Det är rätt mäktigt när Luciano Pavarotti dånar ur högtalarna en söndag morgon. Vackert, pampigt och känslosamt. Dammar av en samlingsskiva med tenoren. Brukar ofta bli så efter en artists död att man hittar eller påminns om dem igen genom sin skivsamling. Som en slags privat kondoleans och hyllning.
Speciellt stycket "Mattinatta" (en s k "väcksång" komponerad av Ruggero Leoncavallo) har fått ett lyft i veckan. Vi gjorde lokala kommentarer till Pavarottis bortgång och träffade den svenska tenoren Ulrik Qvale och pianisten Mattias Böhm i en villastudio i Bromma. Då framförde de "Mattinatta".
Och det var så mäktigt. Att den mänskliga rösten kan vara så hög. Fotografen Jens Augustinsson var på väg att slita på sig öronproppar när Qvale sjöng från tårna och ljudet studsade i taket och in i våra förvånade örongångar.
Högt men mäktigt.
Många tankar går till en stor tenor.
