Hjälp schlagerbubblan blåses upp

På lördag är det premiär för vinterns sexveckors fest igen; Melodifestivalen. Känner ni pirret redan? Vad snabbt det gått.
Jag är lite coolare i år. Tänker inte fastna i schlagerbubblan riktigt lika hårt i år, men det är svårt att låta bli. Har inte signat upp för bevakning i Luleå i helgen, däremot bara den tredje deltävlingen i Linköping samt finalen förstås i Globen.
Men man kan hänga med bra ändå hemifrån, inte bara genom schlagerns duracellkanin Tobbe Ek och hans blogg på Aftonbladet, utan hör och höpna via SVT på nätet.
Deras sajt storsatsar, har mycket bakom-kulisserna material - bland annat redan med helgens favorit Danny Saucedo som repar med kändiskoreograf.
Men dessutom kan man varje torsdag klockan 21 höra låtarna i webbprogrammet "Smyglyssna med Elsa" på svt.se/melodifestivalen.
Och i Sveriges radio P4 på fredagar klockan 13-15 i eminenta Magnus Ugglas radioshow "Uggla i P4" spelas 60 sekunder upp av lördagens alla bidrag, precis som vanligt.
Ja, visst är allt som vanligt. Stor förväntan och dödsnervöst. Men festligt.

E-types fem bästa

E-type har släppt en ny singel ("Back 2 life"). Plötsligt hör jag hans gamla alster på radion igen. Eurodiscons siste riddare är värd en hyllning även av hans talesman på TT. Så därför:

E-types fem bästa stunder

1) This is the way
Martin "E-type" Eriksson är ingenting utan en fet, bastant kvinnoröst och oftast tillhör den Nana Hedin. Här är hans största dansgolvsfyllare. Eurodisco av rang.

2) Campione
Men han kan också backas upp av en fotbollsläktare. En av tidernas största fotbollslåtar är den officiella fotbollslåten till EM i Holland/Belgien 2000. En monsterhit som rullade runt på listorna i Europa. En riktigt gåshudsmedryckande allsångshit utan kvinnoröst.

3) Here I go again
Typisk E-type låt efter hans vinnande recept. Lite bubbelrap, refräng av stark kvinna, lite dunka-dunk. Effektivt.

4) Paradise
Bomber och granater. E-type intog Melodifestivalen 2004 med storm och slutade femma i finalen. Nana Hedin bar än en gång upp låten.

5) Back in the loop
Dundrade flört med rivigt tungt rockriff som kickar. E-type kommer här, förutom samarbetet med hårdrockarna The Poodles, närmast sitt ursprung som gammal rocktrummis.

Vår vardag är sjuk

Ida ser inte bra ut. Bokstavligen. Nu har hon fått ögoninfektion och ansiktet har rodnat och svullnat upp. Stackarn.
Vad har inte lilltjejen tvingats gå i genom de senaste veckorna.
Vad kommer härnäst?
Jag lider som förälder. Jag plågas av vår sjuka vardag.
Snälla kan vi få vara friska nu.


- Använder applikationen BlogPress från min smarta iPhone

Elementärt Sherlock

Riktigt lysande. Man blir så glad när brittiska tv-serier är alternativ till allt amerikanskt massproducerat och det håller. Känns till och med som om de är nytänkande och ledande.
Som kvällens premiär av hajpade "Sherlock" i SVT.
Snyggt filmat, med mästerdetektiven i nutid, coolt användande av geniets tankar genom texter och kul med sms-meddelanden.
Jag har fastnat.
Elementärt.

