Äntligen. Så tidigt. Har i två dagar skidat i spåren vid Ågesta friluftsområde i södra Stockholm. Här är man alltid tidiga på spår både vid ett elljusspår och ute på golfbanan.
Fina spår lagda på en bred pistad bädd. Med små trugor sjunker man tyvärr igenom och det hugger till när man fastnar.
Temperaturer runt nollan inte heller helt optimalt.
Men hey, vem klagar när man redan den 10 november kunde göra längdpremiär i Stockholm!
Lyckan är stor. Allt är bättre med snö. Depressioner i gråtung höst får en att hoppas på en lång vit vinter.
Tyvärr ska det töa rejält redan på tisdag med åtta plusgrader. Så lev ut i snön medans den gör uppehåll.
På sina håll skräpar kvistar, löv och även något nedfallet träd i Ågesta. Vissa partier har också genomslag men som går att parera med finskidorna. Jag har inledningsvis åkt med "Stockholmsskidorna" eller fulskidorna som är de paren man inte är så noggrann med.
Snön är ett lyft för barnen också. Man får knappt in dem på kvällen vilket bara är underbart uppfriskande.
Några som dock slokar är mina snöbollspyramider. Sakta töar de men är extremt sega. En del på sociala medier tror att det här lutande överhänget är fejkade med ståltråd men jag försäkrar att de är genomgående gjorda bara av snö. Har aldrig sett någon liknade motståndskraft i naturen. Nu har de dock fallit.
Inget varar för evigt.
- Posted using BlogPress from my iPhone
