Nu har pressen alldeles nyss fått höra låtarna i den andra deltävlingen i Göteborg. Sean Banan är tillbaka. Och han verkar fylla sin plats i startfältet då han exploderar i underhållning och retar bland annat Danny för sin andraplats.
Här är ett axplock av vad journalisterna på plats tycker om låtarna:
Begging - Anton Ewald
Danny och Eric Saade-jämförelserna duggar tätt i rapporterna.
"Oj, självklart kommer det ett litet dansbrejk i låten. Som om ni hade trott något annat" noterar Aftonbladets Tobbe Ek.
"Haha, herregud vad Swedish House Mafia har haft genomslag i den breda svenska populärmusiken" skriver DN:s Hanna Fahl.
Make me no 1 - Felicia Olsson
Alicia Keys-jämförelserna haglar över henne.
"Det här vill verkligen jättejättegärna låta som Alicia Keys. En midtempodänga med mäktighetsambitioner" skriver Hanna Fahl.
"Felicia Olsson påminner lite om Jennifer Brown i sin sångstil. Det är inte alls illa, men hon hade nog själv hellre jämförts med Alicia Keys" skriver Therese Lindström på TT Spektra.
Annelie - Joacim Cans
Stiftlelsen-jämförelser lagstiftas här.
"Det känns som att det här kan bli ett farligt bidrag på lördag. Det är ju många i Sverige som gillar Lars Winnerbäck och Stiftelsen, om man säger så" skriver Linus Brännström på TT Spektra.
"Här riktigt känner man hur de imaginära knätofsarna möter det frasiga hårdrockshåret i en svensk midsommarnattsmardröm" skriver Hanna Fahl.
On top of the world - Swedish House Wifes
Schlagerpop-jämförelser förekommer.
"Det är en vansinnigt hookig refräng, det här" skriver Therese Lindström.
"Men i grunden är det här gammeldags gladschlager" skriver Hanna Fahl.
Hello goodbye - Erik Segerstedt & Tone Damli
Gitarrballad med Jason Mraz-jämförelser.
"En gitarrpoplåt i midtempo med country-influenser" skriver Tobbe Ek.
"Tråkig låt, men samtidigt liksom ”söt” på det där lite vidriga sättet" skriver Hannah Fahl.
Only the dead fish follow the stream - Louise Hoffsten
Louise jämförs mest med sig själv.
"Bilkörarmusik. Radiovänlig rockpop" skriver Therese Lindström.
"Tja, det här låter EXAKT som man förväntar sig att en Louise Hoffstenlåt i Melodifestivalen ska göra" skriver Hannah Fahl.
En förlorad sommar - Rickard Wolff
Jämförs också mest med sig själv.
"Man kan verkligen tänka sig hur det här kommer att se ut på en scen. Rikard Wolff spatserar runt i svarta kläder, lågmält ljus, någon sitter och spelar på en flygel en bit bak tillsammans med en stråkkvartett" skriver Linus Brännström.
"Sara Isakssons ljuvliga stämma fyller fint i Wolffs grova stämma" skriver Schlagerprofilerna.
Copacabanana - Sean Banan
Jämförs mest med galenskap.
"Men räkna med sjuka mängder konfetti eftersom den tydligaste hooken har just textraden ”Mer konfetti och mera dans, det blir en svettig gul allians” skriver Tobbe Ek.
Och så här tror man om utgången:
Hanna Fahl: "Men ska vi gissa att Anton Ewald och Sean Banan är däruppe i toppen någonstans, med Joacim Cans,Segerstedt/Damli och möjligen Swedish House Wives tätt därefter? Men kan inte räkna ut Rikard Wolff helt heller…"
Therese Lindström: "Spontant känns Anton Ewald och Swedish House Wives som de två nummer som kommer att riva ned mest jubel. Rikard Wolff kommer - tack vare Sara Isaksson - att få en och annan "Åh vad fint och ÄKTA"-röst. Bananen är ett frågetecken. Det hänger som vanligt mycket på showen där."
Daniel Claesson på GP: Till final: Swedish House Wives - On top of the world. En dunderschlagerstänkare. Sean Banan - Copacabanana. Det är Sean Banan, det räcker.
