Att tona låtar är väl ett enda stort oskick. Vem kom på det först? Och varför?
Enligt en sökning i Wikipedia på "fade" skedde den första toningen redan i början av 1900-talet.
Orkesterstycket "Neptune," som var en del av The Planets, skrevs av Gustav Holst mellan 1914 and 1916 och hade ett slut där en långsamt stängd dörr tystade kvinnostämmorna. En mekanisk toning kan man säga.
Men det går inte att peka ut någon inspelning som den första tonade låten. Det finns förslag på att Bill Haleys cover "Rocket 88" från 1951 ska ha varit först. Den tonar ut medans en bil far i väg.
Anledningen att jag tar upp ämnet är Spotifys efterlängtade cross fade-funktion (ihoptonade låtar). Jag tycker den är sämre än Itunes. Den tonar ner för mycket åt båda hållen. Det blir inte snyggt. Även om du kan ställa in längden på den hittar jag ingen grym mix. Den tonar för brant. För att en cross fade ska vara snygg måste låtarna gå rätt högt in i varandra i ljudnivå.
Lättast att mixa, därför kommer jag in i ämnet toning, är en låt med cut fade - en tydligt slut med kanske en ton som ligger kvar och ringer. Och pang på mixas nästa låt ihop.
För med en tonad låt känner jag att man undrar var den tar vägen. Vad hände i studion sedan? När tog den egentligen slut? Kan man få höra mastertejpen?
Det är lite som att döda livekänslan av musik med att tona en låt även om den är superelektronisk.
Snacka om livekänsla på First Aid Kits "King of the world". I cut faden hör man en av systrarna ropa på svenska "Ja, där satt den".
Så ska en låt sluta.
