I dag går jag på mitt livs första samkönade bröllop.
Länge leve kärleken mellan två människor!
- bloggar med min supersmarta iPhone
- nyhetstips eller kommentarer mejlas till marko.saavala@tt.se
lördag 31 augusti 2013
torsdag 29 augusti 2013
Inlines till jobbet
Tio minuter snabbare långsammare än cykel. Men nästan en halvtimme snabbare än springa.
I går tog jag inlines till jobbet. Med stavar. Det tog 40 minuter in.
Det är skön fartkänsla i rullet. Särskilt stark känner man sig uppför då stavskjutet ger en extra push.
Värre är det med stopp. Inga bromsar. Hela tiden får gärna likt en gps jobba på alternativa vägar vid eventuellt hinder. Oftast kör man bara rakt ut i gräset - om det finns - och får ner hastigheten så.
Har du större marginaler börjar du med slalom som Stig Strand för att stanna för rödljus.
Stavarna hjälper en del.
Men jag har ingen stopper på mina drygt tjugo år gamla inlines. Det är det bästa sättet att bromsa. Jag slet ut bromsklossen för länge sedan. Det finns inga nya som passar mina gamla Bauerskrillor.
Det finns en broms till. Den kräver övning. Säkert en och annan vurpa också. Man kan liksom åka på ett ben och släpa efter med andra benen så att inlines står tvärställd på släp efter dig. Tekniken är lättare sagt än gjord. Men den fungerar.
Åka mer inlines till jobbet? Kanske. Nu var det kanske mer nyhetens behag över att våga ge sig på det. Men absolut. Det var kul på hjul.
- Posted using BlogPress from my iPad
I går tog jag inlines till jobbet. Med stavar. Det tog 40 minuter in.
Det är skön fartkänsla i rullet. Särskilt stark känner man sig uppför då stavskjutet ger en extra push.
Värre är det med stopp. Inga bromsar. Hela tiden får gärna likt en gps jobba på alternativa vägar vid eventuellt hinder. Oftast kör man bara rakt ut i gräset - om det finns - och får ner hastigheten så.
Har du större marginaler börjar du med slalom som Stig Strand för att stanna för rödljus.
Stavarna hjälper en del.
Men jag har ingen stopper på mina drygt tjugo år gamla inlines. Det är det bästa sättet att bromsa. Jag slet ut bromsklossen för länge sedan. Det finns inga nya som passar mina gamla Bauerskrillor.
Det finns en broms till. Den kräver övning. Säkert en och annan vurpa också. Man kan liksom åka på ett ben och släpa efter med andra benen så att inlines står tvärställd på släp efter dig. Tekniken är lättare sagt än gjord. Men den fungerar.
Åka mer inlines till jobbet? Kanske. Nu var det kanske mer nyhetens behag över att våga ge sig på det. Men absolut. Det var kul på hjul.
- Posted using BlogPress from my iPad
onsdag 28 augusti 2013
Nyhetsbyråns nya ansikte
Fyra korvar. Ett eluttag. Vattenfall. Smileygubbe. En som gråter. Eller en söt gubbe med kraftiga ögonbryn. Nyfiken.
Det är upp till betraktaren. TT:s nya logga har flera ansikten.
Jag ser en liten gubbe. Somliga störs av det. Inte jag. Gubben är ju en avbild av mig. Liten gubbe med stora ögonbryn. Nyfiken.
Saknar dock den gula micken. Goodbye yellow mic road! Våra gamla puffar har vi samlat i en puffkyrkogård.
Den svarta får nu gälla. Med den lilla gubben. Det är någon att tala om. Och tala med. Tala ut med hen.
- Posted using BlogPress from my iPad
tisdag 27 augusti 2013
Kostym är kostym
Äldre snubbar inom politiken och företagsledningar väljer en kostym och så är det bra.
Men den måste passa i storlek och sitta bra annars är det meningslöst.
Gulp. Säger jag när jag hör modeoraklet i TT:s webbtvklipp från Stockholms modevecka.
Det där är ju jag. Inser jag. Bara man har en kostym så är man fin. Så är man uppväxt i bruksorten Smedjebacken. Ta vad som helst men är det en kostym så är du något mer. Därav har jag både ärvt och köpt någon kostym i min garderob bara för att det... ja, det är en kostym.
Lägg därtill att passformen för några av mina kostymer är tio år sedan och tio kilo tyngre så är jag helt ute och cyklar enligt modevärlden.
Fast nog bär jag upp en kostym även om det är stort som ett militärtält? Jag menar jämför med mitt vanliga klädval. Nog är det väl kontrasten som räknas?
Kostym är en kostym. Eller?
- bloggar med min supersmarta iPhone
- nyhetstips eller kommentarer mejlas till marko.saavala@tt.se
Men den måste passa i storlek och sitta bra annars är det meningslöst.
Gulp. Säger jag när jag hör modeoraklet i TT:s webbtvklipp från Stockholms modevecka.
Det där är ju jag. Inser jag. Bara man har en kostym så är man fin. Så är man uppväxt i bruksorten Smedjebacken. Ta vad som helst men är det en kostym så är du något mer. Därav har jag både ärvt och köpt någon kostym i min garderob bara för att det... ja, det är en kostym.
Lägg därtill att passformen för några av mina kostymer är tio år sedan och tio kilo tyngre så är jag helt ute och cyklar enligt modevärlden.
Fast nog bär jag upp en kostym även om det är stort som ett militärtält? Jag menar jämför med mitt vanliga klädval. Nog är det väl kontrasten som räknas?
Kostym är en kostym. Eller?
- bloggar med min supersmarta iPhone
- nyhetstips eller kommentarer mejlas till marko.saavala@tt.se
måndag 26 augusti 2013
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)