Vill hitta rätt spår igen

Jag går på droger. Det stressar mig. Jag käkar penicillin och tar hostdämpande med morfin.
Egentligen är inte det stressmomentet utan det är att inte kunna träna inför Vasaloppet.
Det känns som jag står på ovallade skidor med extremt mycket bakhalt, såpass att jag blåser bakåt i motvinden hur mycket jag än anstränger mig.
En önskan, och ytterligare ett stressmoment, är att inom två veckor hinna med att skida ett så kallat seedningslopp så att jag slipper stå i tionde och sista startfältet i Sälen på Vasaloppet. Man rankar sitt resultat från ett annat oftast hälften så kort lopp och får då flytta fram i startfållorna baserat på den tid man åkt.
Jag vill gärna åka ett sånt lopp i Gävle nästa helg men klockan klämtar för mig. Måste bli frisk.
För två år sedan gav ett seedningslopp i Grängesberg en plats i åttonde startfältet. Det "tjänar" jag säkert en halvtimme på då man fastnar i första backen där över tiotusen Vasaloppsåkare åker samtidigt på alldeles för få spår.
Måste försöka tagga ner. Morfin ska ju vara lugnande. Undrar hur hispig jag egentligen är?


- Använder applikationen BlogPress från min smarta iPhone

Barnsatsning av rang

SVT kan allsång. Även för barn.
Såg i kväll ett avsnitt av barnprogrammet "Flygande mattan" på Barnkanalen och genast slöt hela familjen upp till sång som "Sjörövar-Fabbe".
Sara Edwardsson leder barnen galant genom programmet. Det är glädje, fest och drag, kan det vara runt 200 barn som rockar loss i studion.
Och man tar seriöst på det hela med ett riktigt band och barnkära gästartister (Nanne Gönwall i kväll) på besök.
SVT tar barnen på allvar.

Res till Kap Verde

Tänkte så här i efterhand när man landat efter all drama på Kap Verde-resan så klart rekommendera resmålet det allra varmaste.
Kap Verde är ett badparadis av rang beläget runt 50 mil västerut från Afrikas västkust. En ö-grupp av ett 15-tal öar som blev självständiga från Portugal så sent som 1975. En halv miljon människor bor här. Och kanske inte så många i norr känner till semesterparadiset.
I januari är det ändå rätt svalt men för oss skandinaver skön sommarvärme som snittar på runt 24 grader. Väldigt blåsigt och därmed lömskt för man bränner sig lätt i solen som blek viting.
Det tar drygt åtta timmar att flyga direkt till ön Boavista där vi valde Fritidsresors fyrstjärniga hotell Riu Karamboa. Det är ett sandslottsliknande jättehotell med 750 rum byggt isolerat mitt på ökenstranden. Tio minuter bort ligger en liten fiskeby, Sal Rei, med några tusen invånare. Allt som allt bor runt 7000 personer på ön.
Flygplatsen ligger bara tre minuter från hotellet så transfern är smidig och kort.
Fritidsresor är välorganiserat och serviveinriktat. Stort plus.

Som barnfamilj valde vi all inclusive. Det var fantastiskt att bara glida in till stora buffébord till frukost, lunch och middag utan att behöva anstränga sig mer än att bara bli mätt.
Personalen här nere är otroligt barnkära. Ida blev särskilt förtjust i att göra "high five" med en barista.
Bamseklubben är fantastisk. För Elsa, 5 år, var det ett skönt och roligt avbrott att två timmar om dagen träffa andra barn och få vara med på olika roliga upptåg. Hon har dessutom tagit över klubblivet från mig och stannade uppe på ett minidisco under två kvällar.
Vi gjorde med tanke på vår familjesituation inga utflykter. Men det ska finnas underbara turer ut på havet. Fiska eller bara segla katamaran. Även runt på ön med fyrhjulingar.
Men i övrigt handlar det om ett isolerat jättekomplex på stranden där allt finns.
Jag tycker attd e bästa stunderna var på stranden. Med hela familjen involverade i sandslottbyggen. Vågorna var till en början för skrämmande för barnen. Men de lärde sig att hantera dem med respekt.
Vågorna var under de första dagarna rejäla. Kitesurfare har här ett himmelriket med kraftiga vindar och coola vågor att hoppa på.
Stränderna är milslånga. Otroligt fin sand, fint vatten.
Ett litet minus var att Mastercard-kortet inte gick att använda här. Bara Visa. Uttag med Mastercard fick göras på bank inne i Sal Rei. Som tur var har frugan Visa.
Tips i övrigt är att tänka på att skydda sig mot solen. Vinden fläktar och får en att tro att allt är lugnt med huden. Jag brände mina öron efter en joggingtur på stranden. Köpte ett skyddsplagg i hotellbutiken och fick lov att stå ut med att se ut som Karate Kid på beachen (se bilden ovan).
Ta med blöjor så det räcker till småbarnen. Hotellbutiken hade bara blöjor för de allra minsta (3-6kg) att sälja. Inne i Sal Rei finns större men det är dyrt att handla blöjor här.
Tänk över flygresan. Speciellt med barn under två år. Planen är trånga. Du ska sitta med ditt barn i knät ett halvt dygn.
En pärs utöver det drama som vi råkade ut för.
Kap Verde är värt ett besök.

