Fler än jag och bensinbolagen, eftersom det går åt mer soppa, som gillar att klyva mittsträngar eller ligga ett hjulspår bredvid i mjuksnön bara för att det är kul att köra bil så?
Antar att det härstammar från lumpen och tiden som bandvagnsförare då man i snön skulle lägga ut "mattor" för att den skulle hålla för en hel efterföljande motordriven bataljon. Alltså man låg en halv bredd bredvid första spårande bandvagnen och breddade och tryckte till.
Eller så ligger det någon slags rebellisk ådra bakom strängmosandet om att inte vilja infinna sig och följa strömmen. Helst skulle man väl åka på fel sida också?
Men när spårsträngarna blir hårda som is och ska passera bilens underrede tycker jag att det känns lite läskigt. När det plöstligt smäller till och en klump vandrar bak under bilen och sliter med sig avgassystemet, typ.
Då lägger jag gärna mina "mattor". Kanske Trafikverket kan sponsra min bensinkostnader?
