Vi har en nej-sägare i familjen. En gullig sådan.
Fanny har ett förmanande "nej-nej" som hon använder sig oftast av. Sedan har hon den mer bestämda då hon kraftig ruskar på huvudet så håret svallar och säger "näj".
Men "nej-nej" går hon omkring och bjussar på i alla möjliga sammanhang. Mest mot sin syster Ida när hon kommer för nära en leksak som hon just då besitter.
Inte ett trotsigt nej ännu utan bara ett busigt.
Dubbelt upp med trots är annars något man kan annars kan förvänta sig om något år med stor bävan.