Sjuk vardag 2

I dag är jag sjuk. Den sjuka vardagen rullar på.


- Använder applikationen BlogPress från min smarta iPhone

En sjuk vardag

Första arbetsdagen börjar säkert med vabb skojade jag i går.
I natt fick Ida feber med Niagarafall av snor ur näsan.
Jag vabbar således i dag. Välkommen till den sjuka vardagen igen.


- Använder applikationen BlogPress från min smarta iPhone

Flygdrama med feberkramp

Tänk dig ditt barn liggandes hjälplöst okontaktbar i bara blöjan utslagen på flygplansgolvet med tre läkare hängandes över sig. En mardröm.

Det hände vår Ida på flygresan ner till Kap Verde.

Vi hade mindre än en timme kvar till resmålet då jag tar över Ida från mammas till min famn då hon börjar skaka och andas osammanhängande. Som ett epileptisk anfall. Hon försvinner i mina armar. Panik.

Mamma ropar efter en doktor. En flygvärdinna leder mig fram i gången till en läkare ombord.

Hon säger genast "feberkramp, av med kläderna, ner på golvet".

Sedan ansluter en hjärtläkare och en ambulansjukvårdare som också finns ombord. Därefter utspelar sig bilden som inleder blogginlägget. Bilden som för alltid etsat sig fast i mitt minne.

Vår annars så levnadsglada energiknippe totalt utslagen. Blek. På golvet där vuxna kan trampa på henne.

Jag kan bara stå där men samtidigt vara trygg med otroligt vänliga och proffsiga människor som tar hand om mitt barn.

Men tankarna surrar. Tänk om jag förlorar henne. Här på flygplansgolvet.

Jag får höra att man diskuterat att gå ner på Kanarieöarna men att det ändå är närmast till Kap Verde. En ambulans beställs fram.

Man nyper henne emellanåt då hon verkar falla i dvala. En alvedon i rumpan får Ida att långsamt piggna till.

Hon börjar skrika, det finns hopp. Läkarna säger att allt ser bra ut. Bara en säkerhetskontroll på sjukhus.

Vi landar och kliver av ensamma hela familjen medans resten av planet ser oss kliva in i en ambulans. Det är varmt ute. Blåsigt. Men det känns som stormet lagt sig.

Ida tittar storögt på allt spektakel. Vi lämnar ifrån oss passen. Träffar reseguiden som lovar ta hand om bagage och möta upp oss på sjukan.

Det tar tio minuter dit. Allt är spartanskt. Lite rörigt. En läkare säger att hon mår bra, lite c-vitamin på recept. Vi får en sightseeing på byn när reseguiden tar med oss på taxituren till lokala apoteket. Medans vi väntar i bilen säger Ida "blomma" och pekar ut mot en gränd.

Glad och nyfiken igen. Som på bilden ovan. Lukta och känna. Alla sinnen med.

Hotellets läkare konstaterar halsinfektion och ordinerar i stället penicilin. Ida kämpar och blir bättre allt eftersom på semestern.

Men sedan insjuknar Elsa. Hostar och snörvlar och sover oroligt. Fannys kran rinner likaså. Vi är rena sjukstugan i några dagar men kan andå försiktigt varva med lite sol och bad.

Alltid på helspänn. Alltid någon som strejkar, snorar och gråter. Till det nya tider och rutiner i ett främmande land och klimat.

