Det känns lite ruttet. Lite respektlöst. Med vad fan.
Vi har en stor ålderstock på TT som går i pension nästan en varje vecka känns det som. Och jag lyckas nästan alltid missa de stora avtackningarna på nyhetsbyrån. Jag fastar, känns det som, alltid i något nyhetsjobb. Ett knäck som "tvingar" mig kvar vid redigeringsdatorn.
Som i dag när vi tackar legendariska Margaretha Bergman för 42 år på företaget. Vilken trotjänare. Vilken journalist. All respekt.
Men vad gör jag. Står och klipper i integrationsminister Erik Ullenhags träff med romer i Malmö. Det måste ut. Snabbt. Rappt.
Allt medans eldsjälen hyllas med tal, tårta, blommor och presenter. Känns lite ruttet att jag inte hann fira. Visa respekt. Närvara.
Eller så var det det jag gjorde. The show must go on som man säger i nöjesvärlden. Eller nyheter först som vi säger.
När jag vid 75, enligt Reinfeldt, går i pension på TT så sitter nog någon annan där på redaktionen medans jag avtackas. Respekt. Ska tänka på dig som inte närvarar. Vet hur det är.
Med detta inlägg går en tanke till Margaretha. Bra jobbat. Tack för åren.
- Posted using BlogPress from my iPad
