Jag och Paolo Robert synkar inte riktigt. Vi borde göra upp. I köket.
Jag har två av hans matböcker. Och jag försörjer honom. Första gången jag försökte göra ett av hans recept innebar att jag rullade gnoochis i två timmar. Inte bra för en stressad trebarnspappa.
Dessutom var inte barnen så värst förtjusta i den. Inte som Paolo Robert ville måla upp det som alla tiders barnfavorit.
Nu råder bot. Han har släppt en bok med italienska snabbrätter. Finemang trodde jag.
Men nu har jag sinkats i mataffären letandes efter hans ingredienser. Inte ens personal hittade vad jag var ute efter. Nu var jag ändå på välsorterade Ica Kvantum i Liljeholmen. Men icke.
Och vad sjutton är polentagryn för något?
Nu köpte jag färdigrullade och färska gnoochis i stället. Jag ger liksom Paolo Robert inte upp i första taget. Nog ska väl barnen gilla det.
Annars Paolo, kastar vi in handduken...
