Det är synd om Nour El-Refai. Hon verkar gå hem i få läger. Hon sågas medan vännen Björn Gustafsson unisont hyllas.
Hon har en otacksam roll att ta emot artisterna i Melodifestivalen under några korta sekunder.
Men hennes humorförsök faller platt när artisterna antingen missförstår henne eller inte förstår henne alls eller inte hör henne eftersom de fipplar med sin öronsnäckor samtidigt som de tar emot publikens jubel och helst vill vända sig om och tacka dem.
Ändå har de kört samma eftersnack och frågor på otaliga repetitioner under veckan. Spontanitet kanske skulle ge lite mer nerv och närvaro till sekvensen.
Det kanske skulle räcka med bara en rapp Peter Jihde-typ som ställer frågan: Hur känns det?