Först fjärde dagen lossnar det. Vi har semester. All inclusive på ett fyrstjärnigt hotell (Riu Karambua på Boavista) beläget direkt på stranden. Bamseklubb för Elsa. Inget annat än ett paradis för sol och bad.

Men bilden på Ida på flygplansgolvet dyker hela tiden upp.

Därför bävade vi för hemresan. Åtta timmar på flyg, packade som sillar på ett trångt plan. Men hem gick som rena drömmen. Kvälls- och nattflyg gjorde susen.

Hem åkte också samma vänliga läkare som så snabbt reagerade. Vi tackade dem än en gång. Och visade dem en glad och sprallig liten flicka som stod på egna ben på flygplansgolvet...

Jag på satansöarna Kap Merde som jag någon deppkväll kallade den för - men det blev badparadisöarna Kap Verde till slut.

Dagarna vi minns

Hemma igen. Dagarna vi minns på Kap Verde innehåller framstupa sidoläge, ambulans men också fantastiska timmar på vackra stränder.
Mer om det senare.
Ser att Stockholm har sand som är vitt...

Använder applikationen BlogPress från min smarta iPhone

Alfabetshelvetet

Elsa kan läsa. Och det himla bra. Hon är ju bara fem.
Alfabetet lärde hon sig för länge sedan.
Själv har jag ett barndomstrauma kopplat till bokstäver. Fröken körde ett test i klassrummet i Morgårdshammar när jag gick i tvåan eller trean. Alfabetet skulle räknas upp som ett löpande band genom klassen. En bokstav per elev. Men när turen kom till mig blev det tyst. Jag kände allas blickar. Jag blev illröd. Gömde ansiktet i händerna och började gråta och sa snyftande "jag vet inte, jag vet inte".
Vet inte varför jag hade missat så fatalt att lära mig alfabetet för alla i klassen kunde verkligen det, även klassens tuffing "Lill-Peter".
Elsa behöver inte utstå detta.
Hon kan räkna på finska också.

Ha barnen som träningsredskap

Jag har kontroversiell bokidé. Något som säkert får kultursidorna att glöda, barnpsykologer att rasa och ministrar att ryta.
"Träna med dina barn".
Låter inte så farligt. Men "Träna med dina barn som vikter". Eller "Lyft dig själv med din barn".
Alltså en bok med olika övningar där du använder dina barn som hantlar.
Jag brukar ha Elsa, 19 kg, liggandes på mig ibland när jag gör armhävningar. Eller lyfta henne hängandes framför mig med raka armar så många gånger jag orkar. Eller ha Ida och Fanny, 12 kg vardera, på varsin arm och göra djupa knäböj.
Ja, det finns säkert fler övningar som jag kan skramla ihop till en bok.
En träningsbok som skulle få kultursidorna att skriva om "kulturskymning i den moderna, vad vi trodde, civiliserade kärnfamiljen där föräldrar i tron på ett hälsosammare och trendigare liv skaffar sig barn så att de kan lyfta dem i motionssyfte enkom för att stärka sig själva".
Barnpsykologer rasar mot risken för nackskador och fallolyckor av utpumpade föräldrar som inte orkar eller lyfter fel och därmed skadar sina barn inte bara fysiskt utan psykiskt för all framtid.
Ministrar klagar på en sämre välfärd och käppar i ekonomins ekorrhjul när alla föräldrar inte längre löser in dyra gymkort utan tränar hemma med sina barn.
Däremot jublar barnprylsmarknaden som Babybjörn som lanserar Kettlebaby. En bärrem med grova handtag som fästs runt ditt småbarn och gör det enklare att göra 15 av de lyftövningar för armarna som nämns i Markos träningsbok. Ett träningsredskap som snart finns i varje barnfamiljs hem.
Den erkänns snabbt som tävlingsform och utövats runt om i världen och dess tävlingsmoment kallas "Två Kettlebaby stöt" och "En Kettlebaby ryck". Kettlebabylyft blir senare en ny OS-gren.
Vad tror ni? Sitter jag på en bestseller? Bokförlag är välkomna att höra av sig.

