vid niotiden. Med frossa. Men somnar snabbt.
Hoppas varje dag att den ena dagen inte ska bli den andra lik. Men det är som filmen ”Måndag hela veckan”,  jag sitter fast och varje dag är den andra lik.

PS: Det är bara jag som är sjuk. Alla andra i familjen är friska. Glad för deras skull.

Jag kan vara coronasjuk

Feber i fem dagar. Huvudvärk. Ont i kroppen. Ingen aptit. Inget smakar. Lös mage. Rethosta från helvetet.
Jag kan bocka av alla symtom för coronasmittan. Men vem vet? Utan test kan man bara gissa.
Vi har satt oss själva i karantän. Träffar ingen. Barnen tränar inte fotboll.
Värsta är ovissheten med sjukdomen. Stundom ser man ljuset sedan faller man tillbaka. Lömsk sjukdom detta. Min fru hade hög feber en dag sedan var det över.
Barnen visar än så länge inga symtom.
I karantän hade vi ju i och för sig suttit ändå i dessa tider. Social distansering. Som att vara fånge i sitt eget hem. Men också skönt då man gärna inte vill ut och träffa andra ändå.
Nu kanske jag blivit smittad ändå via jobbet. Jag har ju en så kallad samhällsviktig funktion och för TT:s räkning tvingats bevaka presskonferenser och åka in till stan.
Jag kämpar på hemma men det är jobbigt. Man kan vara sjuk i corona i två veckor. Smittar gör man i fem dagar. Bara att härda ut.