Märks att man är på landet. Har aldrig råkat på skogens konung i det fria på mina bara två ben.
Men morgonens löprunda bjöd på älgkontakt.
Utanför Degermyr i Vännäs (vi har stuga i Pengsjö) korsade en älg min väg. Pulsen höjdes rejält. En helt annan sak än att sitta i bil jämfört med att möta en älg på motionsspåret.
Jag klappade händerna, inte bara av hänförelse, utan för att göra djuret varse om att jag fanns här.
Tittade en stund efter spår men älgen försvann ljudlöst eller stod kvar kamouflerad i dungen. Att ett så stort djur kan röra sig så graciöst ändå utan att knäcka kvistar eller göra ljud i skogen är imponerande. Önskar vår granne var lika smidig när han sladdar in med bilen på sin gård.
Nåja, glad över att det inte var en björn jag mötte i dag. Men samtidigt det vore ju otroligt kungligt.
Respekt för det vilda och vackra.
- bloggar med min supersmarta iPhone
- nyhetstips eller kommentarer mejlas till marko.saavala@tt.se
