Var femte Vasaloppsåkare är från Stockholm. Hälsotrenden har gjort längdåkning till hipster.
Men kan vi åka skidor i huvudstaden? Knappt.
Nu krävs ännu en gång en skidtunnel. Skidlobbyisten Johan Esk på DN har i åratal velat ha en anläggning i stan. Nu tar det åter fart då Göteborg i vinter invigt en tunnel.
Så här skriver han i dag.
Det Esk äskar om borde vara rimligt. Jag är med honom. Skulle lugnt köpa andelar i en anläggning.
Jag ser under mina desperata vasaloppsvintrar i jakt på skidspår i Stockholmsområdet hur stor potentialen är. Inte bara av nördiga elitmotionärer. Utan hela familjer som vill ut i spåren.
Och en anläggning skulle inte bara förvalta gamla skidåkare som ålderskrisar och åker långlopp som evigt unga. Nej, det skulle locka fram ungdomen i Stockholm. Talanger som får bättre förutsättningar för att utnyttja sin sport. Nyfikna som vill prova.
Jag har åkt på golfbanor tidigt och sent på säsonger. Genom gräs och grus och vattenpölar. På udda tider. Men väldigt sällan ensam.
Alltid finns det någon eller flera nitiska skidlöpare ute i obefintliga spår. För desperationen är stor när det blir kassa vintrar utan snö i Stockholm. Frustrerat. Och hårt tryck på golfbanor som Ågesta eller konstspår i Lida och Rudan. Ställen där jag åker i Söderort.
Jag och många med mig skulle betala inträde likt på ett gym för att få köra några mil i en skidtunnel. Det kan inte vara så svårt att bygga ett.
Johan Esk skriver att budgeten för att bygga ett i Lida ligger på 150 miljoner kronor. Driften skulle gå på 3-5 miljoner. Med våra spåravgifter måste det bara gå.
Tunneln skapar arbetstillfällen. Till driften. Till kommers som går att koppla i anslutning till den. Kafé, skidbutiker och skidföreningar som plockar upp nyfikna. Tävlingar. Jippon och event.
Jag skulle köpa längdskidor till hela familjen. Ta en dagstur med skinksmörgås och varm choklad i tunneln. För visst ska det väl gå att kombinera familjeåkning med motionärshetsarna i tunneln. Det är nästan en förutsättning för tunnelns överlevnad.
Det är trångt i konstspåren i dag med barn och äldre glidare, samt vi som vill träna seriöst. Att samsas är ett måste. Annars faller hela idén.
Men det är klart. Det är vi skidlöpare som stressar mest på för ett bygge. Vi är köpstarka och många. En framtid för en skidtunnel i Stockholm är sedan länge utstakad.
Som det ser ut nu får vi leva på Göteborgshoppet. Som Esk mycket riktigt konstaterar: en framgång för skidtunnel på västkusten gagnar oss. Det får myndigheter och företag i Stockholm att våga satsa.
Så det som händer i Göteborg stannar inte där så länge om vi surar. I stället ska vi entusiastiskt heja på. Vi ser ljuset i tunneln.
