Vi har trots. Gånger två. Som värst när båda treåringar kör i gång samtidigt. Men nog så jobbigt en i taget och en dubbel dos i längden.
Det är alla de tecken vi såg på sjuåringen Elsa. Problemen med att hantera motgångar och inte få som man vill. Och sedan bråken om kläderna.
Det ska vara klänningar. I rosa. Helst samma kläder varje dag. Trots sylt- och yoghurtfläckar.
Och sedan utbrotten. De strandade och oresonliga känslorusningarna. Det kokar över för treåringen som en härdsmälta i Fukushima. Ingen hejd. Bara att vänta ut.
De har föreställt sig saker på ett visst sätt. Det kan handla om vem som sitter var, vad man ska få för mat, vad man inte får,
Förhoppningsvis kan man diskutera om varför man blev så arg en kvart senare när allt lagt sig. Då de är så gulligt samlade, snyftar och är ångerfulla. Dubbelt upp av det också. Fint så.
