Min första LP-skiva var "Let's dance" med David Bowie.
Lite senare upptäckte jag hans tidigare katalog.
Men den kommersiella plattan från 1983 är ändå en favorit och kommer ha en speciell plats i hjärtat. Det första jag tänker på en sådan här dag.
Alltid ledsamt när ens idoler går bort.
David Bowies succé med "Let's dance" och "China girl" får hardcorefansen att fnysa. För dem är det Ziggy hit och Stardust dit. Med all respekt.
Tråkigt att många ska trakassera en för det. Som om man vore mindre vetande. Jag gillar också tidiga Bowie.
Men för mig är det 80-tals eran som gäller främst.
Sedan blev Bowie allt mer experimentell. Tittade aldrig tillbaka. Gick vidare.
Lite gillade jag. Mycket som inte gick hem hos mig.
Gillade "Hallo Spaceboy"-tiden och senare poprockplattor som "Heathen" och "Reality".
Men i dag spelar jag "Let's dance"-albumet. Och bespara mig sura Ziggy-kommentarer en dag som denna.
RIP
- Posted using BlogPress from my iPhone
- Nyhetstips mejlas mig på marko.saavala@tt.se
