Dagens gymskiva: Smedjebackssonen Johnny Bass och plattan "Dying mans lullabies". En halvtimme hiphop med stort hjärta. Personligt genomärliga texter om orättvisor, frustration, minnen och gamla kärlekar på ett naivt öppet sätt från djupet av Johnny Hägglunds fina hjärta. Man skulle skratta om man inte visste att han menar varje ord, varje stavelse. Men my man, hans coola texter till fräcka beats faller tyvärr på hans svengelska. Den är tafflig och känns töntig som dalmål.
Jag har sagt åt Johnny att bjud oss istället på rap på svenska och du kan fan slå som en kult i hiphop-Sverige. Men han slår alltid dövörat till. Vägrar byta stil.
Respekt, men dömt att misslyckas. Jag finns där när du lyssnar...
