Skruva ner Hallonbåtsflyktingen

Har svårt för skruvade filmer. De som är skruvade till max.
Tror till exempel på att "Hallonbåtsflyktingen", som jag nyss såg under en egotid inne i stan, skulle ha vunnit mer på några nyanser seriositet. Tror det.
Nu går handlingen en skör balansgång mellan helt sanslösa sekvenser till mer sansade. De lite mindre skruvade scenerna vinner skratt. De uppskruvade blir en ond spiral som får "Hallonbåtsflyktingen" att svaja.
Utan en Jonas Karlsson i superform så hade filmen fallit platt. Han bär denna rulle på sina axlar. Hans brutna svenska perfekt. Hans finska mindre bra, men hjälplig.
Till skillnad från boken av Miika Nousiainen så är filmmanuset inte lika psykopatvridet. Vilket är bra. Handlingen är lite annorlunda.
Men obehaget man känner inför denna transnationella Mikko, en svensk man i en finsk kropp, är svår att sympatisera med. Kanske man gjort det bättre om karaktärsskildringen av honom gjorts "tyngre".
Men visst hade jag trevligt ensam i biosalongen. Ramlade inte av stolen. Men lämnar den småleende.
Den får en svag "kolme" i betyg.