Vi har köpt ett nät från Ikea. Ett kombinerat tennis/badmintonnät då den enkelt går att höja och sänka.
Och jösses vad det har spelats den här påskhelgen. Med kusiner, grannar och jag. För jag tycker det är skitkul. Och så roligt att se utvecklingen på de små.
Känns som jag driver en tennisskola i förorten.
Det viner bollar hit och dit i grannskapet. Tur att vi spelar med mjuka övningsbollar som dock låter som av riktiga med högt gastryck.
Funderar på att servera skumpa och jordgubbar till föräldrarna i paus.
Hemma på mammas gata i Smedjebacken spelade vi dagarna i ända. Från morgon till kväll. I vått och torrt. Men vi hade inget nät. I stället pallade vi upp en stege som fungerade perfekt som nät.
Vi klippte på lägsta på gräsklipparen så att det blev Wimbledongräs på baksidan på villaträdgården i Risingsbo. Vi nötte också snabbt ut mattan med stora jordfläckar - särskilt där vi servade. Det tog lång tid för gräset att återhämta sig att efter elefanthjordar av tennisspelare spelat sig igenom Australian Open och Wimbledon. Inte bara singel utan även dubbelmatcher. Allt bokfördes och rankades.
Vi spelade med riktiga tennisracketar men med mjuktennisbollar av skumgummi. Det gick ändå ruskigt fort.
Vi höll inte bara till på vår baksida. Även bästa kompisarna ordnade nyklippta planer som kunde ha helt andra förutsättningar och proportioner på banan. Hemmaplan var så klart bäst.
Med dessa minnen till minnes hoppas jag bidra med den glädje bakgårdstennis ger även till mina barn. Även om jag sliter mitt hår i förtret över den slitna och fläckiga gräsmattan som husägare. Och det här är bara början antar jag.
Får köpa gräsmatta på rulle lagom i juni...
- Posted using BlogPress from my iPad
