En spark ur sängen på natten. Får inte köra vagnen. Inte borsta tänderna. Inte tvätta efter maten.
Bara mamma. Så har jag det. Just nu.
Det här blogginlägget går till alla mobbade pappor där ute. Mobba är starkt. Till de utstötta farsorna. Nä, utstött är hårt. Till alla kantstötta fäder. Bättre så.
För trots att man vet att det går i perioder så svider det ibland.
Mammaperioden just nu i familjen är grym. Tror att det är värre med flickor än pojkar, tro mig jag vet med tre döttrar i huset.
Tvillingarna Ida och Fanny, snart tre år, dissar mig hårt när mor är hemma. Egentid men dem går alldeles utmärkt, då är jag accepterad och respekterad, även om ett och annat "mamma säger" slinker in.
När mamma är hemma är jag en värre tvåa än Danny i Globen på lördag. Det är förhatligt.
Ingen skulle gilla att bli behandlad så hårt som barn kan utsätta en för. Men nu pratar vi barn och de får komma undan med det.
Tyvärr kan inte mamma göra allt för två stycken samtidigt. Och då är det frusterande att inte få tillåtelse till det utan ljudliga och fysiska protester. Tårarna kan spruta på dem. Jag får aldrig köra den tunga tvillingvagnen, de ser bakåt över axeln och kollar att mamma puttar på. Däremot bilen får jag ratta.
Mamma ska i perioder göra allt. Byta blöjor, tvätta, natta etc.
Jag skriver detta med en uns självdistans och ironi men varför hyckla att det faktiskt känns emellanåt.
Samtal med andra föräldrar visar att jag är långt ifrån ensam om det. Barn som inte ens hälsar pappa välkommen hem med ett stort smajl och kram utan i stället avfyrar ett spydigt "vad gör du hemma". Eller pappor vars barn bara säger "jag älskar dig" till mamma men aldrig till dig.
Vi farsor vet spelreglerna, den som gett sig in i leken...
Finns det Bris för utstötta småbarnspappor?
Å andra sidan har jag en sexåring som ett tag var väldigt pappig, kanske än mer när Ida och Fanny föddes, och som fortfarande vill ha pappa för sig själv.
Återigen. Jag är en lycklig familjefar. Lite naggad. Men det här är sånt jag skrattar åt med stor förståelse.
Är du pappa? Upplever du samma saker som jag?
PS: Till nattningen av Ida och Fanny varannan kväll har jag ett trumfkort som oftast hjälper. "Peka bilder" i iPhone. Spel och filmsnuttar för barn, tillsammans med pappa en stund, så tankarna på mamma försvinner innan bokläsning och senare läslampan släcks.
Återkommer med ett blogginlägg med bra appar för de allra minsta.
