Boken om Steve Jobs ligger på mitt nattduksbord. Tung tegelsten. Fick möjlighet att se en pressvisning av filmen med Ashton Kutcher i huvudrollen. Biopremiär på fredag.
"Jobs" är kanske inte så mycket till film. Rätt tråkig. Och tegelstentung. Men mer ett intressant personporträtt på två timmar.
Onekligen väckte han som person mycket känslor. Hans visioner var charmerande, entusiasmen smittande. Men han var också känslokallt fokuserad, hämndlysten, besatt och misstänksam, såg konspirationer i det mesta. Kutcher gestaltar den komplexa Jobs förvånansvärt bra.
Därför är filmen mest spännande som personskildring och tidsdokument. Sällan har väl lödning av kretskort varit så coolt som när filmen brassar på med häftig musik och snabba klipp.
Möjligen att jag i en film hellre nördat ner mig mer i den revolutionerande tekniska utvecklingen han stod för på Apple än den personkult som byggdes på honom.
- Posted using BlogPress from my iPad
