Höll ett tal för Zlatan i natt. Högst spontant.
Om en anekdot från VM-kvalet mot Holland (på den tiden Nederländerna hette så) i Amsterdam 2010 då jag fick tunghäfta inför den store ledaren efter matchen.
Han såg så stor och läskig ut i mixade zonen. Särskilt elak såg han ut då de nyss slaktats med 4-1 av holländarna (läs nederländarna). SVT och Sportbladet på varsin sida om mig matade på med frågor till Z. Jag bara stod där, ensam, och bandade och kom inte på en endaste fråga. Total blackout.
Efteråt high-five:ade bladets team varandra.
Det var då det. Mest förbryllad än i dag att han hade den effekten på mig. Jag brukar inte bli nervös. Eller tappa talförmågan. Men konflikträdde jag kapitulerade helt mot Zlatan.
Nåja i natt talade jag inför publik, med Zlatan närvarande, om minnet från 2010. Alla skrattade. Det var ett bra tal. Värdigt Zlatan. Som ett tack för åren för svensk fotboll. Jag var avslappnat. Ärlig.
Efter talet kom Zlatan fram till mig och sa något förmanande "du kanske skulle förberett dig mer?".
"Men det var ju spontant", svarade jag ängsligt.
Ridån ner.
Och jag vaknade kallsvettig. Fönstret stod öppet i sovrummet. Och Sverige hade slagits ut ur EM.
PS: Det första om händelsen i Holland, förlåt Nederländerna, är sann - det andra om talet var en dröm. En mardröm.
- Posted using BlogPress from my iPhone
- Nyhetstips mejlas mig på marko.saavala@tt.se
