Då kom man efter 30 år till botten med allt om Kiss.
Har under min förkylningsfas läst ut "Inget att förlora - Historien om Kiss 1972-1975" av Ken Sharp med Paul Stanley och Gene Simmons.
Mycket kände jag till från barndomens slukande av allt som skrevs om Kiss i Okej med mera.
Men det var en fascinerande läsning om hur länge och målmedvetet bandet slet i Nordamerikas alla avkrokar innan genombrottet kom med klassiska livedubbeln "Alive!".
Den råfokuserade målsättningen att bli stora rockstjärnor och affärstänket bakom den är både imponerande och manipulativt skrämmande.
Ta liveskivan "Alive!" till exempel. Det är inte raka och rena liveinspelningar från vägarna. I stället är den efterarbetat i studion med både sång och instrumentpåläggningar samt förstärkt hit och dit av både publikjubel och bomber.
En hel del naiva illusioner, och upphöjda barndomsminnen, kan gå förlorade när du läser denna bok. Men på det stora hela en imponerande resa.
Och den får dig att åter lyssna på gamla Kiss och överväga ett nytt köp av en Kiss-tröja.
PS: Tack till Carl Cato som skänkte boken till mig.
- Posted using BlogPress from my iPad