Mikrofonlåten för het

Jag vet inte hur jag ska ställa mig. Total ignorans är nog bäst.
Men när femåriga dottern nynnar "jag är mikrofonkåt, mikrofonkåt" känns det lite obekvämt.
Adam Alsing som jobbar på mornarna på Mix Megapol där låten är på het rotation har döpt om sången till mer radiovänliga "Mikrofonlåt".
Tror inte jag testar det hemma.


- Använder applikationen BlogPress från min smarta iPhone

Jag - en lugn gammal drottning

Drottning Victoria (1819-1901) i Storbritannien var en långlivad, men föga politiskt aktiv, nationalsymbol. Uppskattade lugn och ro på sina slott.
Hon är jag.
Åtminstone enligt ett test på NE, Nationalencyklopediens, hemsida.
Vilken historisk person är du?

Allt ljus på "Solsidan"

Äntligen. På söndag drar "Solsidan" i gång i TV 4.
I dag pressträff med succégänget i... Saltsjöbaden.
Johan Rheborg kontrade mot fotografgruppen och halade fram en Rolleiflex, en mycket gammal presskamera. Han fick mycket uppskattande blickar.


- Använder applikationen BlogPress från min smarta iPhone

Målinriktad mat-tv

Här är mitt matiga videoinslag från i morse. Just nu pågår "Sveriges mästerkock" i TV4. Glada amatörkockar steks av stjärnkockar.
Riktigt smaklig tv-tid.

Vasaloppsträningen får inte bli varm

Det här med plusgrader och skidåkning går inte ihop. Dagens andra skidpass med vasaloppskompanjonen Jakob Edling slutade med ännu ett mördarpass.
Förra gången var spåren som rodelbanor, isiga rälsar att hoppa på och mycket stakning - inget fäste.
Denna gången var spåren i Ågesta hala men bara bakåt, det var liksom inget glid framåt. Tung åkning utan en meter gratis.
Det var två stavlängder fram och en skidlängd bak längs hela spåret. Vi tog bara ett varv. Bra så.
Jag längtade för första gången till solen.

Laga mat som Idol

Jag var lite skeptisk. Hade mest läst om "Masterchef" och dess popularitet.
I dag var jag på en pressträff för svenska motsvarigheten "Sveriges mästerkock" där jag mjukades upp i Vinterviken av det här frukostbordet och premiäravsnittet på storbildsskärm.
Matprogrammet som sänds i TV 4 med start i morgon kväll handlar om amatörkockar som lagar mat inför tre stjärnkockar som smakar av och berömmer förhoppningsvis, Per Morberg kan konsten att såga.
Amatörer tävlar om titel, stjärnstatus och en egen kokbok.
Många sköna personligheter utlovas. Tyvärr inte så mycket matlagning ännu men det kommer säger man på fyran.
Med två inledande auditionavsnitt ute i landet känns det som matlagningarnas idoltävling...


- Använder applikationen BlogPress från min smarta iPhone

Ta bort juryn helt i Melodifestivalen

Usch jag bävar för hur löpsedlarna rasar om den internationella jurygruppen lyckas stjälpa folkets röst i mars. Melodifestivalen ska få nya regler avslöjade man i dag. De svenska jurygrupperna slopas helt mot elva utländska.
Vann rätt låt blir en än mer en het fråga nu.
Jag tycker att man ska slänga ut juryn helt. Låt svenska folket få bestämma till fullo. Inget tjafs. Då har vi bara oss själva att skylla. Sverige har valt sin låt.
I år befarar jag dubbel utlandsskuld. Vi kommer att klaga på att utlänningar valde fel låt åt oss i den svenska uttagningen. Och efter ännu ett fiasko i Eurovision i Düsseldorf i maj kommer det åter att heta att man inte har någon musiksmak i Europa.
Ut med Eliten och låt Folket ha sin Melodifestival i fred.

E-type banar väg

Ser ut att bli ett bra musikår 2011. E-type har nytt på gång skriver Swedish stereo. Obs! Detta sagt på fullaste allvar. Ni som känner mig vet att det är så.

