Då är vi äntligen hemma igen. Efter 63 mil på en dag. Tack för smarta telefoner, surfplattor, målarböcker och Spotify. Tack för jordens snällaste barn. Den här resan från Pengsjö utanför Vännäs gick så smidigt.
Inget besök i Norrland utan en bild på Höga kustenbron.
Jag älskar Norrland. Landskapet men framför allt människorna. De är så jordnära, rediga och pratar underbar dialekt.
I Umeå besökte vi ett nytt museum. Bildmuseet som även Krille, min kompis Annas pojkvän, till slut blev såld på. Han var trots som Umebo lite skeptisk men som ni ser ser på min strip i skaparverkstaden på museet. Men lite konst fick honom omvänd.
Museet är nytt och fräscht. Luftigt. Modernt. Väl värt ett besök.
I Baggböle undrade vi om Thomas och Helena hittade lyckan i Umeälv. Deras lås hänger på Notvarpsbron över älven.
Till och med min mor på besök vågade sig över.
Min bror Sten, boende i Vännäs, tog oss på en tur till Selet. Här finns en Norrlandssucce. Glassbonden gör redig glass.
Som att ta Västerbottensost i en glass. Jag har smakat. Lite bisarr smak. Helt okej. Men säg så här; jag tar hellre en chokladglass.
Glassen är dyr. 85 kronor för en specialglass. Sedan så har man ett eget språk för lite, lagom och mycket. Se ovan.
I Pengsjö där vi har stugan har vi badat, åkt radiostyrd bil, fiskat och framför allt flygt drake. Elsa älskar det. Särskilt vår svårflugna och tunga drake, örnen. Men Elsa har tålamodet och får oftast upp den i luften.
Som en tur upp till solen. En vecka i Norrland. Vi tackar alla för en fin upplevelse återigen. Sten med familj, gammelmorfar Sixten, mamma och Rolf, svärmor och Jan, Anna med familj, Olle och alla sköna människor.
Ses nästa sommar, ni är som eljest...
- Posted using BlogPress from my iPad