För lätt på skidan

83 pannor i morse. Jag blir inte klok på vår våg som går som börsen upp och ner på samma dag.
Men okej om jag nu väger 83 så är jag verkligen en lättviktare vilket inte varit fallet på 20 år.
Problemet som kan, och kanske jag redan kan ha känt av, uppstått inför Vasaloppet är mina skidor. När jag köpte dem för fem år sedan vägde jag lugnt över 90 kg. Således är de inställda på en karl på 90 plus.
Vikten är viktig, hihi, vid köp av skidor.
Det innebär att svikten (böjen, mjukheten på spannet under trampdelen) på mina skidor är i dag felaktigt inställda. Det kan göra att jag har för hårda skidor och inte kan trycka ner dem tillräckligt med min nuvarande vikt. Jag får alltså svårare att få fäste, vallan biter sämre.
Men det sagt så är det dags att börja äta upp sig igen. Jag har en plan för nästa vecka som inkluderar allt...

Kungliga twins

Tvillingar i media: Det vimlar av twins. Celebra kungliga tvillingar. I Danmark råder dubbel lycka. Nu har kungligheterna Frederik och Mary kommit med en, förlåt två, nedkomster. En pojke och en flicka.
Vem ärver tronen? Pojken kom ut en halvtimme före. Är det tillräckligt?
I Expressen visar man också bilder på den dubbelt gravida sångerskan Mariah Carey i dag. Hon är stor som ett hus.

Har du sett eller läst något om tvillingar i media? Tipsa mig på saavala@hotmail.com

Roliga två

Jag har lovat videolänkar till veckans två roligaste jobb. Dels det med Petra Mede här, dels det om hundbion på Husdjursmässan.

Mamma mia, hundar går på bio

Gjorde ett av de märkligaste udda jobben i dag när alla andra var lediga. Åkte till husdjursmässan i Kista för att bevaka premiären av en hundbio. Popcorn var utbytt mot hundkex och filmen kunde ju bara handla om en sak - en hund.
Det påstås vara den första hundbion av arrangören. En slags barnvagnsbio där du i stället släppar in hunden i biosalongen.
Jag gjorde ett eget knäck som jag klipper ihop i morgon, återkommer med en videolänk.
Premiären var lite tafflig. Salongen var en vanlig konferenssal med två mindre projektordukar. Ingen maffig bild för jyckarna att gå i gång på eller maffigt bioljud att ryckas med i.
Några hundar lade sig på golvet för att vila, andra tittade nyfiket på andra hundar och få tittade på den amerikanska hundfilmen "Mandrake".
Det började så illa. Filmen gick i gång med engelsk tal (i stället för svenska som utlovats) och med finsk text!? Inte ens hundarna förstod något.
Värt en rejäl utskällning.

Jag ung - Petra Mede gammal

- Jag ska bara följa den här unga trevliga mannen.
Petra Mede, programledare för Guldbaggen, ber en journalistkonkurrent vänta för att snälla jag har redan bett om en intervju på dagens pressträff.
- Så du tyckte jag var ung. Det tar jag som en komplimang. Men jag är jämngammal med dig, säger jag.
- Jaha, så du tycker jag är gammal och ful, svarar hon med ett ironiskt leende.

Vad svarar man då på det? Man säger "nej nej" och skakar på huvudet. Och ler tillbaka.


- Använder applikationen BlogPress från min smarta iPhone

Solförmörkelse

Mellan moln och månen tittade solen nyss fram i Stockholm. Och man kunde bevittna en vacker solförmörkelse i vinterlandskapet.
Och några filmklipp till jobbet.


Använder applikationen BlogPress från min smarta iPhone

Val av skola

Skolstart för Elsa i höst. I dag kom blanketterna. Här måste vi välja. Ett val bland alla skolor i Huddinge varav åtminstone tre ligger i vår omedelbara närhet. Mycket svårt.
Och innan den 15 februari måste det vara gjort.
Det var så mycket lättare i min uppväxtort Smedjebacken. Skolstart och jag gick till en skola. Det var det.



- Använder applikationen BlogPress från min smarta iPhone

Dyrbar snöskyffel

Det var inte jag. Men i vintras har ni som följt bloggen sett hur desperat jag varit.
Insändaren i dagens lokaltidning Mitt i visar hur illa läget var. Men att stjäla - aldrig.



- Använder applikationen BlogPress från min smarta iPhone

Jag kör ur spår

Fler än jag och bensinbolagen, eftersom det går åt mer soppa, som gillar att klyva mittsträngar eller ligga ett hjulspår bredvid i mjuksnön bara för att det är kul att köra bil så?

Antar att det härstammar från lumpen och tiden som bandvagnsförare då man i snön skulle lägga ut "mattor" för att den skulle hålla för en hel efterföljande motordriven bataljon. Alltså man låg en halv bredd bredvid första spårande bandvagnen och breddade och tryckte till.
Eller så ligger det någon slags rebellisk ådra bakom strängmosandet om att inte vilja infinna sig och följa strömmen. Helst skulle man väl åka på fel sida också?
Men när spårsträngarna blir hårda som is och ska passera bilens underrede tycker jag att det känns lite läskigt. När det plöstligt smäller till och en klump vandrar bak under bilen och sliter med sig avgassystemet, typ.
Då lägger jag gärna mina "mattor". Kanske Trafikverket kan sponsra min bensinkostnader?

Skidåkning är av dubbel natur

DN:s kultursöndag publicerar i dag ett utdrag ur idéhistorikern och förre skidåkaren Sverker Sörlins bok "Kroppens geni. Marit, Petter och skidåkning som lidelse". Här finns boken.
Intressant själslig läsning om en skidåkares väsen speciellt efter i dag då man lidit i Lida. För det var var ju så skönt att skida igen efter tre veckor. Man flög fram i fina spår, stakningen svarade på varje tag och man gled fram som en svävare.
Efter några kilometer kom väggen. Det tillstånd som nyss var i full extas och stärkt som en tjur var mer av en uppgiven kossa på väg till slakt. Det var så motigt. Kräkkänslor och blodsmak i munnen.
Det här är skidåkningens väsen. Den är så dubbel. Och har så tvära kast.
Jag skulle kunna beskriva min åkstil som man inom fotbollen kallar en "humörspelare". När man mår bra så flyter allt lätt på och man bara ger sig in i välbefinnande strömmens E4. För mig lite för hänfört och kanske över min egentligen konditionsmässiga förmåga. Som i dag då kroppen inte pallade att svara på känslorna.
Under de nio milen i Vasaloppet gäller de att dela upp loppet i nio delmål, nio millopp. Man mår stundom förbaskat bra och storknar sen. Gäller att hushålla. Kan vara svårt som känslomänniska.
Men det som också förvånar med skidåkningen är hur snabbt man kan hitta tillbaka till känslan med små medel. Lite blåbärssoppa. Energidryck. En paus i Mångsbodarna.
Och vips så är man som en ko på vårbete igen. Det fascinerar mig mycket.
Och som med all träning är ju känslan efteråt oslagbar.
Sverker Sörlin gräver i sin reportage- och essäbok ner sig i barndomen och dagens elitåkare och deras satsningar för att bli bäst i världen.
Jag försöker bara vara bäst utifrån de förutsättningar som ges i form av tid, skidspår och ens egen karaktär. Förhoppningsvis ska jag vara så pass tränad att de nio milen i mars ger mig stora skidupplevelser från ett fantastiskt folkligt och festligt idrottsarrangemang. Vasaloppet som ger en sagolik kick efter utfört uppdrag men samtidigt så plågsamt dubbel när man lovar sig själv "aldrig mer".

Träningslöfte inför vasan

Löftet får väl komma i dag då. Jag måste komma i gång med Vasaloppsträningen. Tre månader kvar, nja drygt två, och jag har havererat i tre veckors uppehåll med förkylning och hosta.
I morgon måste jag ut i tunga spår. Det lovar jag. I dag.


- Använder applikationen BlogPress från min smarta iPhone